Sammanfattning Denna studie avser att undersöka hur socialsekreterare, boendepersonal och ensamkommande barn talar om integration samt vilka skillnader och likheter som konstrueras mellan grupperna. Syftet är även att studera vilka problem som uppstår i och med att integrationen konstrueras på olika sätt. Detta görs genom kvalitativa intervjuer med tre ensamkommande ungdomar, tre socialsekreterare och fyra boendepersonal. Materialet bearbetas utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv och belyser konstruktioner som vi ansett haft en betydelse för våra frågeställningar: Diskursanalyshar även varit vår teoretiska utgångspunkt tillsammans med José Alberto Diazactor context model. Studien visar att det inte finns en enhetlig konstruktion av integration, vilket gör att arbetet och förväntningarna kring integration ser olika ut. Genom respondenternas konstruktioner belyser vi olika aspekter som de menar har betydelse för integrationsprocessen. Deras konstruktioner ger även en bild på förväntningar och behov som respondenterna menar måste tillgodoses för ett gynnsammare arbete med ensamkommande barn och dess integration.

This study deals with immigrants’ political participation in Sweden and the Netherlands. Scholars have recognized low level of political participation of immigrants in Sweden compared to the Netherlands. The main goal of this study is to analyze the institutional influence, mainly from political parties over immigrants’ motivation for active electoral participation. The modified actor-context model uses here as the main theoretical framework. In addition, social capital theory employs to analyze immigrants’ voluntary organizational membership. This study confirms that, Swedish immigrants have the lower participation rate in the political sphere, at lest to a certain extent, than its counterparts the Dutch immigrants. This study also confirms the argument that contextual factors can influence actor’s motivations in integration-oriented action, and similarly it validates the necessity of enlargement of the actor-context model.