SAMMANFATTNING Syfte  Syftet med uppsatsen är att undersöka om Sveriges ungdomsmottagningar har liknande förutsättningar att arbeta på ett kvalitetssäkert sätt utifrån de styrdokument som ett urval av mottagningar använder. Ungdomsmottagningar drivs utan nationellt uppdrag och av olika uppdragsgivare och utan enhetliga uppdragsbeskrivningar. Detta skulle kunna vara orsaken till de stora skillnader i bland annat kompetens, struktur och tillgänglighet som rapporter pekar på. Detta skulle kunna leda till bristande eller varierande vårdkvalitet. Metod Genom en kvalitativ innehållsanalytisk ansats undersöks om ett strategiskt urval av styrdokument från ungdomsmottagningsverksamheten behandlar de kvalitetsområden som framgår i Socialstyrelsens föreskrift om ”God Vård”. Reslutat De styrdokument som undersökts ger ett samlat intryck av vad en ungdomsmottagning arbetar med. De har alla ett övergripande mål med i stort sett samma betydelse; att främja ungdomars fysiska och psykiska hälsa, stärka deras identitetsutveckling så att de kan hantera sin sexualitet samt att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner. Detta mål anger ramen för verksamheten. De styrdokument som studerats uppvisar stora skillnader, framför allt i hur utförligt man beskriver sina mål, samt i hur uppföljnings- och kvalitetsförbättringsarbetet beskrivs. De dokument som bäst täcker God vårds kvalitetsmål, är mer generella och lämnar större tolkningsutrymme till bland annat personal och huvudmän. Detta skulle kunna ge stora skillnader i vårdkvalitet, vilket också påvisats i svenska studier och rapporter. Ytterligare forskning om hur personal och huvudmän har uppfattat ungdomsmottagningarnas uppdrag behövs göras för att stärka denna teori. Slutsats Utifrån de undersökta dokumenten kan sägas att alla ungdomsmottagningar inte har fått liknande förutsättningar för att arbeta på ett kvalitetssäkert sätt utifrån vad God Vård anger. De mål som anges i styrdokumenten lämnar oftast för stort tolkningsutrymme. Det gemensamma övergripande målet för ungdomsmottagningarna tycks finnas, men hur man når dit är mer oklart, d.v.s. den gemensamma styrningen saknas. / ABSTRACT Aim The purpose of this paper is to examine whether Swedish “ungdomsmottagningar” (youth center for services and counseling of sexual and reproductive health) have been given similar opportunities to work in a quality safe way from the policy documents that a sample of clinics use. Today all ”ungdomsmottagningar” are providing care without national mandate, by different healthcare providors and without homogenous mission. This could be a reason for the vast differences reported, in for example in competence, structure and access. There is a risk that the result is a lack of quality of care. Method The various policy documents from the youth centers are examined through a qualitative analytical content approach. The quality areas presented in the National Board of Health and Welfare directive on "Good Care" are searched in the documents. Result The policy documents examined give an overall impression of what a youth center is about. They all have one main goal with essentially the same purpose: to strengthen young people's physical and psychological health, strengthen their identity development toward a safe and responsible sexuality. Their mission is also to prevent unwanted pregnancies and sexually transmitted infections. This goal only defines the framework around the “youth centers”. The policy documents studied show major differences, especially in the detailing of described goals as well as in monitoring and improving quality of work. The documents that best matches ”good care” are more general but leave more room for interpretation on numerous factors, including staffing and principals. This could lead to large differences between the youth centers, which also are demonstrated in Swedish studies and reports. Further research on how staff and principals are perceived by the youth centers mission is needed to strengthen this explannation. Conclusion Based on the reviewed documents it can be said that all youth centers have not received similar conditions to work in a quality safe manner from what Good Care indicates. All policy documents indicate, in principle, the same overall objective. The common goal seems to exist but how to reach it, is still uncertain. The common guide is missing.