En underrättelsefunktion som ska hantera en motståndare i en komplex och dynamisk miljö ställs inför en svår uppgift. Möjligheterna till framgång ökar om flera olika inhämtningsmetoder nyttjas i kombinerade underrättelseoperationer. En av svårigheterna utgörs av att hitta en balans mellan en centraliserad respektive en decentraliserad underrättelsefunktion. Fördelarna med en centraliserad underrättelsefunktion där ett system av underrättelsesystem skapas kan svårligen uppnås fullt ut samtidigt som de förband som är mottagare av underrättelserna leds med ledningsmetoden uppdragstaktik och är decentraliserade. En paradox uppstår. Centralisering kontra decentralisering är en organisatorisk fråga. Henry Mintzbergs organisationsteori beskriver fem olika organisationstyper, som har olika fördelar i olika miljöer. Om den teorin är giltig för underrättelsefunktionen, så skulle kunskapen därom öka möjligheterna till att ur en organisatorisk synvinkel skapa optimala underrättelseförband i framtiden. Mintzbergs organisationsteori prövas i undersökningen på tre olika fall från Afghanistan, Irak respektive Mali. Teoriprövningen har resulterat i att Mintzbergs organisationsteori inte har kunnat falsifieras. En underrättelsefunktion som verkar i en komplex och dynamisk miljö fungerar optimalt om den är organiserad enligt organisationstypen adhokrati, vilken är decentraliserad och växlar mellan att vara organiserad funktionsvis och mot marknad. Den dominerande koordineringsmekanismen utgörs av ömsesidig anpassning. Det uppnås genom utbredd samverkan, förtroendeskapande åtgärder samt att de ingående enheterna är välutbildade och samtränade.