I uppsatsen behandlas valet av värderingsmetod i ABL 17:3 1 st. Främst diskuteras värderingsmetoderna utifrån ett rättsekonomiskt perspektiv. Perspektivet har valts i syfte att undersöka vilken metod som är mest ekonomiskt effektiv för de berörda intressegrupperna, då främst aktieägare och borgenärer. Beloppsspärren har i doktrin ansetts vara så väl en aktieägar- som en borgenärsskyddsregel. Det får därför anses vara relevant att ställa dessa två intressen mot varandra inom ramen för en rättsekonomisk analys av bestämmelsen. Det kan konstateras att aktieägarintresset avseende beloppsspärrens värderingsmetod är rakt motsatt borgenärsintresset. Ingen av värderingsmetoderna skapar således Paretoeffektivitet där båda intressegrupperna gynnas samtidigt. Istället nås slutsatsen att tillämpning av bruttometoden i samband med ABL 17:3 1 st. får anses mest ekonomiskt effektiv, eftersom den uppnår Kaldor-Hicks-effektivitet där de gynnade borgenärerna kan kompensera de missgynnade aktieägarna.