Syftet med denna studie är att undersöka korrelationen mellan brytning och förståelighet hos andraspråkstalare. Samtidigt undersöks hur stor uttalsförändringen blir efter en period med riktad uttalsträning. Fem palestinska andraspråkstalare har i samband med åtta veckors uttalsundervisning talat in sammanlagt 30 yttranden, både intränat och fritt tal. Dessa yttranden har därefter bedömts av en lyssnarjury på 45 personer som har skattat brytning och förståelighet på en niogradig skala. Lyssnarjuryn kommer från skilda yrkeskategorier, lärare såväl som andra yrkesgrupper, utlandsfödda som svenskfödda. Det sammanlagda resultatet visar att det inte är svårt att förstå vad som sägs trots att brytningen upplevs som relativt kraftig. Det förekommer vissa skillnader mellan de olika lyssnarkategorierna. Gruppen svensklärare har lättast att förstå vad som sägs och upplever brytningen mindre medan lyssnargruppen utlandsfödda med annat modersmål än informanterna har svårast att förstå och bedömer brytningen som kraftigast. Landsmän till informanterna skattar brytning och förståelighet likartat med svensklärargruppen. Slutligen visar studien, enligt jurybedömningen, att åtta veckors riktad uttalsträning ger resultat i såväl minskad brytning som bättre förståelighet. Det förekommer dock vissa avvikelser när det gäller de olika informanterna. Sammanfattningsvis visar undersökningen att brytningen hos en andraspråkstalare kan vara relativt kraftig samtidigt som lyssnaren relativt väl kan förstå dennes budskap. Slutsatsen blir att främst de uttalsfel som försvårar förståeligheten bör förbättras.