[pt] Esta pesquisa aborda o vídeodesign, estratégias narrativas, produção e memória de cultura material e os níveis de realidade propostos por Pier Paolo Pasolini. O trabalho tem como campo o projeto Rocinha, Foco na Cultura, realizado com técnicas do Museu da Pessoa, parceria do Laboratório DHIS, Rocinha em Foco e Museu Sankofa da Rocinha e contou com apoio financeiro do edital Favela Inteligente, realizado pela FAPERJ. Este visa difundir trabalhadores locais como forma a nutrir a memória de suas práticas e ampliar a difusão e valorização dos saberes. Assim, a dissertação parte do pressuposto de que há uma invisibilidade relativa para a mídia hegemônica e para a academia dos processos produtivos das culturas periféricas. Já no âmbito do audiovisual, o objetivo é compreender se há uma nova realidade Pasoliniana na multiplicidade de alternativas de uso deste veículo na contemporaneidade. Seu recorte experimental realiza um vídeo que narra essa nova especificidade centrada na multiplicidade de suportes e funções. A união entre universidade e favela, mídias sociais e museus, audiovisual e materialidades diversas, o artesanal e o industrial e ainda entre memória e difusão são algumas relações que serão usadas para propor uma nova realidade na lógica do autor. / [en] This research addresses videodesign, narrative strategies, production, and the memory of material culture, as well as the levels of reality proposed by Pier Paolo Pasolini. The work focuses on the Project Rocinha, Foco na Cultura, carried out using techniques from Museu da Pessoa, in partnership with the DHIS Laboratory, Rocinha em Foco and Museu Sankofa da Rocinha, with financial support from the Favela Inteligente grant, provided by FAPERJ. It aims to promote local workers as a way to nourish the memory of practices and enhance the dissemination and appreciation of knowledge. Therefore, the dissertation assumes that there is a relative invisibility in the mainstream media and academia regarding the productive processes of peripheral cultures. Within the audiovisual scope, the objective is to understand if there is a new Pasolinian reality in the multiplicity of alternatives on using this media in contemporary times. Its experimental approach creates a video that narrates this new specificity focused on the multiplicity of supports and functions. The connection between the university and the favela, social media and museums, audiovisual and various materialities, the handmade and the industrial, as well as between memory and its dissemination are some of the relationships that will be used to propose a new reality according to the author s logic.

I dagens medievana samhälle blir det allt vanligare att använda avancerad digital teknik inom scenkonstnärliga institutioner. Modern teknik möjliggör användandet av videoscenografi som ett scenografiskt element inom scenkonst. Det vanligaste är att projicera en förinspelad video, film eller ljus över scenen. Med djupintervjuer som metod var syftet att beskriva hur det digitala teknikskiftet inom olika scenkonstnärliga institutioner har sett ut samt att försöka förstå hur denna påverkan tagit sig uttryck. Avsikten var även att få reda på vad personer inom branschen kallar sig till yrket då det finns oklarheter kring benämningen. Studien har visat på att yrkesbenämningen som personer aktiva inom branschen väljer att använda är ett individuellt val som även beror på bakgrund och aktuella arbetsuppgifter. Vidare visar studien att användandet av videoteknik inom scenkonstnärliga institutioner är vanligare än vad vi tror och att branschen är ung och ännu inte har formaliserats. Videoscenografi i kombination med traditionella metoder är även något som förhöjer det konstnärliga uttrycket. Slutligen visar studien på att trots att tekniken fortfarande är dyr så används den allt mer då den underlättar processen i att flytta föreställningar mellan olika arenor då det inte krävs så mycket traditionell scenografi och rekvisita, vilket skapar ökad frihet till personer aktiva inom branschen. I framtiden kommer mer ny teknik att användas vilket kommer innebära att yrken som exempelvis dekormålare inte kommer behövas i samma utsträckning som förr.