Denna uppsats övergripande syfte är att studera de föreställningar och mentaliteter rörande fäder och faderskap som speglades i svensk spelfilm under perioden 1961-1980. Problemformuleringen kan närmast beskrivas kretsa kring hur varierande aspekter inom framställningen av olika klassmässiga faderskap antingen förändrades eller förblev konstanta under studiens avsedda undersökningsperiod. Undersökningens fyra enskilda frågeställningar kan i sin tur sägas motsvara olika konkreta aspekter av fädernas samlade föräldraskap. Den första frågeställningen fokuserar på fädernas sexualitet och estetik medan den andra har utformats för att analysera fädernas interaktion med sina barn. Den tredje frågeställningen behandlar hur det faderliga föräldraskapet kontrasteras i relation till den moderliga motsvarigheten medan den fjärde frågeställningen avslutningsvis avser att granska faderliga självbilder, det vill säga hur fäderna själva värderar sin roll och sina plikter som föräldrar. Undersökningens teoretiska ramverk utgörs till stor del av den genusteori som R. W Connell formulerat rörande hur olika maskuliniteter verkar inom en hegemonisk maktordning där bland annat klass och sexualitet spelar avgörande roller. Utöver detta ramverk har Claes Ekenstams resonemang kring relationen mellan manlighet och omanlighet varit av största vikt i utformandet av denna studies analytiska verktyg, det vill säga motsatsparet om det goda respektive odugliga faderskapet. Det huvudsakliga källmaterialet består av följande sex filmer: Änglar, finns dom?, Kvarteret Korpen, Jag är nyfiken - gul, En kärlekshistoria, Scener ur ett äktenskap samt Vi hade i alla fall tur med vädret. Genom att närläsa filmerna och belysa generella tendenser med hjälp av signifikanta scener och repliker besvaras de fyra frågeställningarna film för film i kronologisk ordning. Den första frågeställningen mynnade ut i ett resultat som innefattar föreställningar om att fäderna i studien, oavsett klassmässig tillhörighet, kunde uppvisa sexuella begär men att detta inte var något som vanligen riktades mot barnens mor utan snarare kom till uttryck tillsammans med älskarinnor som inte befann sig i närheten av familjens hem. Värt att notera är även att arbetarklassens fäder generellt framställdes som estetiskt ovårdade medan medel- och överklassens fäder synes avbildas som betydligt mer propra. Det faderliga agerandet och den faderliga självbilden visades sig under studiens gång utgöra två sidor av samma mynt och därför besvarades dessa båda frågeställningar genomgående i nära relation till varandra. Trots att en del av fäderna stundtals uppvisade egenskaper vilka värderades som positiva av filmernas övriga karaktärer framställdes de, oavsett klassmässig hemvist, som övervägande problematiska på grund av sitt agerande. Undersökningens resultat visade dock på att arbetarklassens fäder definierades som odugliga av fler anledningar än borgerlighetens motsvarigheter och däri ligger en skillnad som är relevant att påpeka. Medan alkoholism, bristande försörjarförmåga och frånvarande emotionellt engagemang alla utgör definitioner för arbetarklassens ogudliga faderskap synes endast den sistnämnda karaktäristiken utgöra det primära problemet för de oacceptabla borgerliga fäderna. I skarp kontras till dessa övervägande problematiska fadersgestalter figurerar också vanligtvis en öm moderskaraktär vilken barnen kan vända sig till för tröst och råd när fäderna agerar bekymmersamt på olika sätt. Studiens resultatdiskussion mynnade i sin tur ut i ett antal avslutande slutsatser. För det första påvisade en jämförelse mellan denna undersökning och Stella Bruzzis granskning av fäder i hollywoodfilmer att det föreligger såväl skillnader som likheter mellan de svenska och amerikanska kontexterna. I Hollywoods produktioner synes till exempel polariseringen mellan arbetarklassens fader och den liberala medelklasspappan vara tydligare än i den svenska kontexten. Samtidigt kan de olika bilderna av fädernas sexualitet beskrivas som likvärdiga med tanke på att det goda faderskapet synes vara svårt att förena med de manliga sexuella drifter som fäderna uppvisar. I såväl svenska som amerikanska filmer tenderar nämligen dessa lustar att tyglas eller styras bort från familjens hem något som mynnar ut i frekventa otrohetsaffärer. För det andra vill jag hävda att denna undersökning exemplifierar hur begeppsparet om det goda respektive odugliga faderskapet kan användas som konstanta analytiska kategorier vars innehåll skiftar och värderas olika beroende på hur de sociala, kulturella och ekonomiska kontexterna förändras. I samband med detta resonemang riktas det även kritik mot den så kallade homosociala tesen genom att påvisa hur ett stort antal kvinnor faktiskt deltar i värderingen av de olika faderliga strategier som förkommer i källmaterialet. Såldes framstår det som rimligt att anta att faderskap utgör en del av den manliga genuskonstruktionen som inte uteslutande formas i mellanmanliga relationer. För det tredje hävdas det att den tidigare forskningen har underskattat den svenska befolkningens samtida mentaliteter, en hel del av den tidigare forskningen inom detta område menar nämligen att lanseringen av det så kallade nya faderskapet under 1970-talet var ett projekt som initierades av politiker och enstaka alternativrörelser för att förändra människors föreställningar kring manligt och kvinnligt föräldraskap. Undesökninges resultat pekar dock på att exempelvis en stor emotionell kapacitet hos fäderna redan under det tidiga 1960-talet värderades högt. Därmed gjorde inte det så kallade nya faderskapet (vilket betonade fäders emotionella kapacitet) entré från ingenstans utan existerade redan mer eller mindre latent i den vanliga människans föreställningsvärld. De genusstrukturella förändringar som förordades av exempelvis politiker hade således redan en god grogrund i befolkningens mentalitet. Avslutningsvis argumenteras det för att det var de borgerliga fäderna som under perioden 1961-1980 intog en hegemonisk position inom den manliga genusordningen. Då arbetarklassens fäder inte till fullo nådde upp till den standard som de borgerliga männen representerar (exempelvis gällande den faderliga försörjarplikten) förblev de förstnämnda marginaliserade medan de sistnämnda männen kom att utgöra sin tids försvarare av det samlade manliga patriarkatet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-15805 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Mårdh, Andreas |
| Publisher | Örebro universitet, Akademin för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0029 seconds