<p>Resultatet visar att i språket som används kan utläsas många starkt nedvärderande och negativt laddade ord kring TV: n. Ordet våld nämns genomgående ensamt eller sammansatt, t ex underhållningsvåld, extremvåld, TV-våld, fiktionsvåld eller ungdomsvåld. Barn anses t ex bli fördummade, avtrubbade och skadade av TV, särskilt i artiklar från 70-80-talet, men även senare. TV: n får synonymerna TV-rutan, burken, TV-skärmen, bildrutan, rutan, kulturens dödgrävare, kulturens påstådda banerförare samt gödningsmedel för soffliggare. Resultaten visar även att en övervägande majoritet av artiklarna kan räknas som nyheter. De flesta är rapporter kring forskningsresultat som kommenteras av diverse yrkeskategorier och som publiceras på kultursidorna. Det publiceras även en del ledare/debatter i ämnet, även där med t ex läkare och medieforskare som skribenter. Studien visar att DN och SvD har publicerat ungefär lika många artiklar i ämnet sammanlagt under årens lopp. När intresset för ämnet verkar öka, skriver också båda tidningarna om det. De teman som genomgående tas upp i samband med barns TV-tittande är vilka effekter mycket TV-tittande får för barn och ungdomar. Skadliga konsekvenser som aggressivitet, koncentrationssvårigheter, passivitet och under senare år fetma nämns ofta. Våldsperspektivet tas upp genomgående genom åren, dock har hälsoperspektivet fått ett rejält uppsving de senaste tre åren där TV beskrivs vara boven i fetmadramat. Artiklar från 90-talet och framåt drar ofta paralleller med datoranvändningen bland barn, men även TV-spel, medan det på 80-talet fokuserades på videon.</p>

Resultatet visar att i språket som används kan utläsas många starkt nedvärderande och negativt laddade ord kring TV: n. Ordet våld nämns genomgående ensamt eller sammansatt, t ex underhållningsvåld, extremvåld, TV-våld, fiktionsvåld eller ungdomsvåld. Barn anses t ex bli fördummade, avtrubbade och skadade av TV, särskilt i artiklar från 70-80-talet, men även senare. TV: n får synonymerna TV-rutan, burken, TV-skärmen, bildrutan, rutan, kulturens dödgrävare, kulturens påstådda banerförare samt gödningsmedel för soffliggare. Resultaten visar även att en övervägande majoritet av artiklarna kan räknas som nyheter. De flesta är rapporter kring forskningsresultat som kommenteras av diverse yrkeskategorier och som publiceras på kultursidorna. Det publiceras även en del ledare/debatter i ämnet, även där med t ex läkare och medieforskare som skribenter. Studien visar att DN och SvD har publicerat ungefär lika många artiklar i ämnet sammanlagt under årens lopp. När intresset för ämnet verkar öka, skriver också båda tidningarna om det. De teman som genomgående tas upp i samband med barns TV-tittande är vilka effekter mycket TV-tittande får för barn och ungdomar. Skadliga konsekvenser som aggressivitet, koncentrationssvårigheter, passivitet och under senare år fetma nämns ofta. Våldsperspektivet tas upp genomgående genom åren, dock har hälsoperspektivet fått ett rejält uppsving de senaste tre åren där TV beskrivs vara boven i fetmadramat. Artiklar från 90-talet och framåt drar ofta paralleller med datoranvändningen bland barn, men även TV-spel, medan det på 80-talet fokuserades på videon.

No description available.

No description available.

Diss. Linköping : Univ., 2001.