Inom kontexten medelstora svenska icke-finansiella företag är syftet med denna uppsats att undersöka hur sambandet mellan företagens skuldsättningsgrad och företagens sannolikheter för konkurs ser ut genom att tillämpa Byströms Distance to Default (DD). Uppsatsen ämnar besvara följande frågeställningar: (1) Hur ser företagens skuldsättningsgrad och sannolikhet för konkurs ut kvantifierade med Byströms DD? (2) Kan företagen öka andelen främmande kapital utan att nämnvärt öka sannolikheten för konkurs kvantifierat med Byströms DD? En empirisk metod utvecklas för att beräkna företagens skuldsättningsgrad, företagens sannolikhet för konkurs och för att öka andelen främmande kapital utan att nämnvärt öka sannolikheten för konkurs. Indelning av företagen sker på sektornivå. Om uppsatsens frågeställningar kan följande slutsatser dras: (1) företagens skuldsättningsgrad är olika beroende på sektortillhörighet och förändringar i marknadsvärdet av företagens tillgångar och förändringar i volatiliteten av marknadsvärdet av företagens tillgångar har en tydlig påverkan på företagens sannolikhet för konkurs (2) två av sektorerna (i.e. Informationsteknik och Sjukvård) kan öka andelen främmande kapital utan att nämnvärt förändra sannolikheten för konkurs. Tre av sektorerna (i.e. Industrivaror och tjänster, Material och Sällanköpsvaror och tjänster) uppvisar högre skuldsättningsgrader och en tänkbar förklaring är att företagen kortsiktigt avviker från företagens långsiktiga skuldsättningsgrad. När företagens skuldsättningsgrad och sannolikhet för konkurs kvantifieras med Byströms DD uppvisar företag med hög skuldsättningsgrad en högre sannolikhet för konkurs – i enlighet med Trade-Off Theory.