Syftet med denna studie har varit att undersöka hur två gymnasielärare och sju elever i årskurs 3 på gymnasiet förhåller sig till och uppfattar arbetet med formativ bedömning. Frågeställningarna för studien har varit: Hur beskriver två gymnasielärare att de arbetar med formativ bedömning? Upplever lärarna att eleverna tar ansvar för sitt eget lärande och i sådana fall hur? På vilka sätt kan lärarna påverka och utveckla sitt arbete med formativ bedömning? Uppfattar eleverna de formativa inslagen i undervisningen och i sådana fall hur? På vilket sätt förhåller sig lärarens och elevernas uppfattningar till varandra? Studiens empiri bygger på kvalitativa intervjudata, där materialet har behandlats utifrån Paul Blacks och Dylan Wiliams fem nyckelstrategier för formativ bedömning. Dessa strategier utgår ifrån klargörande av lärandemål, skapande av lärandeaktiviteter, framåtsyftande återkoppling, kamratbedömning och elevers självbedömning. Resultaten av studien visar att lärarna har ett aktivt förhållningssätt till formativ bedömning enligt Blacks och Wiliams strategier, där eleverna genom olika tekniker ges möjligheter till att ta ansvar över och äga sitt lärande. Lärarna upplever att eleverna tar ansvar för sitt lärande genom delaktighet i kursmoment och genom förvaltande av återkoppling. Det finns stora möjligheter till utveckling av arbetet med formativ bedömning, men ett hinder upplevs vara attityden till teknik och formativ bedömning, där det inte alltid finns en samsyn. Eleverna är positiva till de formativa inslagen i undervisningen, men upplever att variationerna är stora beroende på ämne och beroende på lärare. Det är önskvärt med en ökad tydlighet och valfrihet. Vid en jämförelse av lärare och elevers uppfattningar framkommer att kommunikation är både en värdefull men samtidigt komplicerad del. Syftet med den formativa bedömningen i undervisningen behöver både tydliggöras och synliggöras i alla led, så att kunskapen, lärandet och eleverna hamnar i fokus.