Uppsatsen har som syfte att undersöka förändringen i användningen av begrepp kopplade till partiet Feministiskt initiativ mellan riksdagsvalet år 2010 och år 2014 hos de sittande riksdagspartierna. Utifrån detta syftar uppsatsen även till att undersöka huruvida det går att utläsa mönster i den eventuella förändringen med utgångspunkt i deras placering i det politiska spektrumet. Studiens primärkällor är valmanifest, valaffischer samt almedalstalen från de nuvarande sittande riksdagspartierna. Dessa källor har bearbetats utifrån en kvantitativ deskriptiv innehållsanalys (almedalstal samt valmanifest), deskriptiv kvalitativ innehållsanalys (valaffischerna) samt en kvalitativ innehållsanalys (valmanifesten). Resultaten från dessa analyser har studerats utifrån Bonnie Meguids teori kring etablerade partiers möjlighet att påverka framgången hos nischade partier, samt Anthony Down’s teori som syftar till att förklara varför partier väljer att vara flexibla gentemot åsikts-strömningar, även om åsikten tidigare inte varit en fokusfråga hos partiet. Slutsatserna visar att det finns en påverkan på alla nuvarande sittande riksdagspartier utom Moderaterna, och att det inte går att utläsa något mönster på partiernas anpassning till Feministiskt initiativ utifrån politisk färg. Majoriteten av de undersökta partierna har valt ett följsamt förhållningssätt till Feministiskt initiativ, vilket innebär att de valt att anamma de frågor som Feministiskt initiativ lyfter.