Bakgrund: Styrka är en viktig faktor i självständighet och säkerhet, i synnerlighet hos äldre. Evidensen idag säger att högintensiv styrketräning är att föredra över lågintensiv i syfte att maximera styrkeökning. BFR-träning är en metod där blodflödet stryps åt för att snabbare åstadkomma en metabolisk stress vilket innebär att styrketräning kan utföras lågintensivt men sägs producera resultat jämförbara med högintensiv styrketräning. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta effekt avseende styrka och hypertrofi av lågintensiv BFR-träning samt smärta och upplevd ansträngning hos två friska unga män. Metod: Två personer rekryterades till studien. De fick utföra en intervention med lågintensiv BFR-träning tre pass i veckan under fem veckor. Utfallsmåtten för studien är maxstyrka mätt i 1RM, peak torque mätt i Biodex Isokinetic Dynamometer, hypertrofi mätt med måttband runt låren, samt upplevelse av ansträngningsgrad samt smärta utifrån Borg-RPE och NRS. Resultat: Deltagare 1 visade en förändring av muskelstyrka i peak torque (-7,2% H., -2,4% V.), -9,4% i benpress (1RM), +35,4% i knäextension (1RM). Omkrets uppmättes till -0,5cm H. (-0,79%), +1cm V. (+1,61%). Borg-RPE var jämn under hela interventionen medan NRS värdena sjönk successivt. Deltagare 2 visade en förändring av muskelstyrka i peak torque (-3,1% H., -3,2% V.), +11,5% i benpress (1RM), +9,3% i knäextension (1RM). Omkrets uppmättes till -0,5cm H. (-0,86%), -0,5cm V. (-0,88%). Borg-RPE och NRS visade båda en successivt stigande trend. Slutsats: 5 veckors lågintensiv BFR-träning visar en potential för styrkeökning i 1RM. Ingen styrkeökning i peak torque observerades och ingen påtaglig skillnad uppmättes i omkrets. BFR-träning som metod bör således vara en lägre prioriterad träningsmetod och bör endast användas efter noggrann övervägelse och uppsyn, med tanke på de kontraindikationer som finns. Denna studie undersökte endast unga friska individer vilket också då gör denna metod särskild applicerbar på denna målgrupp.