Syftet med denna uppsats var att undersöka hur biståndshandläggare upplever att det är att arbeta med äldre klienter, med ett särskilt fokus på arbetet med äldre personer med alkoholmissbruk. För att samla in det empiriska datamaterialet genomfördes fyra semi-strukturerade intervjuer med biståndshandläggare i en mellanstor kommun i Sverige. I vår analys av empirin framkommer det att biståndshandläggare upplever att de har ett stort handlingsutrymme i sitt arbete och att det är detsamma i arbetet med personer med eller utan alkoholmissbruk. En stor del av redovisningen påvisar att äldres självbestämmande är en viktig del i handläggningen och att det ofta kan upplevas som problematiskt. Vår huvudsakliga slutsats är att biståndshandläggarnas handlingsutrymme begränsas omedvetet av olika faktorer när det gäller arbetet med äldre personer med alkoholmissbruk. I vår studie framkommer det att upplevelsen av handlingsutrymmet gentemot äldre personer med och utan alkoholmissbruk är detsamma, trots detta uttrycker biståndshandläggarna en frustration och hjälplöshet av att inte ha möjligheter att hjälpa dessa personer med sin missbruksproblematik.