Traditionella auktioner har idag fått ge utrymme åt auktioner på internet och sociala medier. En auktion kan således gå till på flera sätt och i Sverige är det rättsliga läget gällande auktioner inte klargjort. Varken lagstiftning, praxis, sedvänja eller doktrinen kan på ett tillfredsställande sätt besvara hur auktionsförfarandet skall klassificeras och den mest centrala frågan är om den annars använda anbud-acceptmodellen skall anses vara tillämplig på auktioner eller om ett nytt regelverk skall upprättas.   En traditionell auktion kan huvudsakligen delas in i tre olika modeller; den engelska, den nederländska samt den japanska auktionsmodellen. Modellerna har signifikanta skillnader, men används alla tre runtom i världen. Marknaden för auktioner på internet och på sociala medier såsom Facebook, har tack vare den tekniska utvecklingen idag blivit en självklar och betydande del av auktionsförfarandet. Företag som eBay och Tradera har som affärsidéer att förmedla auktioner över internet, vilket har revolutionerat auktionsförfarandet. Den tekniska utvecklingen har dock medfört avtalsrättsliga problem när auktioner genomförs via sociala medier, såsom Facebook, där det inte finns något stadgat regelverk. HovR FT 231-14 konkretiserar de specifika problem som kan uppkomma vid auktioner på Facebook. Tekniken har möjliggjort ett annorlunda auktionsförfarande från det traditionella, varför det är intressant att analysera om samma regelverk för traditionella och digitala auktioner skall användas.   Inom doktrinen råder sammanfattningsvis två åsikter om anbud-acceptmodellens tillämplighet vid auktioner. Christina Ramberg och Kurt Grönfors anser inte att modellen är tillämplig. Ramberg kritiserar tankesättet att klassificera budgivningens termer i anbud-acceptmodellens och anser att anbud-acceptmodellen är för generellt utformad för att passa alla slags auktioner. Grönfors uttrycker precis som Ramberg, att det inte går att likställa auktionsförfarandets termer med modellens. Adlercreutz & Gorton är däremot av åsikten att modellen är tillämplig på auktionsförfarandet och att dess generella utformning snarare skall ses som en fördel. Adlercreutz & Gorton lyckas även definiera anbud-acceptmodellens termer inom auktionsförfarandets och redogör uttömmande för dessa. Sammanfattningsvis är det oklart om anbud-acceptmodellen skall anses vara tillämplig på auktioner och om samma regelverk i så fall även är tillämpligt vid Facebookauktioner, då tekniken gör att det digitala auktionsförfarandet skiljer sig från det traditionella auktionsförfarandet.

There are three approaches to health economic evaluation for comparing two therapies: cost minimization, incremental cost-effectiveness ratios (ICER), and incremental net benefit (INB). Of the three, the ICER method has long been the standard in the assessment of the cost-effectiveness analysis of a new treatment. However, due to concerns with interpretability and statistical inference inherent to the ICER statistic and its confidence intervals, authors have suggested the use of incremental net benefit (INB) approach as an alternative. The INB can be expressed either in units of effectiveness or costs. When analyzing data from a clinical trial, expressing incremental net benefit in units of cost allows the investigator to examine all three approaches in a single graph, complete with the corresponding statistical inferences. Furthermore, if costs and effectiveness are not censored, this can be achieved using common statistical procedures. The standard INB analysis assumes that the willingness-to-accept (WTA) compensation for the loss of a unit of health benefit (at some cost saving) is the same as the willingness-to-pay (WTP) for it. Theoretical and empirical evidence suggest, however, that in health care the WTA is about twice the WTP. In this thesis we show that the method of INB analysis can be adapted to capture the WTA vs WTP disparity. Using the Bayesian theory, statistical procedures are provided for the cost-effectiveness analysis in the comparison of two arms of a randomized clinical trial that allows WTA and WTP to have different values. An example that adjusts the disparity between WT A and WTP is provided. / Thesis / Master of Science (MS)

¡@¡@This paper is refer to the chapter 1 to chapter 5 (except chapter 4 ) of the book, Monte Carlo Statistical Methods(second edition), the author is Robert and Casella(2004). The goal is to translate the chapter 1 to chapter 5 contents of this book into Chinese, modify the mistakes, add the details of the examples, translate the algorithm of the examples into Mathematica(7th) codes, and use the Simulated Annealing method to deal with the estimation of parameters by rounding data, and discuss the results. This paper provides Mathematica(7th) codes of almost every example, and show the actual results, so it can be regarded as a toolbook for those people who are interested in reading this book or may solve some problems related to those examples.

Public recognition of the value of wetlands has risen quickly over the past 25 years and numerous policies and programs have been developed to address threats to the quantity and quality of wetlands. However, management of wetland resources located on private land often involves a perceived conflict between social and private interests since landowners usually cannot benefit economically from keeping wetlands on site unless they convert them to alternative uses such as agricultural crops. In order to avoid further degradation and ensure the various environmental benefits wetlands provide, there is a need for government intervention by delivering effective policies. This will be realized through an effective economic valuation process for wetland benefits.<p> This thesis investigates wetland and riparian zones management, with greater emphasis placed on the Prairie Pothole Region (PPR) of Saskatchewan where the majority of the land is privately owned. Using data from a survey of landowners, the perceived cost of conserving wetland and associated riparian zones is quantified through their willingness to accept (WTA) compensation for a proposed 10-year economic incentive-based program. In addition, the role of landowner and farm characteristics on this perceived cost of conservation has also been assessed. As indicated by the results from two probit models that were developed, per acre payment has a significant positive effect on the probability a landowner will accept the program offer; the average payment respondents required being $32.58/acre. Other factors such as the landowners previous experience dealing with the wetland, personal preferences correlated with economic benefits and landowners who have an heir to take over the farm are also found to have significant impact on their participation decision. For those respondents who did not complete the WTA question, past relative experience, knowledge about wetlands, age, and the agricultural region the farm is located are revealed to be factors that affect to the provision of an explicit answer.

Public recognition of the value of wetlands has risen quickly over the past 25 years and numerous policies and programs have been developed to address threats to the quantity and quality of wetlands. However, management of wetland resources located on private land often involves a perceived conflict between social and private interests since landowners usually cannot benefit economically from keeping wetlands on site unless they convert them to alternative uses such as agricultural crops. In order to avoid further degradation and ensure the various environmental benefits wetlands provide, there is a need for government intervention by delivering effective policies. This will be realized through an effective economic valuation process for wetland benefits.<p> This thesis investigates wetland and riparian zones management, with greater emphasis placed on the Prairie Pothole Region (PPR) of Saskatchewan where the majority of the land is privately owned. Using data from a survey of landowners, the perceived cost of conserving wetland and associated riparian zones is quantified through their willingness to accept (WTA) compensation for a proposed 10-year economic incentive-based program. In addition, the role of landowner and farm characteristics on this perceived cost of conservation has also been assessed. As indicated by the results from two probit models that were developed, per acre payment has a significant positive effect on the probability a landowner will accept the program offer; the average payment respondents required being $32.58/acre. Other factors such as the landowners previous experience dealing with the wetland, personal preferences correlated with economic benefits and landowners who have an heir to take over the farm are also found to have significant impact on their participation decision. For those respondents who did not complete the WTA question, past relative experience, knowledge about wetlands, age, and the agricultural region the farm is located are revealed to be factors that affect to the provision of an explicit answer.

Wind energy is expanding rapidly in the United States as the nation\'s energy policy objectives increasingly focus on renewables. Public opinion polls show that a majority of Americans support wind energy development but actual wind farm projects often face intense local opposition. This dichotomy between general support for wind energy but opposition towards siting a project nearby is often attributed to the not-in-my-backyard (NIMBY) phenomenon. In this study we employ a discrete choice experiment to investigate public preferences for different characteristics of a local wind farm. We investigate NIMBY by first controlling for characteristics that might cause local opposition, such as seeing or hearing a wind farm from home, and then after considering these effects of a wind farm we examine whether people who favor wind energy display NIMBY resistance. Finally, we estimate compensation requirements for siting a wind farm within sight or sound of someone\'s home. Results show that people who somewhat favor wind energy do display NIMBY attitudes since they are predisposed to vote against local wind development even after controlling whether they would see and hear the wind farm from their homes. We do not detect NIMBY attitudes among people who strongly favor wind energy because they have a positive disposition towards local wind farms. Our results suggest that if an incentive program is in place from the onset of a wind development project it could offset NIMBY reactions to specific projects. / Master of Science

This study analyzed preferences for wetland-loss prevention in coastal Louisiana. Data were obtained through a contingent-valuation mail survey of a random sample of Louisiana households. Results, based on 511 responses, indicate that respondents have a strong preference for a short-run program (72.41% chose this program over a long-run program or no action). Respondents that had higher incomes, were white, had prior knowledge of ongoing restoration efforts, and had confidence in government were more likely to support some program relative to no action, as were those citing hurricane, environmental, and/or climate-change protection as their primary concern. Older respondents and those with negative perceptions of climate change were more likely to prefer the short-run over the long-run program. Median net present value of willingness to pay (assuming 18.37% discount rate) was estimated at $17,491 per household for the multinomial logit model and $3,307 under the Turnbull lower-bound method.

<p>Syftet med föreliggande uppsats är att utreda huruvida avtalslagens (AvtL) anbud-accept modell är tillämplig vid avtalsslut genom förhandlingar. Denna modell som stadgas i lagens 1 § föreskriver att ett avtal kommer till stånd genom att ett anbud besvaras med en överensstämmande accept. Detta är ett uttryck för den gemensamma partsviljan som är utgångspunkten för avtalsbundenhet i den svenska avtalsrätten. Vid förhandlingar bollas olika förslag fram och tillbaka mellan parterna och dessa förhandlingsbud anses ej som juridiskt bindande. Att försöka passa in detta förfaringssätt i modellens termer av anbud och accept blir därför inte helt lätt vilket medför svårigheter med att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde. Med hänsyn till detta har författarna valt att arbeta utifrån en tes som lyder: Anbud-accept modellen är otillräcklig för att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde vid förhandlingsavtal. Av praxis framgår att huvudregeln i svensk rätt tycks vara att bundenhet inte uppstår förrän ett slutgiltigt kontrakt är undertecknat av båda parter såvida inte bundenhet anses föreligga på grund av parternas handlande eller underlåtenhet att handla. Att så är fallet kan mycket väl bero på de bevissvårigheter som är förknippade med framför allt muntliga förhandlingar. Då AvtL inte ställer något formkrav för ingående av avtal anser vi att det är olämpligt att hålla fast vid en modell som i praktiken ändock kräver skriftlighet för att ett förhandlingsavtal skall anses bindande. Då AvtL inte reglerar andra sätt att sluta avtal än just genom anbud och accept medför detta dessutom att det vid internationell handel är ytterst ovanligt att finna lagvalsklausuler som hänför sig till svensk rätt. De svenska företagen hamnar därmed i ett underläge och de svenska juristerna har svårt att hävda sig i internationella sammanhang. Med bakgrund av detta framstår det som förvånande att inte Sverige anslutit sig till United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods (CISG) del II. På grund av det ovan anförda anser vi vår tes verifierad och en lagreform är starkt påkallad. Detta dels för att utvidga lagens modell för ingående av avtal till att även omfatta andra typer av avtalsslut, däribland förhandlingsavtalen, och dels för att anpassa den nationella rätten till den internationella utvecklingen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att införa en modell som tar sin utgångspunkt i den gemensamma partsviljan och helt utelämnar termerna anbud och accept då bilden anbud + accept = avtal inte visar en realistisk bild av verkligheten.</p>

Syftet med föreliggande uppsats är att utreda huruvida avtalslagens (AvtL) anbud-accept modell är tillämplig vid avtalsslut genom förhandlingar. Denna modell som stadgas i lagens 1 § föreskriver att ett avtal kommer till stånd genom att ett anbud besvaras med en överensstämmande accept. Detta är ett uttryck för den gemensamma partsviljan som är utgångspunkten för avtalsbundenhet i den svenska avtalsrätten. Vid förhandlingar bollas olika förslag fram och tillbaka mellan parterna och dessa förhandlingsbud anses ej som juridiskt bindande. Att försöka passa in detta förfaringssätt i modellens termer av anbud och accept blir därför inte helt lätt vilket medför svårigheter med att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde. Med hänsyn till detta har författarna valt att arbeta utifrån en tes som lyder: Anbud-accept modellen är otillräcklig för att avgöra en tidpunkt för avtalsbundenhetens inträde vid förhandlingsavtal. Av praxis framgår att huvudregeln i svensk rätt tycks vara att bundenhet inte uppstår förrän ett slutgiltigt kontrakt är undertecknat av båda parter såvida inte bundenhet anses föreligga på grund av parternas handlande eller underlåtenhet att handla. Att så är fallet kan mycket väl bero på de bevissvårigheter som är förknippade med framför allt muntliga förhandlingar. Då AvtL inte ställer något formkrav för ingående av avtal anser vi att det är olämpligt att hålla fast vid en modell som i praktiken ändock kräver skriftlighet för att ett förhandlingsavtal skall anses bindande. Då AvtL inte reglerar andra sätt att sluta avtal än just genom anbud och accept medför detta dessutom att det vid internationell handel är ytterst ovanligt att finna lagvalsklausuler som hänför sig till svensk rätt. De svenska företagen hamnar därmed i ett underläge och de svenska juristerna har svårt att hävda sig i internationella sammanhang. Med bakgrund av detta framstår det som förvånande att inte Sverige anslutit sig till United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods (CISG) del II. På grund av det ovan anförda anser vi vår tes verifierad och en lagreform är starkt påkallad. Detta dels för att utvidga lagens modell för ingående av avtal till att även omfatta andra typer av avtalsslut, däribland förhandlingsavtalen, och dels för att anpassa den nationella rätten till den internationella utvecklingen. En tänkbar lösning skulle kunna vara att införa en modell som tar sin utgångspunkt i den gemensamma partsviljan och helt utelämnar termerna anbud och accept då bilden anbud + accept = avtal inte visar en realistisk bild av verkligheten.

No description available.