Den senaste tidens forskning visar på att barnet redan från födelsen börjar lägga den grund som det sedan ska bära med sig genom livet. Grunden för barnets förmåga att relatera, att känna och vara med andra. När relationen och samspelet mellan barnet och dess föräldrar domineras av lustbetonade möten, bygger föräldern och barnet utan att veta om det, barnets sociala hjärna och utvecklar dess förmåga till självreglering och komplexa sociala relationer. Forskningen visar att barnet har en stark drivkraft, söker aktivt och är kompetent i att bidra till kommunikation med sin omgivning. Syftet med uppsatsen är att söka kunskap om ögonkontaktens betydelse för spädbarnets utveckling och hur samspelet mellan barn och föräldrar utvecklas. Fokus ligger på de första månaderna i barnets liv. Det finns familjer där detta sampel av olika anledningar inte kommer i gång utan barn och föräldrar hamnar i ett avvisande beteende som skapar svårigheter för det fortsatta samspelet. Denna studie söker förståelse för orsaken till att vissa barn vänder sig bort från föräldern och inte söker ögonkontakt. Studien vill också belysa möjligheten att påverka samspelet genom samspelsbehandling och vad teorin säger om detta. Uppsatsen ställer frågan om det finns kritiska perioder i barnets utveckling där det finns en ökad risk att det blir störningar i samspelet mellan föräldrar och barn om föräldern inte möter och bekräftar barnets initiativ till ögonkontakt. Den vill också belysa att förälderns egen anknytningserfarenhet har betydelse för hur samspelet till barnet utvecklas. Om föräldern har egna upplevelser av negativa samspelsmönster kan det skapa en sårbarhet inför uppgiften att samspela med sitt barn. Studien genomfördes genom att koda och analysera videoinspelningar på samspelet mellan spädbarn och föräldrar med fokus på ögonkontakten. Resultatet i studien visar att det fanns en skillnad i hur mycket ögonkontakt det var mellan barn och föräldrar i de olika familjerna. I de familjer där insats i form av samspelsbehandling påbörjats före 2 månader ålder fanns det ögonkontakt och den ökade under behandlingens gång. I de familjer där insatsen påbörjades efter 2 månader ålder fanns det betydligt mindre ögonkontakt och dessa barn uppvisade att avvärjande beteende. I familjer från kommunalt BVC fanns det mer ögonkontakt men framförallt var den stora skillnaden längden på ögonkontakten. Den vill också framhålla att det är betydelsefullt att uppmärksamma familjer som av olika orsaker behöver stöd och erbjuda dem insatser i form av samspelsbehandling före 2 månaders ålder.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-41657 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Kvissberg, Inger |
| Publisher | Umeå universitet, Psykoterapi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds