Samhällets äldre invånare lever längre idag och kommer i framtiden således utgöra en större andel av världens totala befolkning. Att bli äldre innebär att konstant anpassa sig efter en utvecklande omgivning och när fler och fler servicefunktioner i samhället digitaliseras krävs det att dessa också anpassas för våra äldre invånare. Denna studie har genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer undersökt hur aktörerna Region Uppsala (mer specifikt myndigheten Trafik och Samhälle och den samhällsfinansierade kollektivtrafiken under varumärket UL) och Uppsala kommun upplever, och arbetar för, inkluderingen av äldre resenärer i Uppsala läns kollektivtrafik. Specifikt fokus har legat på hur väl inkluderande UL:s egen applikation, UL-appen, har varit och hur utvecklingsarbetet av denna relaterat till anpassning för äldre resenärer – 65 år gamla och uppåt – ser ut. Resultaten visade att aktörerna upplever att äldre är väl inkluderade i kollektivtrafiken men att ett arbete riktat specifikt mot äldre som målgrupp inte finns i dagsläget. Studien visar dock att det finns en poäng med att arbeta mot äldre som egen målgrupp eftersom dessa uppvisar andra synsätt, attityder och tendenser än deras yngre motparter och därmed blir en viktig variabel att ha i beaktande vid utvecklingen av kollektivtrafiken i Uppsala län.

Den åldrande befolkningen ställer krav på samhällsplaneringen att skapa nya boendeformer för äldre. Syftet med den här studien är att undersöka äldres boendepreferenser och syn på att dela gemensamma ytor med Uppsala kommun som fallstudie. Uppsala kommun är medlemmar i WHO:s nätverk för äldrevänliga städer sedan 2016 och antog 2020 strategin: äldrevänlig kommun som ett sätt att implementera äldrevänlig utveckling i många områden. Den här studien använder en blandad metod av både en kvantitativ och kvalitativ ansats med sekundära och primära data. Studien granskar styrdokument från Uppsala kommun gällande bostäder för äldre och presenterar intervjuer med tjänstepersoner från Uppsala kommun. Dessutom presenterar studien en kvantitativ enkätundersökning om äldres boendepreferenser samt kvalitativa intervjuer med äldre kvinnor boende i olika upplåtelseformer om deras syn på att dela gemensamma ytor med sina grannar som ett sätt att minska sin boendekostnad.  I studien identifieras vad för ytor man egentligen kan tänkas dela med sina grannar och varför vissa ytor är viktiga att ha i den egna lägenheten. Studiens resultat visar att de allra flesta inte vill dela ytor om de inte behöver, men att toalett och dusch är den främsta ytan man vill ha privat och att det blir allt viktigare när man blir äldre. Kommunen behöver planera för att skapa en större variation av bostäder för äldre i framtiden, delningsbostäder kan vara en lösning för de som har svagare ekonomi men även en lösning för att öka den sociala integrationen hos äldre och minska ensamhet.