Spelling suggestions: "subject:"chairstand"" "subject:"handstand""
1 |
Begreppsvaliditet för 30 sekunder Chair Stand Test hos patienter med akut stroke / Construct Validity for the 30-Second Chair Stand Test in Patients with Acute StrokeMurtola, Sebastian January 2021 (has links)
Introduktion: Stroke kan vara ett mångfacetterat och komplext tillstånd. Uppresningar från stol speglar en fundamental aktivitet i det dagliga livet. Uppresningsförmågan är delvis avhängig en individs benstyrka, vilken i regel försämras med stigande ålder. Stroke drabbar oftast äldre individer, och påverkar ofta uppresningsförmågan negativt. Det är därför viktigt att kunna utvärdera uppresningsförmågan med valida och reliabla utvärderingsinstrument. Uppresningstestet 30 sekunder Chair Stand Test (30 CST) kan användas för detta, men har inte validitetstestats för populationen stroke. Syfte: Studiens syfte var att utföra en begreppsvalidering av 30 CST för patienter med akut stroke genom att undersöka hur testet korrelerar med greppstyrka, Timed up and go (TUG), Step test (ST) och Functional ambulation category (FAC). Metod: Tvåhundrasextioåtta individer med nytillkommen stroke inneliggande på tre olika slutenvårdsavdelningar i Sverige inkluderades i studien under 2016-2017. Studiedeltagarna utförde 30 CST, test av greppstyrka, TUG, ST och FAC. I syfte att begreppsvalidera 30 CST testades sambandet mellan 30 CST och de andra instrumenten med Spearmans rangkorrelation. Resultat: 30 CST korrelerade signifikant med greppstyrka (svagaste handen ρ=0,538, p<0,001, starkaste handen ρ=0,459, p<0,001), TUG (ρ=-0,705, p<0,001), ST (svagaste sidan ρ=0,875, p<0,001, starkaste sidan ρ=0,879, p<0,001) och FAC (ρ=0,772, p<0,001). Konklusion: Utvärderingsinstrumentet 30 CST begreppsvaliderades för patienter i akut fas efter stroke. 30 CST och ST samt 30 CST och FAC hade bra korrelation, medan 30 CST och TUG hade moderat korrelation. Greppstyrka hade dålig till måttlig korrelation med 30 CST. Utvärderingsinstrumenten utvärderar liknande kroppsliga förmågor, och där förmågorna är mer lika varandra, påträffades också högre korrelationskoefficienter.
|
2 |
Utveckling och genomförbarhet av ett progredierat arbetsprov med uppresningar från stol som modalitet / Development and feasability of a chair-stand testAspholm, Rasmus January 2022 (has links)
Introduktion: Konditionstest utförs för att undersöka en persons aeroba eller anaeroba kapacitet. Många test använder sig av en wattbaserad styrning av effektutvecklingen. Det finns välutvecklade metoder för detta på cykel, men inte i form av uppresningar från stol. Studiens syfte var att utveckla och undersöka genomförbarheten av ett watt-styrt progredierat arbetsprov, med modaliteten uppresningar från stol, för att estimera anaerob kapacitet. Metod: Det konstruerade arbetsprovet utgick från Borgs Cycle Strength test där deltagarna utförde stegrande intervaller till en intensitet där subjektiv ansträngningsnivå når ”mycket ansträngande”. Effektutvecklingen styrdes genom att kontrollera frekvensen av uppresningar med hjälp av metronom. 10 träningsvana deltagare rekryterades. Deltagarnas utförande spelades in på film, vilket möjliggjorde kontrollering av antal uppresningar för att estimera deltagarnas faktiska effekt mot fastställd effekt. Genom att jämföra knäledsvinkeln vid olika intensitetsnivåer undersöktes deltagarnas rörelseomfång av uppresningarna. Undersökning av deltagarnas subjektiva upplevelse av arbetsprovet gjordes genom att deltagarna besvarade 3 enkätfrågor efter utfört arbetsprov. Resultat: Resultaten visar på att 7 av 9 deltagare utförde uppresningar med sådan frekvens att estimerad faktisk effekt kom nära fastställd effekt under intervallerna hela vägen upp till 17 på RPE-skalan. Vid skattning 17 på RPE-skalan avvek den estimerade faktiska effekten från den fastställda effekten med -31 watt. Alla deltagare förutom en befann sig inom det 95 procentiga konfidensintervallet. Resultatet visade att det gick bra att genomföra korrekta uppresningar vid låg och medelhög intensitet, däremot var det vid den sista intensitetsnivån en signifikant ökning av vinkeln i knäleden jämfört med den första intensitetsnivån (p= 0,035). Deltagarna upplevde att takten till uppresningarna gick att följa med hjälp av metronom. Konklusion: Metronom kan användas för att styra frekvensen av uppresningar. Effekten går att stegra genom att endast öka antalet uppresningar, men vid hög intensitet klarade inte alla deltagare av att upprätthålla uppresningsfrekvensen eller att utföra korrekta uppresningar.
|
Page generated in 0.0344 seconds