It is widely recognized that human-wildlife conflicts can reduce farmers’ support for long-term species conservation. The subject of human-elephant conflicts is highly relevant in villages around Babati District in North Central Tanzania because of the closeness to Tarangire National Park. The purpose of this study is therefore to examine local farmers’ attitudes toward elephants and the attitudes’ effects on conservation efforts. Primary data was collected through a qualitative approach of semi-structured interviews with twelve farmers in four villages around Babati, with Wildlife Officer Nashon Macokesha at Babati District Council and with Allan Carlson, Nature Conservation Expert at WWF. A thematic analysis was done to make comparisons between the answers from farmers, Macokesha and Carlson. The Theory of Planned Behavior and the Value-Belief-Norm theory were also used to analyze the underlying factors of the farmers’ attitudes.   The results of this study show that around half of the farmers have positive attitudes toward elephants, while the other half think negatively of them. Elephants were identified as the most problematic species and crop-raiding as the most problematic type of human-elephant conflict. The problems that farmers experience do to crop-raiding and other types of human-elephant conflicts include the direct effects of lost livelihood and income and indirect effects like health impacts and security issues. The result also indicates that factors affecting farmers’ attitudes toward elephants include: 1) the proportion of available land affected by elephants, 2) the closeness of farmers’ fields to Tarangire National Park, 3) the lack of compensation, 4) the ability to affect the decision-making concerning the human-elephant conflicts and 5) the information about and knowledge of elephants and their importance. The underlying cause of the human-elephant conflicts is identified to be the spatial overlap of the two species. To prevent human-elephant encounters in the first place, thereby reducing the risk of human-elephants conflicts, better land use planning can be used to avoid settlement and cultivation close to protected areas. Buffer zones can be established around national parks and reserves to reduce the overlap between humans and wildlife. Mitigation through preventive and deterrent methods like lighting fires, making noises, using chili-dung or chili-grease to scare elephants off farmers’ fields can also be used. Another alternative is to switch from growing high-risk crops that elephants prefer to crops like chili or sesame which rarely gets eaten by elephants. / Att konflikter mellan människor och djurliv kan minska bönders stöd för artbevarande åtgärder är välkänt bland forskare. Konflikter mellan människor och elefanter är vitt förekommande i byar i Babati-distriktet i norra Tanzania på grund av närheten till nationalparken Tarangire. Syftet med denna studie är därför att undersöka bönders attityder till elefanter och attitydernas effekter för bevarandeåtgärder. Primärdata samlades in genom ett kvalitativt upplägg med semistrukturerade intervjuer med tolv bönder i fyra byar i Babati, med Wildlife Officer Nashon Macokesha på Babati District Council samt med Allan Carlson, naturvårdsexpert på WWF. En tematisk analys utfördes för att jämföra svaren mellan bönderna, Macokesha och Carlson och the Theory of Planned Behavior samt the Value-Belief-Norm theory användes för att analysera de underliggande orsakerna bakom böndernas attityder.   Resultatet från denna studie visar att ungefär hälften av bönderna har positiva attityder till elefanter, medan den andra hälften har negativa åsikter om dem. Elefanter identifierades som den mest problematiska arten för bönderna och förstörandet av grödor som den mest problematiska typen av konflikt mellan människor och elefanter. Problemen som bönderna upplever till följd av dessa konflikter inkluderar direkta effekter som förlorad inkomst och försämrade försörjningsmöjligheter, men också indirekta effekter som hälso- och säkerhetsproblem. Faktorer som enligt resultaten i denna studie kan påverka böndernas attityder till elefanter innefattar: 1) andelen tillgänglig mark som påverkas av elefanter, 2) närheten från böndernas mark till nationalparken Tarangire, 3) bristen på kompensation, 4) möjligheten att påverka beslutsprocessen gällande konflikten mellan människor och elefanter samt 5) information och kunskap om elefanter och deras betydelse. Den underliggande orsaken till konflikterna mellan människor och elefanter identifieras vara överlappet i användnings­områden mellan de båda arterna. För att förhindra möten mellan människor och elefanter, och därmed minska risken för konflikter, behövs bättre markanvändningsplanering så att bosättning och jordbruk undviks i närheten av skyddade områden. Buffertzoner kan också anläggas runt nationalparker och reservat för att minska överlappet mellan människor och djur. Avskräckande åtgärder, som att tända eldar, göra oväsen, tända chilibriketter eller sätta upp chili-rep, för att hålla elefanter borta från böndernas åkrar kan också användas. Ett annat alternativ är att bönderna byter från att odla högriskgrödor som elefanter föredrar till att odla grödor som chili eller sesam, vilka sällan eller aldrig äts av elefanter.