<p>Omhändertagna ungdomar vid institution är en utsatt grupp som enligt tidigare forskning sällan kommer till tals gällande sin situation. Uppsatsen belyser utifrån brukarperspektivet, ungdomarnas subjektiva upplevelse av att vara placerad på Älgeredskollektivet i Hälsingland, samt hur denna upplevelse kan kopplas till det medlevarskap som bedrivs på kollektivet. Studien utformas med hjälp av kvalitativa intervjuer där respondenterna utgör fem av de tio ungdomar som bor på kollektivet. Intervjuerna analyseras och bearbetas med hjälp av meningskoncentrering och meningskategorisering. Resultaten visar bland annat på att en stor del av ungdomarna ofta saknar respekt, tillit och förtroende till och från sin personal. Ungdomarna kan känna sig delaktiga när det gäller önskemål i den konkreta miljön, men de känner sig inte lyssnade till och upplever att de inte får komma till tals i vissa situationer där de önskar detta.  Istället väljer de att hålla inne med sina åsikter och en anledning till detta kan vara bristande relationer mellan de vuxna och ungdomarna.</p>

Omhändertagna ungdomar vid institution är en utsatt grupp som enligt tidigare forskning sällan kommer till tals gällande sin situation. Uppsatsen belyser utifrån brukarperspektivet, ungdomarnas subjektiva upplevelse av att vara placerad på Älgeredskollektivet i Hälsingland, samt hur denna upplevelse kan kopplas till det medlevarskap som bedrivs på kollektivet. Studien utformas med hjälp av kvalitativa intervjuer där respondenterna utgör fem av de tio ungdomar som bor på kollektivet. Intervjuerna analyseras och bearbetas med hjälp av meningskoncentrering och meningskategorisering. Resultaten visar bland annat på att en stor del av ungdomarna ofta saknar respekt, tillit och förtroende till och från sin personal. Ungdomarna kan känna sig delaktiga när det gäller önskemål i den konkreta miljön, men de känner sig inte lyssnade till och upplever att de inte får komma till tals i vissa situationer där de önskar detta.  Istället väljer de att hålla inne med sina åsikter och en anledning till detta kan vara bristande relationer mellan de vuxna och ungdomarna.

Älgeredskollektivet är ett behandlingshem som riktar sig till ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Behandlingen utförs genom användandet av en rad olika arbetsmetoder vilket bland annat innefattar medlevarskap, som är en relativt ovanlig behandlingsmetod i Sverige. En explorativ fallstudie genomfördes för att jämföra beskrivningen av Älgeredskollektivets arbetsmetoder med vad som enligt forskning kan klassas som effektiv institutionsbehandling av ungdomar. Rapporten baserades på kollektivets verksamhetsbeskrivning och kompletterades med datorstödda intervjuer med kollektivets personal. Resultatet visar att Älgeredskollektivet har valt sina arbetsmetoder/modeller utifrån forskning men att det finns brister i genomförandet av dessa utifrån vedertagna manualer. De har en genomtänkt behandlingstid, personalgruppen är sammanhållen men med varierande utbildning samt att de arbetar aktivt med grupprocesser. Älgeredskollektivet har ett utarbetat system för att kvalitetssäkra samt individanpassa sin behandling och fokuserar även på skola, familjearbete och värdesätter kontakten med prosociala kamrater. Då kollektivet arbetar aktivt med alla de variabler som visat sig vara av vikt för att uppnå en effektiv behandling av ungdomar bör Älgeredskollektivet således kunna anses vara en institution som bedriver effektiv behandling av ungdomar med allvarlig beteendeproblematik ifall de arbetar på det sätt som verksamhetsbeskrivningen beskriver. Bristen på forskning kring medlevarskap bidrog till att resultatet kring medlevarskapet inte var vetenskapligt förankrat men rapporten visade ändå att medlevarskapet bland annat bidrar till en upplevd familjekänsla och att familjeliknande institutioner har visat ge positiva effekter men att det kan leda till en destruktiv relation mellan behandlare och elev i vissa fall.