Banks finance their operations in several ways, by shareholders equity, receiving deposits from customers and by borrowing from investors and other financial institutions. One widely used approach is to issue a bond. Bonds issued on the foreign capital markets is a way to increase the financing options and mitigate risk exposure. When a bank converts foreign capital to domestic capital, there is a degree of currency risk involved. One commonly used instrument for converting capital from one currency to another is a cross currency swap. Since the Global Financial Crisis 2007-2009 regulations imposed by regulators have increased. Banks are required to have sound risk management practises where risk exposure is estimated. In response to recent regulations banks have several departments which assess and follow up risks taken in the operations. As a result, at least two systems are used when valuing financial instruments, one where all trades are conducted, the front office system, and one where risk exposure is estimated, the risk system. The aim of this project is to investigate why there is a discrepancy between the two systems. We will also analyse how this discrepancy affects risk measures. By replicating the two systems’ valuation it is possible to distinguish why there is a discrep- ancy between the systems, regarding the valuation of cross currency basis swaps. When the replication is in place, risk measure calculations are conducted to enable analysis of the impact on risk measures. There are two main differences found between the two systems and how they value a cross currency basis swap: (i) how the underlying risk factors are used; and (ii) how an upcoming cash flow is settled. The effect of these discrepancies are that the risk system overestimate the risk exposure compared with the front office system. / Banker finansierar sin verksamhet på flera olika sätt, %har flera möjligheter att, t.ex. genom eget kapital, inlåning och upplåning från investerare och andra finansiella institutioner. Ett vanligt förfarande är att emittera en obligation, där obligationer emitterade på den utländska kapitalmarknaden är ett sätt att öka finansieringsalternativen och därmed minska riskexponeringen mot den inhemska marknaden. När en bank konverterar utländskt kapital till kapital i den nationella valutan, finns en viss valutarisk inblandad. Ett vanligt instrument för att växla kapital från en valuta till en annan är en valutaswappar. Allt sedan den Globala Finanskrisen 2007-2009 har regleringen från tillsynsmyndigheter ökat. Banker är skyldiga att ha sunda riskhanteringsstrategier för att uppskatta sin riskexponering. Till följd av nya regleverk har banker idag flera avdelningar vilka estimerar och följer upp risker som tas i verksamheten. Ett resultat av detta är att åtminstone två system används vid värdering av finansiella instrument, ett system där all handel utförs, och ett där riskexponeringen estimeras. Syftet med detta projekt är att undersöka eventuella skillnader i värderingen av valutabasisswappar och vidare analysera hur detta påverkar olika riskmått. Det verkar vara en diskrepans mellan de två systemen där finansiella instrument värderas, speciellt med avsende på valutabasisswappar. Genom att replikera de två systemens värdering är det möjligt att urskilja varför det finns en diskrepans. Replikering av de två systemen låg till grund för beräkningen av riskmått samt analysen av hur skillnaderna påverkar dessa. % Resultat De huvudsakliga skillnaderna mellan de två systemen avsenede värderingen av valutabasisswappar är: (i)hur de underliggande riskfaktorerna används, och (ii) hur nästkommande kassaflöde (kupong) bestäms. Effekten av dessa skillnader är att systemet där riskexponering estimeras övervärderar risken jämfört med om risken skulle estimerats i systemet där all handel utförs.

西元二零零八年(民國九十七年)發生的全球性金融海嘯在歷史上絕對會是重要的金融事件之一，初期的徵兆點可追溯自二零零七年美國的次貸事件惡化，此次金融海嘯會在何時畫下句點，各領域的大師眾說紛紜：有人聲稱這次金融海嘯是二次世界大戰以來發生之最嚴峻的一次，將持續至少四~五年；有人說經濟大蕭條會延宕到二零一零年；樂觀的多頭大師則云今年(西元二零零九年)下半年即可嗅到景氣回春的訊息，然而在我寫這論文時，景氣蕭條的氛圍仍持續瀰漫著。雖然這篇論文並不是要探討這次歷史性金融海嘯的前因後果，但是引發我探討這篇論文主題的基差風險，卻源於美國次貸事件惡化後，金融市場反應的LIBOR 3M與LIBOR 6M間基差報價擴大現象而有所關聯。 本文針對交易室的投資組合中，在利率產品交易裡使用的浮動利率指標(Floating Rate Index)，不論是LIBOR 1M、LIBOR 3M、LIBOR 6M或LIBOR 12M，原本用來評價內含這些浮動利率指標產品的曲線(Revaluation Curve)均是由3M Swap Rate (USD LIBOR 3M)市場價格所建構而成；在納入基差因子，實際反映市場基差報價來分別建構不同浮動利率指標交易對應的不同評價曲線，比較納入基差因子前後及模擬各種基差市場價格情境下，對投資組合進行評價的損益差異，來說明忽略基差風險對投資組合的影響程度。

In this study we analyse relationship between classical approach to valuation of linear interest rate derivatives and post-crisis approach when the valuation better reflects credit and liquidity risk and economic costs of the transaction on top of the risk-free rate. We discuss the method of collateralization to diminish counterparty credit risk, its impact on derivatives pricing, and how overnight indexed swap (OIS) rates became market standard for discounting future derivatives' cash flows. We show that using one yield curve to both estimating the forward rates and discounting the expected future cash flows is no longer possible in arbitrage free market. We review in detail three fundamental interest rate derivatives (interest rate swap, basis swap and cross-currency swap) and we derive discount factors used for calculating the present value of expected future cash flows that are consistent with market quotes. We also investigate drivers behind basis spreads, in particular, credit and liquidity risk, and supply and demand forces, and show how they impact valuation of derivatives. We analyse Czech swap rates and propose an estimation of CZK OIS curve and approximate discount rates in case of cross-currency swaps. Finally, we discuss inflation markets and consistent valuation of inflation swaps.