Det pågår idag inom skolans vardagspraktik en tillämpning av polisanmälningar av barn under 15 år. Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers perspektiv på polisanmälningar i grundskolan, för att kunna beskriva och förstå vilken roll de har vid bedömningen. Syftet var också att undersöka om skolkuratorerna anser att en polisanmälan är förenlig med principen om barnets bästa och om de tror att en polisanmälan påverkar barnet. Vi har utfört en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer med åtta skolkuratorer inom såväl kommunala- som friskolor i Stockholms län. Materialet från intervjuerna har analyserats med hjälp av professionsteori, stämplingsteori och vald litteratur. Resultatet visar att skolkuratorerna ser polisanmälningar av barn som ett komplext fenomen och de har en ambivalent hållning till tillämpningen. Skolkuratorernas erfarenhet är att polisanmälningar kan påverka barnet både positivt och negativt. Positiva erfarenheter lyfts i form av att ett barns oönskade beteende kan upphöra. Negativa erfarenheter beskrivs vara att det polisanmälda barnet kan få en stämpel som avvikare, vilket i förlängningen kan leda till negativa konsekvenser för barnet. Vidare visar resultatet att principen om barnets bästa, enligt skolkuratorerna, är att barn ska nå kunskapsmålen i skolan. Skolkuratorerna tycks inte ha reflekterat över huruvida skolrelaterade polisanmälningar är förenliga med principen om barnets bästa. Majoriteten har dock en negativ inställning till polisanmälningar av barn i grundskolan och menar att det finns andra, bättre, sätt att arbeta med barns oönskade handlingar. Trots att skolkuratorerna ger uttryck för att polisanmälningar kan påverka barnet negativt, visar studien att de sällan är delaktiga när det fattas ett beslut om att polisanmäla ett barn.Socionomer har genom sin profession ett uppdrag att företräda barn i utsatta situationer och bör därmed vara bärare av barnet bästa. Att skolkuratorer inte deltar i bedömningen och således inte företräder barnet anses problematiskt. Det framkommer att skolkuratorerna ser till sin funktion och är lojal skolorganisationen snarare än att se till sitt uppdrag som socionom. Avslutningsvis visar resultatet på att det behövs mer kunskap om såväl skolkuratorns roll, som fenomenet polisanmälningar i grundskolan och vilka konsekvenser dessa får för barn. / Today it is common for Swedish compulsory schools to write police reports about incidents caused by pupils below the age of criminal responsibility.  The purpose of this study was to examine school counselors perspective on police reports in compulsory schools, in order to describe and understand the role they play in assessing. Another purpose was to examine whether the school counselors believe that a police report is consistent with the principle of the best interests of the child and if they believe that a police report affects the child. The study is based on qualitative semi-structured interviews with eight school counselors in both municipal and independent schools in Stockholm county. The material from the interviews has been analyzed using professional theory, labeling theory and selected literature. The result shows that school counselors see police reports of children as a complex phenomenon and that they have an ambivalent attitude towards the application. The school counselors’ experience is that police reports can affect the child both positively and negatively. Positive experiences are described as a child's unwanted behavior can come to an end. Negative experiences are described as the fact that the police-reported child can get a label as an outlier, which in the long run can lead to negative consequences for the child. Furthermore, the result shows that the principle of the best interests of the child, according to the school counselors, is that children reach the knowledge goals in school. School counselors does not seem to have reflected on whether school-related police notifications are consistent with the principle of the best interests of the child. The majority, however, have a negative attitude towards police reports towards children in compulsory schools and mean that there are other, better ways to work with children's unwanted actions. Despite the fact that the school counselors express that police reports may adversely affect the child, the study shows that they are rarely involved when a decision is made to report a child to the police.  Through his profession, social workers have an assignment to represent children in vulnerable situations and should therefore carrier for the best interests of the child. The fact that school counselors do not participate in the assessment and thus do not represent the child is considered problematic. It appears that the school counselors look at their function and are loyal to the school organization rather than to attend to their assignment as social workers. Finally, the result shows that more knowledge is needed about the role of the school counselor, as well as the phenomenon of police reports toward children in compulsory schools and what their consequences are for the children.