Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare utreder äldre dementas behov utifrån vad de dementa uppger och uttrycker. Syftet har preciserats i frågeställningar som innefattar hur biståndshandläggare säkerställer att äldre dementa får den vård och omsorg de är i behov av samt hur de säkerställer att vården och omsorgen blir utifrån den demenssjukes önskemål och självbestämmanderätt. I studien tillämpades en kvalitativ metod och datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sju biståndshandläggare som arbetar med biståndsbedömning gällande äldre. De teorier som tillämpades för att analysera resultatet var pliktetik, situationsetik, konsekvensetik, begreppet doxa samt handlingsutrymme. Studiens slutsatser är att det är svårt att beskriva specifika tillvägagångssätt vid utredning av äldre dementas behov då arbetet är situationsbundet. Vidare är en slutsats att dementas självbestämmanderätt inte alltid kan säkerställas vilket beror på biståndshandläggarens tillvägagångssätt. Det framkommer även att biståndshandläggare inte alltid kan säkerställa att dementa får den vård de är i behov vid bristande samtycke, eftersom biståndshandläggarens handlingsutrymme i dessa fall inte räcker till.