<p>Samhällstjänsten har sedan den infördes i början av 1990-talet kommit att användas flitigt då</p><p>ungdomar och yngre vuxna (under 25 år) blivit dömda för i första hand förstagångsförseelser.</p><p>I slutet av 1990-talet kom ytterligare en ny verkställighet och det var IÖV eller den mer vardagligt</p><p>kallade fotbojan. Ett övergripande syfte med denna uppsats var att göra en utvärdering</p><p>med Halland i fokus och avseende verkställighetsformerna ’skyddstillsyn med samhällstjänst’</p><p>och ’villkorlig dom med samhällstjänst’. Dessutom var ett mer historisk syfte att reda ut vad</p><p>som har skapat ett samhälleligt behov av en verkställighetsform som ”samhällstjänst”. Samtidigt</p><p>ville jag med hjälp av mina frågeställningar och kvalitativa intervjuer belysa hur frivården</p><p>arbetar med denna verkställighet samt hur klienter och frivårdspersonal upplever genomförandet</p><p>av samhällstjänst – som återanpassande eller avskräckande? Slutsatsen kan sägas</p><p>vara att klienterna upplevde verkställigheten mer som återanpassande snarare än avskräckande.</p><p>Vad gäller verkställigheten som sådan finns det tecken som tyder att ju mer beroende vi</p><p>blir av varandra desto större krav på återanpassning snarare än bestraffning och förvaring. I</p><p>analysen har jag applicerat teorier från Norbert Elias, Goffman samt Durkheim.</p>

Samhällstjänsten har sedan den infördes i början av 1990-talet kommit att användas flitigt då ungdomar och yngre vuxna (under 25 år) blivit dömda för i första hand förstagångsförseelser. I slutet av 1990-talet kom ytterligare en ny verkställighet och det var IÖV eller den mer vardagligt kallade fotbojan. Ett övergripande syfte med denna uppsats var att göra en utvärdering med Halland i fokus och avseende verkställighetsformerna ’skyddstillsyn med samhällstjänst’ och ’villkorlig dom med samhällstjänst’. Dessutom var ett mer historisk syfte att reda ut vad som har skapat ett samhälleligt behov av en verkställighetsform som ”samhällstjänst”. Samtidigt ville jag med hjälp av mina frågeställningar och kvalitativa intervjuer belysa hur frivården arbetar med denna verkställighet samt hur klienter och frivårdspersonal upplever genomförandet av samhällstjänst – som återanpassande eller avskräckande? Slutsatsen kan sägas vara att klienterna upplevde verkställigheten mer som återanpassande snarare än avskräckande. Vad gäller verkställigheten som sådan finns det tecken som tyder att ju mer beroende vi blir av varandra desto större krav på återanpassning snarare än bestraffning och förvaring. I analysen har jag applicerat teorier från Norbert Elias, Goffman samt Durkheim.