Syftet med den här rapporten är att belysa hur kvinnliga polisers röst kan inverka på dennes arbete. Syftet är även att uppmärksamma hur viktig rösten är och att det inte finns någon forskning eller något skrivet om röstanvändning i yrket som polis. Detta väckte vårt intresse när vi hade en röstlektion på polisutbildningen. För att kunna bilda oss en uppfattning om det finns generella önskemål om röstträning, både på polisutbildningen och på polismyndigheten, har vi genomfört ett antal intervjuer. I rapporten beskrivs röstorganets anatomi. Vi har försökt att på ett enkelt sätt beskriva röstorganet och dess funktioner, samt skillnader mellan mäns och kvinnors röst. Vidare i rapporten kan man läsa resultatet av de intervjuer vi har gjort. Genom intervjuerna framkommer bland annat att rösten anses som ett viktigt arbetsredskap och att önskemål om mer röstutbildning finns. Med en avslutande diskussion konstaterar vi att kvinnor kan ha svårigheter då det gäller att ta i med rösten för att nå fram till en mottagare. Orsakerna till det är bl a att kvinnor har kortare stämband än män och stämbanden vibrerar snabbare, detta gör att kvinnor har en ljusare stämma. Slutligen ges några enkla övningar och tips för hur man kan träna sin röst.

Rapportens huvudsakliga syfte är att undersöka om polisens bemötande mot personer som har begått brott har någon betydelse för om de kommer att begå ytterligare brott. Rapporten inriktar sig på intervjuer med dels poliser och dels med personer som har någon form av kriminalitet bakom sig. Vi delar in de kriminella personerna i tre kategorier; ungdomar, personer som har begått enstaka brott samt vanekriminella. Genom de här intervjuerna och med hjälp av krimino¬logiska teorier har vi kommit fram till att polisens bemötande har stor inverkan på de personer som har blivit föremål för ett ingripande från polisen. Samtliga tre kategorier påverkas av polisens bemötande, dock på lite olika sätt. Ett samlat resultat från samtliga av de grupper som vi har intervjuat är att polisens bemötande direkt får konsekvenser i ett följande förhör. Eftersom vi har kommit fram till att polisens bemötande har stor inverkan på personer som har begått brott anser vi att alla poliser skall känna till det här och beakta det i sitt arbete.

Syfte med vårt arbete var att undersöka hur polismyndigheterna utbildar i Nationell bastaktik och hur de arbetar med mental träning och mental förberedelse efter genomförd utbildning. För att komma fram till vårt resultat gjordes en en-kät som skickades ut till utbildningsansvarig på samtliga polismyndigheter. En av våra slutsatser är att efter genomförd utbildning känner många poliser att de har fått ett högre säkerhetstänkande och därmed känner de sig tryggare i sin polisroll.

Polisen skall vara synlig, inte bara i brottsförebyggande hänseende utan också för att medborgarna skall veta att de kan känna sig trygga. Polisen skall förebygga brott ge-nom sin närvaro, ingripa omedelbart när ett brott begås och utreda brotten inför lagfö-ringen. Regeringen har uttalat att de ska öka antalet poliser från ca 17 000 till 20 000 poliser fram till år 2010 för att kunna leva upp till dessa mål. De vill även att polisen skall vara så effektiv som möjligt. Syftet med föreliggande studie var att jämföra det idag vedertagna arbetssättet med dubbelpatrull med det alternativa arbetssättet med enkelpatrull inom polisens ingripandeverksamhet, även kallat utryckningsverksamhet. Tanken var att ta reda på om regeringens mål med ökad synlighet och effektivisering av den svenska polisen kan uppnås genom att öka antalet målade polisbilar ute på ga-torna och därmed verka brottsförebyggande, i stället för att öka själva antalet poliser. Genom en litteraturstudie har vi undersökt fördelarna samt nackdelarna med respekti-ve arbetsmetod. För att få en uppfattning av de båda arbetssätten har både svensk och internationell litteratur använts i studien. Resultatet visade att både för- och nackdelar finns med respektive arbetsmetod. Dock framkommer inga oövervinneliga problem med enkelpatrullsystemet. Med andra ord kan vi se fördelar med att införa enkelpa-trullarbete åtminstone till viss del.

Den grova brottsligheten tenderar att bli grövre. Våldet och hänsynslösheten mot allmänheten, de grova rånen mot värdetransporter och banker, uppgörelser i kriminella gäng och inte minst ungdomars kriminalitet måste bekämpas. Syftet med vår rapport är dels att själva fördjupa oss i polisens alternativa sätt att arbeta på, dels att undersöka om ”punktmarkering” är en effektiv metod att använda sig av när det gäller att minska brottsligheten. För att skaffa oss underlag för detta fördjupningsarbete har vi valt att kontakta sakkunniga inom området i respektive polismyndighet. Underlaget har i huvudsak bestått av rapporter, statistik och kommentarer kring dessa. Båda projekten, Stockholms Novaprojekt samt Hallands mängdbrottsprojekt, har använt sig av tidigare kunskap om kända brottsaktiva individer och utifrån den jobbat effektivt med att störa deras brottsliga bana. Målet i de båda fallen har varit att minska brottsligheten och öka antalet lagförda individer inom respektive polisområde. Polismyndigheterna är nöjda med sina satsningar som ett led i att stävja kriminaliteten. När det gäller metoden punktmarkering och fokusering på särskilda problemområden har resultatet blivit långt över förväntningarna i de projekt vi har studerat. Novaprojektet lagförde två av tre individer, medan Hallandsprojektet ökade sin lagföring med 66 procent med avseende på ringa narkotikabrott. Siffrorna visar således på att metoden utgör markanta skillnader i statistiken.

Ska Sveriges polismyndigheter fortsättningsvis ges befogenhet att ha egna lokala insatsstyrkor? Lars Engström, länspolismästare i Örebro län, har fått i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att utreda detta. Åsikterna och lösningsförslagen på denna frågeställning är många och skiftande. Engström vill ge Rikspolisstyrelsen en starkare samordnande roll och lägga ner de lokala insatsstyrkorna. Han vill låta de nationella resurserna, bestående av den Nationella insatsstyrkan och de tre storstädernas piketenheter, verka nationellt över hela landet. Förslaget att lägga ner de lokala insatsstyrkorna upprör många intressenter. Seppo Wuori, länspolismästare i Västerbotten, anser att den tid det tar för de nationella resurserna att ta sig från Stockholm och 60 mil upp i landet kan vara avgörande. Som Per Dahl, uttrycker det: ”För hur kvalificerade och välutrustade de än är kan många ha hunnit omkomma under den tid de behöver för sin resa hit.” Uppsala polismyndighet är den myndighet vars lokala insatsstyrka har haft flest uppdrag under år 2006. Före detta chef för polisavdelning i Uppsala, Siv Forsberg, framhåller bland annat i intervju att hon tror att många polismyndigheter ute i landet kan komma att ”tappa” personal till storstäderna om de lokala insatsstyrkorna tas bort. Vi har i denna rapport försökt utröna för- och nackdelar med att ha kvar respektive ta bort de lokala insatsstyrkorna samt vad konsekvenserna skulle bli för den enskilda polismyndigheten.

Detta arbete ger en bild av polisens handräckningar av psykiskt sjuka personer enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT ). Arbetet visar även att det idag finns ett antal faktorer inom handräckningsförfarandet av psykiskt sjuka som berörda parter inom polis och sjukvård vill ändra på. Det problem som lyfts är bland annat bristande kommunikation mellan polis och sjukvård, det finns ingen nationell blankett för hur en handräckningsbegäran ska se ut samt inte heller någon gemensam arbetsform vid handräckningar av detta slag. Vi har även granskat juridiken kring handräckningsförfarandet och bland annat kommit fram till att dessa handräckningar sällan följer de lagstöd som finns idag för hur de skall utföras. Sekretessen i sig är idag också ett problem eftersom det finns en sådan osäkerhet bland både polis och sjukvård angående vilken information som får utlämnas om den person som är aktuell för en handräckning. Vissa sakkunniga som vi varit i kontakt med hävdar att gällande sekretess räcker för ett utförligt informationsutbyte medan andra hävdar motsatsen och därför vill ha en mer konkret utformad lagtext. I slutet av detta arbete kommer vi i diskussionen att lyfta fram dessa problem och även ge förslag på passande åtgärder.

Mental träning har visat sig påverka det allmänna välbefinnandet hos poliser positivt. Grundläggande mental träning som består av olika avslappnings- och meditationsövningar är en effektiv metod när det gäller att förebygga och motverka stress samt återhämta sig. En del av den mentala träningen handlar om att visualisera, vilket innebär att man föreställer sig en inre bild eller situation av något som är stärkande för sig själv. Det kan vara att se sig själv lyckas i en situation man har framför sig. Med vår studie avser vi att undersöka hur visualiseringen tillämpas bland poliser på ordningsavdelningar. Detta kommer vi att göra genom att via intervjuer och frågeformulär tillfråga poliser om hur de tillämpar visualisering i sin yrkesutövning. Resultatet och slutsatsen av denna studie visar att visualisering som förberedelsemetod används både av de som haft fler år i tjänst, men även de som haft färre år i tjänst. Ålder och geografisk tillhörighet tycks ej påverka användandet av visualisering.

Kustbevakningen och polisen är tvåmyndigheter som samverkar med varandra. Denna samverkan är viktig för att kunna övervaka och beivra brott efter kusten. Kustbevakaren har i dag ett flertal befogenheter men saknar bland annat befogenheter när det gäller ordningsstörning och brottsbalksbrott, det är här samverkan är speciellt viktig. I det här fördjupningsarbetet tittar jag närmare på hur samverkan mellan polis och kustbevakning fungerar samt kommer med förslag på hur samverkan kan förbättras. Fördjupningsarbetet bygger främst på interjuver från polis och kustbevakning. Under intervjuerna framkommer det att samverkan fungerar bra, men bör fördjupas genom att kustbevakningen och polisen sampatrullerar under sommaren och då speciellt vid midsommar och festivaler.

1992 presenterade två tyska psykologer, Fischer och Gieselman den kognitiva intervjumetodiken för världen, med anledning av att flera kvinnor blivit våldtagna men förhörsledarna ej haft förmågan att återkalla den rätta minnesbilden hos dem som kunnat leda till en fällande dom. Denna teknik har en förmåga att ta fram minnen av obehagliga händelser som skett både för ett långt tag sedan och mer närliggande. Metoden bygger på ett återskapande av människans minnesbild och är därför ultimat att tillämpa på målsäganden och vittnen. När denna intervjuteknik använts har svaren blivit 50-100% mer korrekta. Den kognitiva intervjumetodiken har funnits i Sverige sedan 1996 då Royne Nilsson på uppdrag av Rikspolisstyrelsen introducerade den nationellt. Royne har kommit att blivit en mycket ledande gestalt när Sverige har utvecklat sina förhörsledare inom denna intervjuteknik. Idag så tillämpar både tullen, migrationsverket, Säpo och polisen denna teknik. Att göra ett försök att få polisutbildningen mer aktiv och mer djupgående lära ut metoden till studenterna är något som bara kan vara gynnsamt för samhället i dessa avseenden. Vårt arbete syftar till att beskriva och klargöra den kognitiva intervjumetodiken. Samt att kasta ljus över hur den lättast och mest resultatrikast nyttjas. Vi kommer även att undersöka dess för och nackdelar. Vi upplevde att det endast framstod som att denna metod på inga villkor hade några negativa sidor. Därav väcktes vårt intresse om möjligt ännu mer.