I Vänern, Sverige, fångades årligen ca 75 ton lax och öring av yrkesfisket, sportfisket och fritidsfisket under 1990-talet och början av 2000-talet. Fångsterna av lax och öring verkar ha sjunkit under de senaste åren men det råder stor osäkerhet över fångstuppskattningar. För en ökad förståelse över smolts mortalitet släpps varje år ett visst antal Carlin-märkta laxar och öringar ut i Vänern och Klarälven. Syftet med studien var att sammanställa och analysera databasen för Carlin-märkt lax och öring i Vänern under åren 1965 till 2005. Målet var att åskådliggöra långsiktiga tendenser över återfångster av Carlin-märkt lax och öring i både Vänern och Klarälven samt bedöma om återfångster varierar beroende på utsättningsplats (Vänern eller Klarälven). Microsoft Excel användes för att sammanställa och analysera återfångad och inrapporterad lax och öring från 1965 till 2005. För att bedöma trender för återfångster av de fyra stammarna, Gullspångs- och Klarälvs-, lax och öring, användes linjär regression. Totalt 299 165 Carlin-märkta fiskar fördelade över 388 utsättningsgrupper har släppts ut i Vänern med tillflöden under 40 års tid. Sammanlagt återfångades 14 504 fiskar, vilket motsvarar knappt 5 % av antalet Carlin-märkta och utsläppta fiskar. Återfångsterna har varierat genom åren (<1 % - >20 %), högst var återfångsterna under 1970-och 1980-talet, sedan 1990-talet har de minskat betydligt. Dessa tendenser är liknande för alla fyra stammar. De flesta återfångsterna sker i Vänern. Fisk utsläppt i Vänern återfångas som regel i något högre grad i Vänern än fisk utsläppt i Klarälven. Slutligen framkom att ingen lax eller öring utsläppt i Vänern återfångades i Klarälven. / In Lake Vänern, Sweden, commercial, sport, and subsistence fisheries in the 1990s and the beginning of 2000 caught about 75 tons of salmon and trout. Catches of salmon and trout appeared to have declined in recent years, although there is much uncertainty in catch estimates. In order to better understand smolt-adult mortality, a number of Carlin-tagged salmon and trout are released in Vänern and Klarälven each year. The aim of the study was to assemble and analyze the Carlin-tag database for salmon and trout in Vänern during the years 1965 to 2005. My objectives were to identify long-term trends in tag returns rates in both Vänern and Klarälven, and to assess whether return rates varied by release location (Vänern or Klarälven). Microsoft Excel was used to compile and analyze reported recoveries of Carlin-tagged salmon and trout from 1965 to 2005. Linear regression was used to assess trends in return rates of four stocks, Gullspångsälven and Klarälven salmon and trout. Total 299 165 tagged fish in 388 release groups have been released in Vänern over the 40-year period. Total recaptures were 14 504, which equates to just under 5 % of the number of Carlin-tagged and released fish. Recapture rates have varied throughout the years (<1 % - >20 %), the highest return rates were in the 1970s – 1980s, but they have decreased significantly since the 1990s. These trends are similar for all four stocks. Most of the recaptures occur in the lake, return rates of fish released in the lake are most often caught in the lake than are fish released in Klarälven. Finally, revealed that no salmon or trout that were released in the lake were recaptured in the Klarälven.

<p>Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127. Det insamlade materialet från nätprovfisket jämfördes med Fiskeriverkets referensmaterial. Den infångade fisken vägdes och mättes enligt den standardiserade metoden för provfiske. Fiskarnas kondition kalkylerades som Fultons konditionsindex. Konditionen hos abborre och mört var signifikant högre i Ekeby våtmark jämfört med referensvärdena. Hos abborre fanns signifikanta skillnader i längd och vikt, som var högre i damm 8 än i damm 6, men ingen signifikant skillnad i kondition mellan dammarna. Hos mört fanns det liknande signifikanta skillnader mellan dammarna, där längd och vikt var högre i damm 8 än i damm 6, men här är även skillnaden i kondition signifikant, då den var högre i damm 8 än i damm 6. Uppgifter från referensmaterialet användes för att bedöma åldersklasser i mitt material. Vid nätfångsten påträffades en anmärkningsvärt rik förekomst av en typ av parasit som observerades som svarta fläckar på mört och sarv. Parasiteringsgrad, d v s antal svarta fläckar, var korrelerad med fiskens vikt och totallängd, vilket var signifikant hos mört (p<0.01)</p>

Fiskfaunan i Ekeby våtmark inventerades med hjälp av två metoder, fångst-återfångst och nätprovfiske, som i möjligaste mån använde metodiken vid standardiserat provfiske. Med fångst-återfångst metoden fångade jag sutare, abborre och småspigg, dock var fångsten av abborre och småspigg så liten att det inte kunde göras någon uppskattning av dessa populationsstorlekar. Uppskattningen av sutarnas populationsstorlek i damm 8 erhölls efter ett antal fångst och märkningstillfällen tills det fanns tillräckligt stor andel återfångst av sutare. De mjärdar som användes kunde bara fånga fisk av ett visst storleksintervall (35-120 mm) vilket troligtvis betyder att det enbart fångades 1- och 2-åriga sutare. Min uppskattning av antalet individer i populationen sutare (Lincoln Index) blev 1316 +/- 1127. Det insamlade materialet från nätprovfisket jämfördes med Fiskeriverkets referensmaterial. Den infångade fisken vägdes och mättes enligt den standardiserade metoden för provfiske. Fiskarnas kondition kalkylerades som Fultons konditionsindex. Konditionen hos abborre och mört var signifikant högre i Ekeby våtmark jämfört med referensvärdena. Hos abborre fanns signifikanta skillnader i längd och vikt, som var högre i damm 8 än i damm 6, men ingen signifikant skillnad i kondition mellan dammarna. Hos mört fanns det liknande signifikanta skillnader mellan dammarna, där längd och vikt var högre i damm 8 än i damm 6, men här är även skillnaden i kondition signifikant, då den var högre i damm 8 än i damm 6. Uppgifter från referensmaterialet användes för att bedöma åldersklasser i mitt material. Vid nätfångsten påträffades en anmärkningsvärt rik förekomst av en typ av parasit som observerades som svarta fläckar på mört och sarv. Parasiteringsgrad, d v s antal svarta fläckar, var korrelerad med fiskens vikt och totallängd, vilket var signifikant hos mört (p&lt;0.01)

During the past century the Swedish otter (Lutra lutra) population showed a rapid decline in abundance and genetic diversity. Among the most affected areas was the southern province of Skåne. After prohibiting hunting of otters and banning harmful pollutants like PCB, Swedish populations slowly recovered. To some areas the otter returned late, like Kristianstad in north-eastern Skåne. Here, the River Helge å enters Kristianstad’s Vattenrike, Biosphere Reserve and forms a biodiverse wetland. By 2011, otters had established once more along the river. In recent years, a female otter with cubs have appeared outside Vattenriket visitor’s centre “naturum”, to the joy of inhabitants and visitors. In Kristianstad, otters have become a recurring winter attraction. However, not much is known about this new population. For assessment of abundance and genetic diversity, microsatellite variation was investigated among now-living individuals from eleven sites in the Biosphere reserve, and stored museum samples from ten otters with origins in North-eastern Skåne. Using a non-invasive methodology, investigated DNA was extracted from faeces and muscle tissue from dead individuals. Multiple replicate screening was performed to detect errors in genotyping procedures. Results show the presence of three now-living individuals (two males and one female). Now-living otters and museum specimens from north-eastern Skåne were not closely related. Sampled individuals show Hardy-Weinberg Equilibrium, but their heterozygosity is very low. Results suggest that, even though some individuals may remain undetected, low admixture of new genes may be a cause for concern. For long-term protection and management in Kristianstad’s Vattenrike, Biosphere Reserve, further knowledge is needed about our new and precious otter population. / Den svenska utterstammen (Lutra lutra) genomgick drastiska populationsminskningar under mitten av 1900-talet. Minskningen ledde till en förlust av genetisk diversitet i många områden, och bland de värst drabbade var Skåne. Uttern blev fredad från jakt och ett förbud mot det skadliga miljögiftet PCB infördes, vilket skapade förutsättningar för utterpopulationen i Sverige att långsamt återhämta sig i antal. Men uttern återvände sent till vissa områden, som Kristianstad i Nordöstra Skåne. Genom staden Kristianstad rinner Helge å, som formar vidsträckta, artrika våtmarker i Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Uttern visade inga tecken på återkomst till området förrän 2011. De senaste åren har en utterhona med ungar regelbundet visat sig vid besökscentret ”naturum”, till glädje för stadens invånare och besökare. Uttrarna har blivit en återkommande vinterattraktion i Kristianstad. Men kunskapen om den nya populationen är begränsad. För uppskattning av antal och genetisk diversitet, undersöktes mikrosatellitvariationer hos nu levande individer från elva lokaler i Vattenriket. För jämförelse inkluderades arkiverade prover från Naturhistoriska Riksmuseets ”Miljöprovbank”, från tio döda uttrar med ursprung i Nordöstra Skåne. Med icke-invasiva metoder undersöktes DNA som extraherats från avföring- och muskelvävnad. Multipel replikatanalys gjordes för detektering av eventuella fel i genotypningsproceduren. Resultaten visar förekomsten av tre nu levande individer i Vattenriket (två hanar och en hona). Det är dock troligt att en- eller flera nu levande individer kan ha undkommit identifiering. Individerna var inte nära släkt med museiexemplaren från Nordöstra Skåne. Studerade individer är i Hardy-Weinberg jämvikt, men heterozygositeten är låg. Låg heterozygositet kan bero på en låg genomblandning i populationen, vilket kan vara en anledning till oro och bör undersökas närmre. Det behövs ytterligare kunskap och studier för att långsiktigt skydda och förvalta den nya, värdefulla utterpopulationen i Kristianstads Vattenrike.