Bristfällig infrastruktur och transportnätverk är ett problem inom turismnäringen eftersom den delvis kan förhindra människor från att besöka en plats. Detta tenderar att vara en problematik i främst perifera områden såsom Swedish Lapland som föreliggande studie avgränsar sig mot, då destinationen är lokaliserad i norra Sverige. Infrastrukturen i destinationen är ursprungligen byggd för gruvindustrin och är på så vis inte anpassad för turismen som är förekommande i området. Trots den bristfälliga transportnätverket har destination Swedish Lapland lyckats attrahera turister och är enligt statistik från 2017 ett av de snabbast växande destinationerna i Sverige. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur turismaktörer i Swedish Lapland kompenserar för avlägsenhet och därintill besvara frågeställningarna om turismaktörernas åsikter om transportnäten idag, och hur respektive aktör kompenserar för avlägsenhet och vilka aspekter som lyfts fram som potentiella kompensationer i Swedish Laplands besöksstrategi 2020. En kvalitativ studie har genomförts där fem turismaktörer har blivit intervjuade och vidare har även en dokumentanalys av Swedish Laplands besöksstrategi 2020 gjort som ett komplement till intervjuerna för att få destinationens synvinkel på problematiken. Utifrån det empiriska material kom vi fram till att turismaktörerna kompenserar med upphämtning när tid och möjlighet till det finns eller att de hjälper besökarna att boka taxi innan besökarna anländer och poängterar att det inte är mer än så de kan hjälpa till. Dock kunde vi konstatera att alla respondenterna erbjuder unika upplevelser och dessa arktiska upplevelser är något som även lyfts upp och genomsyrar Swedish Laplands besöksstrategi som ett sätt att marknadsföra destinationen och norra Sverige för resten av världen. Således kan vi dra slutsatsen att dessa unika upplevelser nog kan klassas som den största underliggande kompensationen mot den infrastrukturella problematiken. / The tourism industry makes its money from people on the move, but for the destinations where the possibilities for mobility is restricted due to lack of infrastructure and transport systems, attracting these moving people is problematic. This tends to be an issue particularly in peripheral areas. Swedish Lapland, the destination of focus in this paper could be said to qualify as a peripheral destination because it is located in the very north of Sweden. The infrastructure at the destination was originally built to serve the mining industry and is therefore not, by any means, adjusted for the tourism flow that is now prevalent in the area. Despite the lack of suitable transport systems, Swedish Lapland has been successful in attracting tourists. The destination is one of the fastest growing destinations in Sweden according to statistics from 2017. This paper aims to gain a better understanding of how the destinations’ remoteness is compensated for by the entrepreneurs in the destination. Five entrepreneurs were therefore interviewed, we also chose to conduct a content analysis of the destinations tourism strategy for 2020. This was only supposed to function as a complement to the interviews, but turned out to have some importance for the conclusion. The image of the arctic experience is a central part of Swedish Lapland´s strategy to expose the destination and northern Sweden to the rest of the world, and this might be where the biggest compensation is being made. We learned that the entrepreneurs tries to compensate, when they can, by offering pick-up services or by helping their visitors to book a taxi before arrival as the entrepreneurs feels that there is not much else they, as individuals, can do to affect the transport systems.