Nowadays almost all motorized vehicles use electronic control units (ECUs) to control parts of a vehicle’s function. A good way to understand a vehicle’s behaviour is to analyse logging data containing ECU internal variables. Data must then be transferred from the ECU to a computer in order to study such data. Today, Keyword Protocol (KWP) requests are used to read data from the ECUs at Scania. The method is not suitable if many signals should be logged with a higher transfer rate than the one used today. In this thesis, communication protocols, that allow an ECU to communicate with a computer, are studied. The purpose of this master’s thesis is to examine how the transfer rate of variables from Scania’s ECUs to a computer can become faster compared to the method used today in order to get a more frequent logging of the variables. The method that was chosen was implemented, evaluated and also compared to the method used today. The busload, total CPU load and CPU load for the frequency used during the experiments, 100 Hz, was also examined and evaluated. The experiments performed show that the method chosen, data acquisition (DAQ) with CAN Calibration Protocol (CCP), increased the transfer rate of the internal ECU variables significantly compared to the method using KWP requests. The results also show that the number of signals have a major impact on the busload for DAQ. The busload is the parameter that limits the number of signals that can be logged. The total CPU load and the CPU load for 100 Hz are not affected significantly compared to when no transmissions are performed. Even though the busload can become high if many variables are used in DAQ, DAQ with CCP is preferable over KWP requests. This is due to the great increase in transfer rate of the ECU internal variables and thus a great increase in the logging frequency. / Nuförtiden används styrenheter (ECUer) för att styra delar av ett fordons funktion i så gott som alla motoriserade fordon. Ett bra sätt att förstå ett fordons beteende är att analysera loggningsdata som innehåller interna styrenhetsvariabler. Data måste då överföras från styrenheten till en dator för att data ska kunna studeras. Idag används Keyword Protocol-förfrågningar (KWP-förfrågningar) för att läsa data från Scanias styrenheter. Metoden är inte lämplig om man vill logga många variabler med en högre överföringshastighet än den som används idag. I detta examensarbete studeras kommunikationsprotokoll som tillåter en styrenhet att kommunicera med en dator. Examensarbetets syfte är undersöka hur överföringshastigheten av variablerna, från Scanias styrenheter till en dator, kan ökas jämfört med den metod som används idag för att få en mer frekvent loggning av variablerna. Metoden som valdes implementerades, utvärderades och jämfördes med metoden som används idag. Busslasten, totala CPU-lasten och CPU-lasten för den frekvens som användes under experimenten 100 Hz har också undersökts och evaluerats. De utförda experimenten visar att den valda metoden, data acquisition (DAQ) med CAN Calibration Protocol (CCP), ökade överföringshastigheten av de interna styrenhetsvariablerna betydligt jämfört med metoden KWP-förfrågningar. Experimenten visar också att antalet signaler har stor inverkan på busslasten för DAQ. Busslasten är den parameter som begränsar antalet signaler som kan loggas. Den totala CPU-lasten och CPU-lasten för 100 Hz påverkas inte betydligt jämfört med när inga överföringar görs. DAQ med CCP är att föredra framför KWP-förfrågningar även om busslasten blir hög för DAQ då den stora ökningen i överföringshastighet av de interna styrenhetsvariablerna medför en mer frekvent loggning av variablerna.

Motivées par des normes de rejets en azote toujours plus sévères et par les besoins d'extension de certaines stations d'épuration, les agglomérations sont à la recherche de nouvelles technologies de traitement plus compactes et plus performantes. Dans ce sens, le procédé hybride, à lit fluidisé placé dans un réacteur de type boues activées (IFAS), est une nouvelle technologie de traitement du carbone et de l'azote très attractive. L'objectif de cette thèse est d'optimiser le dimensionnement du procédé IFAS en configuration trois bassins (anoxie/aérobie BA/aérobie IFAS) et d'apporter des recommandations sur la conduite du procédé (charge massique appliquée, température.). Pour cela, une double démarche expérimentale et numérique a été mise en place. Un pilote de 3 m3 alimenté en eau usée brute a été conçu, instrumenté et étudié pendant 2 ans au cours de 7 périodes stabilisées (entre 0,15 et 0,30 kgDBO5/kgMVSLM/j, température entre 10 et 22°C, et le séquençage de l'aération dans les bassins). La concentration en MES dans la liqueur mixte a été maintenue à 2,3 gMES/L et la concentration en oxygène entre 2 à 6 mgO2/L. Les capacités de nitrification du biofilm et de la liqueur mixte (NPRmax) ont été mesurées tous les 15 jours. Les performances d'élimination de l'azote (nitrification et dénitrification) et du carbone observées sont restées supérieur à 90% d'élimination pour une charge massique maximale de 0,30 kgDBO5/kgMVSLM/j entre 16 à 24°C. Le biofilm dispose d'une capacité de nitrification maximale de 0,90 gN/m2/j et tributaire des concentrations en oxygène dans la liqueur mixte (contraintes diffusionnelle). Le biofilm contribue en moyenne à hauteur de 60% du flux total nitrifié dans le réacteur IFAS pour des âges de boues < 5 jours à 16°C. La diminution du MLSRT en dessous de 4 jours a permis de limiter le développement des bactéries autotrophes dans la liqueur mixte (minimum 10% du flux total nitrifié par la liqueur mixte) mais pas de les supprimer totalement (apport de nitrifiante par détachement de biofilm) / Motivated by the increasingly demanding discharge consents and by the need to improve overall treatment capacity, water authorities are uninterruptedly examining better performing and more compact wastewater treatment technologies. Thanks to its compactness and to its capacity to treat both organic matter and nitrogen at an affordable cost, the IFAS process represents an attractive addition to improve retrofitting-activated sludge plants performance. The main objective of this thesis is to optimize IFAS process with regards to key operation parameters such as dimensioning, F/M ratio by combining experimental and mathematical modelling approaches. A 3 m3 pilot IFAS fed with raw wastewater was operated at the experimental hall of La Feyssine wastewater treatment plant, Villeurbanne, for a period of 2 years. The IFAS process was separated in 3 tanks to treat organic matter and total nitrogen separately (anoxic/aerobic, suspended/aerobic IFAS). The experimental study was divided in 7 periods with different steady state operation conditions each. The feasibility of nitrification at steady F/M ratios (between 0,1S to 0,30 kgBODS/kgMLVSS/d), at constant temperatures (between 10 - 22°C) and at different oxygen supply rates was investigated. TSS in mixed liquor were maintained at 2,3 gMLTSS/L and oxygen concentration between 2 to 6 mgO2/L. Biofilm mass and combined nitrification capacity of biofilm and mixed liquor (NPRmax) were measured on a weekly basis. The removal performance was up to 90% for nitrogen and carbon treatment with a maximal F/M ratio of 0,30 kgBODS/kgMLVSS/d between 16°C to 24 °C. The biofilm was able to nitrify 0,90 gN/m2/d (NPRmax) depending on the oxygen concentration in the mixed liquor (diffusional limitation). Under the operating conditions tested in this study, biofilm was responsible for 40 to 70% of NOx-N production in IFAS reactor during nitrification. Decreasing the MLSRT to less than 4 days limits the growth of autotrophic bacteria in the mixed liquor but does not halt it completely