Aim: The purpose of the study is to investigate the flexural strength of polymers (PMMA) intended for stabilization splints produced by heat-activated polymerization or milling, as well as how the flexural strength is affected wear.   Material and Methods: Twelve rectangular specimens in the dimensions 64 x 10 x 3 mm were produced by milling and divided into two groups: F (milled) and FS (milled subjected to wear testing). Another twelve specimens in the same dimensions were produced by heat-activated polymerization by pressing and divided into two groups: V (heat polymerized) and VS (heat polymerized subjected to wear testing). The specimens were divided into four groups depending on the material and production technique and test method, and subjected to thermocycling, wear and flexural strength test. The result was analyzed with One-way ANOVA, Tukey’s test and a significance level of α = 0.05.   Results: The milled group had a significantly higher flexural strength compared to the other groups (p < 0.05). However, statistically, no significant differences were found between the other groups FS, V and VS (p > 0.05).   Conclusion: The flexural strength of heat-activated and milled PMMA materials was higher than the minimum requirement for flexural strength for occlusal splints, providing mechanical conditions for the materials to be used in the oral environment.   Milled PMMA exhibit higher flexural strength compared to heat-activated PMMA.               Wear (brushing) affect the flexural strength of milled PMMA negatively. / Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka böjhållfastheten hos polymerer (PMMA)avsedda för stabiliseringsskenor framställda med varmpolymerisering eller fräsning, samthur böjhållfastheten påverkas av slitage. Material och metod Tolv rektangulära provkroppar med måtten 64 x 10 x 3mm framställdes genom fräsningoch delades in i två grupper: F (frästa) och FS (frästa utsatta för slitagetest). Ytterligare tolvprovkroppar i samma mått framställdes genom varmpolymeriserad pressningsteknik ochdelades in i två grupper: V (varmpolymeriserade) och VS (varmpolymeriserade utsatta förslitagetest). Provkropparna delades in i fyra grupper beroende på material,framställningsteknik och testmetod och utsattes för termocykling, slitage ochböjhållfasthetstest. Resultatet analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test ochsignifikansnivån sattes till α = 0,05. Resultat Den frästa gruppen (F) uppvisade signifikant högre böjhållfasthet jämfört med övrigagrupper (p < 0,05). Mellan de andra grupperna FS, V och VS påvisades inga statistisktsignifikanta skillnader (p > 0,05). Slutsats Med reservation för de begränsningar som studien har kan följande slutsats dras: • Böjhållfastheten hos varmpolymeriserad och fräst PMMA är högre än det minimalakravet på böjhållfasthet för PMMA för stabiliseringsskenor, vilket ger materialenmekaniska förutsättningar att användas i den orala miljön. • Fräst PMMA uppvisar högre böjhållfasthet än varmpolymeriserad PMMA. • Slitage (borstning) påverkar böjhållfastheten hos fräst PMMA negativt.