Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten på 3D-printat material avsett för stabiliseringsskenor som är tillverkade i olika vinklar och både före och efter polering. Material och Metod Totalt framställdes 50 rektangulära provkroppar i vinklarna 0°, 25°, 45°, 75° och 90° med måtten 64 x 10 x 4,5 mm av Keysplint Hard och hälften polerades med Otec poleringsmaskin. Alla provkroppar utsattes för ett trepunktsböjhållfasthetstest med Instron 4465 med en lasthastighet på 5 mm/min till fraktur och värdena dokumenterades i Bluehill-mjukvara. Resultatet analyserades med One-Way ANOVA, Tukey s’ test och signifikansnivån sattes till α = 0,05. Resultat Enligt resultat från programmet SPSS (IBM® SPSS® Statistics powerful statistical software platform) observerades högst böjhållfasthet i den 3D-printade gruppen vid 25° som var polerad, vilket innebar en signifikant skillnad mellan denna grupp (25°) och de övriga grupperna (p<0,05). Statistisk påvisades inga signifikanta skillnader mellan de andra grupper oavsett om det var opolerade och polerade provkroppar printade i vinklarna 0॰, 45॰, 75॰,90॰ (p>0,05). Slutsats Inom ramen för studiens begränsningar kan följande slutsats dras: Printningsvinkel och polering påverkar böjhållfastheten hos 3D-printad polymer. En printningsvinkel på 25॰ i kombination med polering ger högst böjhållfasthet. En printningsvinkel på 0॰ger numeriskt lägst böjhållfasthet. Mer omfattande studier beträffande olika printningvinklar, olika printningsmaterial (resin) och 3D-printrar och dess inverkan på böjhållfastheten krävs för att säkerställa resultaten. / Aim The purpose of this in vitro study was to investigate the flexural strength of 3D-printed material intended for stabilization splints that are manufactured at different angles, both before and after polishing. Material and Method A total of 50 rectangular specimens at angles of 0°, 25°, 45°, 75° and 90° with dimensions of 64 x 10 x 4.5 mm were produced by Keysplint Hard and half were polished with the Otec polishing machine. All specimens were subjected to three-point flexural strength test using the Instron 4465 at a loading rate of 5 mm/min to fracture and the values were documented in Bluehill software. The result was analyzed with One-Way ANOVA, Tukey's test and the significance level was set at α = 0.05. Results According to results from the software SPSS (IBM® SPSS® Statistics powerful statistical software platform), the highest flexural strength was observed in the 3D-printed group at 25° that was polished, which means a significant difference between this group (25°) and the other groups (p<0.05). Statistically, no significant differences were detected between the other groups regardless of whether they were unpolished and polished specimens printed at angles 0°, 45°, 75°, 90° (p>0.05). Conclusion Within the limitations of the study, the following conclusion can be drawn: Printing angle and polishing affect the flexural strength of 3D-printed polymer. A printing angle of 25° in combination with polishing gives the highest flexural strength. A printing angle of 0° gives the numerically lowest flexural strength. More extensive studies regarding different printing angles, different printing materials (resin) and 3D-printers and the effect on the flexural strength are required to ensure the results.