Bakgrund: Felaktiga torrvikter är ett problem inom hemodialysvården. Det kan orsaka vårdskada i form av komplikationer och lidande, med symtom som trötthet, blodtrycksfall och sendrag för dialyspatienter. Det finns ett behov av implementering av evidensbaserade metoder som minskar risken för fel i torrviktsbestämning. Bioimpedansmätning beskrivs i litteraturen som ett lovande hjälpmedel för bestämning av torrvikt Syfte: Undersöka effekten av bioimpedansledd torrviktskorrigering, på symtom som hemodialyspatienter kan erfara under och efter dialysbehandling. Metod: Experimentell intervention, i form av veckovis korrigering av torrvikt med vägledning av bioimpedansspektroskopi, utförd med single-case-design och multiple base- line. Urvalet bestod av sex strategiskt utvalda hemodialyspatienter. Resultat: Interventionen hade ringa effekt på förekomst av intradialytiska symtom. Bland studiens deltagare förelåg sällan samvariation mellan förekomst av blodtrycksfall och/eller sendrag och felaktig torrvikt. Däremot förelåg positivt samband mellan symtombörda och differens mellan predialytisk vikt och torrvikt. Bioimpedansmätningarna avslöjade dessutom kliniskt relevant varians i torrvikt över tid. Slutsats: Även om interventionen inte hade bevisad effekt på de beroende variablerna, är det inte uteslutet att noga monitorering av vätskebalans med bioimpedansmätare och korrigering av torrvikt kan förebygga uppkomst av intradialytiska symtom. I vissa subgrupper kan bioimpedansmätning också bidra till förbättrad blodtryckskontroll. Dialyspatienters torrvikt visade sig kunna variera med flera kilogram per vecka, varför fixerad torrvikt kan vara ett dilemma för vissa individer. Bioimpedansmätning bland hemodialyspatienter kan underlätta identifiering av individuella riskfaktorer för intradialytiska symtom och vara ett verktyg som bidrar till utvecklingen mot personcentrerad vård med större patientdelaktighet och individualiserade mål. / Background: Inaccurate dry weight is a problem in hemodialysis care. It can cause health damage in the form of suffering and complications such as fatigue, intradialytic hypotension (IDH) and cramps for dialysis patients. There is a need for implementation of evidence-based practices that reduce the risk of error in dry weight assessment. Bioelectrical impedance is described in literature as a promising tool for assessment of dry weight.Objective: Examine the effect of bioimpedance guided dry weight correction on symptoms that hemodialysis patients may experience during and after dialysis. Method: Experimental intervention in the form of weekly assessment of dry weight with the guidance of bioimpedance spectroscopy, performed with single-case design and multiple baseline. The sample consisted of six strategically selected hemodialysis patients. Results: The intervention had little effect on the prevalence of intradialytic symptoms. Among the study participants, the occurrence of IDH and / or cramps and inaccurate dry weight rarely correlated. However, there was positive correlation between symptoms and the difference between predialytic weight and dry weight. Bioimpedance measurement also revealed clinically relevant variance in dry weight over time. Conclusion: Although the intervention had no proven effect on the dependent variables, it is possible that careful monitoring of fluid balance with bioimpedance measurement and correction of dry weight can help prevent intradialytic symptoms. In certain subgroups bioelectrical impedance may also contribute to improved blood pressure control. Dialysis patients' dry weight was found to vary several kilograms per week; fixated dry weight may therefore be a dilemma for some individuals. Bioelectrical impedance among hemodialysis patients may facilitate identification of individual risk factors for intradialytic symptoms and be a tool that contributes to the development of person-centered care with greater patient participation and individualized goals.