<p>Varje polismyndighet har idag en skyldighet att ha en utarbetad mångfaldsplan. Därför har vi studerat två myndigheters mångfaldsplaner och ställt frågor utifrån dessa till de ansvarig inom varje myndighet. Kåren är idag väldigt homogen med tanke på kön och etnicitet. Endast 19,6 % av poliserna i Sverige idag är kvinnor och någon statistik på hur många invandrare som finns ute på myndigheterna finns över huvud taget inte. Litteratur har vi införskaffat från bibliotek, Internetsidor samt kontakt med personer från en av landets polismyndigheter. Vi valde ut en mångfaldsplan som vi valde att granska närmare. Efter att ha granskat policydokumentet tog vi kontakt med en av de personer som varit med och utformat dokumentet och ställde frågor kring dokumentet för ytterligare information. Därefter intervjuades två polisaspiranter som fick berätta om hur de upplevde att myndigheten jobbade med frågan. För att säkerställa att målen uppnås anser vi att det klart och tydligt framgå vem som är ansvarig för åtgärden, exakt vad denna person skall göra och när det skall vara genomfört. Vi har genom detta arbete gett en bild av vad mångfald är för något samt vad det betyder för vårat samhälle. För att en förändring skall kunna bli möjlig anser vi att rekryteringen till polisskolorna bör ses över, detta för att fler personer med annan kulturell bakgrund än Svensk skall kunna berika organisationen med deras erfarenheter och kunnande.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att undersöka hur den fysiska träningen inom ramen för friskvårdsarbete bedrivs inom polisen och varför man i dag inte har några fysiska krav för poliser. Bakgrunden till ämnesvalet ligger i vår uppfattning att det är konstigt att det ställs fysiska krav på polisstudenter och polisaspiranter men inte på färdiga poliser. Vi har gjort en teoretisk studie inom ämnet friskvård, främst fysisk träning, för att beskriva fördelarna med att satsa resurser på detta samt visa på faktorer som har betydelse för att en friskvårdssatsning skall bli framgångsrik. Sedan presenterar vi hur polisen och försvarsmakten arbetar med dessa frågor inom de respektive organisationerna. Som underlag för informationen har vi främst använt oss av sakkunniga personer inom de båda organisationerna som har intervjuats. Resultatet visar att det finns både likheter och olikheter mellan de båda organisationernas sätt att bedriva friskvård och fysisk träning. När det gäller polisen så har varje enskild polismyndighet själv ett stort ansvar för utformningen av hälsoarbetet vilket innebär att det ser olika ut över landet. I det avslutande kapitlet diskuteras vilka fördelar det finns med att satsa på friskvård samt vad införandet av krav skulle kunna innebära. Förslag om hur polisen skulle kunna jobba med frågan redovisas.</p>

<p>Inom polisen finns det åtgärdsplaner för alla möjliga situationer. Vi blev nyfikna på om det även fanns en nationell åtgärdsplan för polisen gällande blodsmittotillbud. Vi ville samtidigt undersöka om det fanns för myndigheterna lokala åtgärdsplaner för blodsmittotillbud, samt om det mellan myndigheterna skiljde sig åt mellan åtgärdsplanerna. Vi ville även jämföra de polisära åtgärdsplanerna mot sjukvårdens för att se om det fanns stora skillnader dem emellan. Vi jämförde även preventiva åtgärder hos polismyndigheterna samt vid polis- och sjukvårdsutbildningarna. Vid sökningar på Intrapolis, har vi funnit att det saknas åtgärdsplaner för blodsmittotillbud hos flera myndigheter samt att det tycks skilja sig åt mellan myndigheterna gällande vaccinationer. Denna differens gällande vaccinationer visade sig redan på utbildningsnivå avseende polis- och sjukvårdsutbildningarna.</p>

<p>I vårt fördjupningsarbete beskriver vi hur krisberedskapen är uppbyggd och hur en kris hanteras i Sverige med inriktning på polisens roll. Bakgrunden till arbetet och det som väckte vårt intresse för ämnet är alla de olika händelser som inträffat den senaste tiden nationellt och internationellt i form av kriser (exempel på dessa finns i inledningen). Detta fick oss att fundera och vi ställde oss frågan om vi är förberedda på en kris?! Målet med arbetet är att belysa polisens roll i krishanteringssystemet och om det finns tillräckligt med kunskap för att hantera en kris. Det är givetvis ett flertal aktörer inblandade vid en kris förutom polisen. Vi beskriver hur krishanteringen styrs från ledningen inom polisen och vilka hot som man anser föreligga i Sverige vad det gäller eventuella kriser. All fakta som vi sökte har inte varit möjlig att få tag på då vissa dokument är hemligstämplade. För att få en bred och relevant inblick i ämnet har vi varit i kontakt med personer på olika myndigheter. Vidare finns det ett kapitel om media, som även de har en stor roll i hanteringen av en kris. Kris är ett brett ämne och det kändes till en början ganska abstract, det är mycket toppstyrt vad det gäller hanteringen. Tanken slog oss, vad kan vi själva göra – kan vi förbereda oss, ja vet du vad du ska tänka på i en kris??? Läs och begrunda och förbered dig genom kunskapen vi har inhämtat och samlat i detta arbete, ge dig själv en helhetsbild</p>

<p>Polisyrket är ett högriskyrke vad gäller våld och hot. Därmed finns också ett stort behov av bl.a. krisstöd. Medarbetare inom polisen måste kunna känna sig trygga gällande detta. De måste veta att de får ett gott psykosocialt omhändertagande om de utsätts för psykiskt påfrestande händelser för att må bra och för att kunna trivas med yrket. För att det ska fungera så måste alla chefer inom polisen ha kunskap och beredskap att vidta rätt åtgärder i rätt tid om medarbetare drabbas av psykiskt påfrestande situationer. Vi inriktade oss på att undersöka vilken hjälp som ska finnas för poliser att få efter svårarbetade händelser i tjänsten enligt Rikspolisstyrelsen, vidare vad polismyndigheterna erbjuder för krisstöd till poliser i yttre tjänst. Vi ville också ta reda på huruvida de enskilda poliserna utnyttjar den hjälp som polismyndigheterna erbjuder om det skulle bli aktuellt. Information inom detta område hittade vi genom litteratursökningar och på Internet, samt genom att intervjua personer som på olika sätt är insatt i krisstödsverksamheten. Det vi kom fram till var att det faktiskt numera finns någorlunda klara direktiv angående krisstöd från Rikspolisstyrelsen för polismyndigheterna i landet. Vad man har för sorts krisstöd på de olika polismyndigheterna ser lite olika ut, men det verkar som att polismyndigheterna var för sig har en utarbetad plan för krisstöd och olika särskilda rutiner för detta.</p>

<p>Som polis har man ett yrke där det finns risk att drabbas av brott i samband med tjänsten, såsom våld, hot och kränkning. Arbetsgivaren har i och med detta en skyldighet att utarbeta skriftliga arbetsrutiner för hur polismyndigheten ska gå till väga när en anställd utsatts för brott i tjänsten, samt kunna erbjuda stöd och snabb hjälp. Skyldigheterna regleras främst i arbetsmiljölagen där det även står att den anställde är skyldig att känna till dessa rutiner. Utgångspunkten i denna rapport har varit att undersöka hur dessa arbetsrutiner ser ut på polismyndigheten i Örebro och i Halmstad. Vi har även genom en enkät undersökt hur mycket kunskap de anställda har om hur de ska gå till väga när de utsatts för brott. Vi har kommit fram till att både Örebro och Halmstad jobbar efter samma målsättning, att utveckla arbetet med arbetsmiljön samt de rutiner som ska tillämpas vid våld och hot mot anställda. När det gäller kunskapen bland de anställda så finns en hel del brister. Det tyder på att informationen från polismyndigheten är bristfällig, men även att det brister i inhämtningen av information från de anställdas sida trots att majoriteten svarat att de någon gång utsatts för brott i tjänsten.</p>

<p>Att poliser hotas i tjänsten är ett allvarligt problem, både om man ser till individens trygghet och välbefinnande men också om man ser till det demokratiska värdet. Att ha ett samhälle där poliser törs göra sitt jobb och inte råkar ut för repressalier med anledning av detta är därför av största vikt. Omfattningen av hot mot poliser har kartlagts på olika håll och siffror visar att detta är ett ganska vanligt förekommande fenomen. Cirka en tredjedel av alla poliser utsätts för påtagliga hot under ett år och antalet anmälda brott som involverar våld och hot mot tjänstemän ökar. Syftet med denna rapport är att titta på arbetet med hotade poliser i Stockholms läns polismyndighet och hur det eventuellt kan förbättras. Som analysfaktorer har vi använt de psykiska och psykiska effekterna som kan följa av ett hot, samt den arbetsrättsliga lagstiftningen. Information till rapporten har inhämtats genom litteraturstudier, enkäter och intervjuer. Resultatet visar att det är främst frågor kring utbetalning av skadestånd samt bättre möjlighet till att vara anonym som behöver granskas. Med stöd av resultatet samt de analysfaktorer som vi använt oss drar vi slutsatserna att vissa förändringar kan vara aktuella att genomföra, framförallt bör informationen kring hur man får ett tilldömt skadestånd utbetalat förbättras samt att de datoriserade system som polisen använder vid anmälningsupptagning och brottsutredning om möjligt bör förändras för att öka möjligheten till anonymitet.</p>

<p>I denna rapport tar vi upp diskussionen om polisens psykiska välbefinnande. En fråga vi ställde oss var hur det är ställt med polisens psykiska hälsa är idag? Vi har intresserat oss för denna fråga då det snart är dags för oss att möta alla de komplexa situationer som polisyrket medför. Det sägs att man som polis får se mycket av samhällets baksida. Hur klarar man som privatperson av allt man får se i sitt kommande yrke utan att den psykiska hälsan drabbas. Vi har intervjuat personal på tre olika polismyndigheter om hur arbetet med hälsa bedrivs på deras myndighet. Vi har även tagit del av gjorda undersökningar för att svara på dessa frågor. Våra studier har visat att polisen idag mår förhållandevis bra, men det finns fortfarande mycket som kan förbättras. I polisförbundets undersökning från 2004 säger nästan hälften av alla de tillfrågade att de någon gång känt en oro för att bli utbränd på grund av stress eller av hög arbetsbelastning. I en annan undersökning gjord av statistiska centralbyrån 2003 säger sig endast en tredjedel att de skulle välja att bli poliser igen om de på nytt fick välja yrke. Vi anser det viktigt att det inom polisen bedrivs ett fortgående arbete för att ta tillvara på den psykosociala hälsan hos de anställda och att de känner att det arbete de utför är meningsfullt för att den psykiska hälsan skall vara god.</p>

<p>I Sverige begås ungefär vart tionde våldsbrott av personer i psykos och ca 40 procent av de brottslingar som är dömda för grova våldsbrott är psykopater. Detta påvisar att polisen i arbetet förr eller senare kommer att komma i kontakt med de här personerna. På grund av händelserna i Malexander och Lindesberg har vi valt att undersöka på vilket sätt psykopater och personer i psykos kan vara farliga för polisen vid ett ingripande. Vi har även försökt att ta reda på hur polisen kan skydda sig från eventuella våldshandlingar. För att söka svar på våra frågor har vi genomfört litteraturstudier och intervjuer med personer som besitter stor kunskap inom området. Intervjuerna visar på hur komplext och problematiskt det är att möta psykopater och psykotiska personer. Ingen situation är den andra lik och individer är unika. Därför är det förstås svårt att ge några specifika råd till poliser för att underlätta deras möte med de här personerna. Något vi kunnat konstatera är dock att det finns ett antal saker som poliser kan ha i åtanke vid ingripanden. Denna kunskap behövs för att polisen ska ha större möjlighet att bemöta dessa personer på rätt sätt. Kunskap kommer av erfarenhet och utbildning. Idag ges utbildning om psykiska störningar enbart kortfattat på polisernas grundutbildning, denna skulle behöva kompletteras med vidareutbildning på polismyndigheterna. Utbildning tror vi leder till att onödiga konflikter mellan polisen och personer med psykiska störningar kan undvikas.</p>

<p>Skiftarbete, eller oregelbunden arbetstid, är något som alla på polisutbildningen kommer att utsättas för under sin första tid som polisaspirant. Tyvärr kommer flertalet att få problem med dessa arbetstider. Det är därför viktigt att lära känna sin kropps begränsningar och vad den behöver för att fungera på ett så bra sätt som möjligt. Det är dessutom viktigt att man sköter kost, sömn och eventuellt också träning för att man ska kunna fungera bra i det sociala livet. Att känna sammanhang både i det sociala livet och i yrkeslivet är viktigt, skulle det fallera på ena fronten så blir ofta även det andra lidande. Men för att bägge dessa delar ska fungera så måste även kroppens fysiska funktioner vara på topp. Denna rapport syftar till är att förklara sambandet mellan kost, sömn, det sociala livet och yrkeslivet. Den är ett försök i att förklara hur viktigt det är att känna ett sammanhang i sin tillvaro och hela tiden sporra sig till att tycka att saker och ting är intressanta och ge sig själv en utmaning för att klara av det som kanske kan komma att bli en trist vardag. Arbetet grundar sig på Antonovskys teori som säger att vi hela tiden utsätts för stress, kaos och olika påfrestningar men att människan hela tiden hittar nya vägar för att trots dessa klara av att ha en god hälsa. Författarna har genomfört en mindre empirisk undersökning för att visa på hur olika lösningar det finns för att uppnå detta välbefinnande som människan hela tiden undermedvetet strävar efter.</p>