Åldrande befolkningar är en global utmaning särskilt med ökande incidens av åldersrelateradesjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom (AD). AD är den mest förekommande formen avdemens. Sjukdomen, kännetecknas av kognitiv försämring, med varierande grad avminnesförlust och funktionsnedsättning. Alzheimers patologi involverar ackumulering av β-amyloidpeptider och hyperfosforylerat tauprotein,vilka bidrar till sjukdomens progression. Östrogen samt östrogenreceptorerna påverkarmånga kroppsfunktioner och är särskilt viktiga för neuroprotektion och reglering av genuttryck.Trots kunskapsframsteg är mekanismerna bakom könsskillnader i AD och östrogenets effekterinte helt förstådda, vilket understryker behovet av vidare forskning för att utveckla effektivabehandlingar och förstå sjukdomens underliggande biologi. Syftet med denna studie är att djupare förstå östrogens roll i Alzheimers sjukdom, samt attundersöka utveckling, respektive förbättring av AD beroende på östrogens nivåer i kroppen.För att uppnå syftet, gjordes en systematisk litteratursökning på internationella databaser.Artiklarna som inkluderas i studien granskades och dess relevans bedömdes med noggrannhetvia urvals steg. Endast relevanta artiklar som uppfyller inklusionskraven inkluderades för attbesvara syftet och frågeställningen. Det visades att behandling med östradiol förbättrade minnet hos AD-musmodeller. E2-behandlade möss uppvisade lägre nivåer av β-amyloid plack och minskad tau-fosforyleringjämfört med obehandlade AD-möss. Långvarig hormonbehandling, särskilt hos kvinnor sompåbörjar behandlingen vid en yngre ålder, kan öka risken för Alzheimers sjukdom genom ettöverskott av östrogen, vilket belyser östrogenets komplexa roll i sjukdomens patogenes ochbehandling. Östrogenreceptorerna spelar en roll i regleringen av tau-fosforylering, där ERαöveruttryck ökade tau-fosforyleringen och ERβ överuttryck minskade den. Effekten avöstrogenbehandling på APOE-genotypen i möss visade genotypberoende effekt. Östrogenerbjuder en potentiellt skyddande roll mot Alzheimers sjukdom men effekterna är beroende avindividuella och genetiska faktorer. Resultaten indikerar att östrogen har en potentiellskyddande effekt mot AD genom att modulera β-amyloid och tau-fosforylering samt genom attfrämja neurogenes. Dessa fynd understryker östrogens betydelse som ett potentiellt terapeutisktmål för AD, särskilt med tanke på de genetiska och hormonella faktorer som bidrar tillsjukdomsutvecklingen. Resultaten understryker vikten av försiktighet vidhormonersättningsterapi och behovet av ytterligare forskning för att förstå de genetiska ochhormonella faktorernas inverkan på risken för Alzheimers.