I studien undersöks sambandet mellan elevers upplevelser av lärarnas formativa bedömningar och effekten av lärandet i ett yrkessammanhang. Tidigare forskning visar att kommunikation kring lärandet är viktigt för att en vidare utveckling ska ske. Framförallt måste de kunskaper som saknas i förhållande till målen definieras av både lärare och elever, samt att målens kvalité är tydlig för båda parter. Avsikten är att öka förståelsen av hur yrkeslärare kan ge eleverna ett yrkeskunnande i linje med nationella målbeskrivningar via sin formativa bedömning. Undersökningen är gjord med kvalitativa forskningsintervjuer i en yrkesförberedande utbildning på två Hotell- och restaurangprogram. Den sociokulturella teorin om lärandet och den proximala utvecklingszonen har använts för att analysera resultatet. Resultatet visar att eleverna upplever att lärarna värderar specifika yrkeskvalitéer som speglar den yrkeskulturella förståelsen högst i samband med bedömningen. Dessa är enligt eleverna handlingskraft, arbetstempo, samarbetsförmåga, självständighet och att kunna prestera ett gott resultat. Lärandet i yrkessammanhanget saknar formativa bedömningar i den mening att lärarna inte kommunicerar kursmålen eller ger återkoppling på elevernas prestationer och utveckling. Lärarna förmedlar att yrkeskvalitéer bedöms genom kroppsspråk, kritisk återkoppling och det krav som ställs på eleverna att arbeta utan handledning. Resultatet visar också att eleverna redaninnanlärandetillfället måste ha ett tekniskt kunnande för att nå upp till lärarnas krav på yrkeskvalitéer. Yrkessammanhanget utgör en problematik kring det individuella lärandet eftersom undervisningen inte utgår från den enskilde elevens förutsättningar och behov. Vidare diskuteras den motsättning som utgör en yrkeslärares profession, att kunna förena kursmål och programmål med den egna synen på relevant kunskap inom ett yrkesområde, samt hur detta ska förmedlas och läras ut till eleverna.