Att bryta kalk i ett område orsakar stora ”sår” i naturen, därför finns speciella åtgärder som vidtas när ett kalkbrott brutits klart. Det finns en mängd olika sätt att efterbehandla eller återställa ett kalkbrott på beroende på dess förutsättningar. Aspekter att ta hänsyn till är exempelvis hur kalkbrotten smälter samman med omkringliggande natur, hur kalkbrotten efter efterbehandling blir viktiga boplatser för djur och växter samt om kalkbrottet ligger på ett vattenskyddsområde, som fallet är i Ignaberga. Genom litteraturstudier, dokumentstudier, bildanalyser samt fältstudier undersöker denna uppsats Ignaberga kalkbrotts återställningsplan och hur återställningsarbetet fortskrider. Som jämförande studie har Limhamns kalkbrott valts. Fokus i uppsatsen har lagts på planer som finns kring efterbehandlingen, om hur bestämmelserna tillämpats samt en översiktlig jämförelse mellan hur de båda kalkbrotten efterbehandlats så här långt. Resultaten visar att både Ignaberga kalkbrott och Limhamns kalkbrott efterbehandlar enligt de bestämmelser som finns och att planerna för hur kalkbrotten efterbehandlas bestäms utifrån de enskilda kalkbrottens förutsättningar som visade sig vara klart olika.