Syftet med studien är att ta reda på hur anknytningen med familjehemsföräldrarna och kontakten med socialtjänsten påverkar ett barn vid en familjehemsplacering och vidare in i vuxenlivet. Dessutom studeras även hur god anknytning främjar en familjehemsplacering och kontakten med socialtjänsten. Studien har en kvalitativ ansats och fem intervjuer med vuxna personer som bott i familjehem har genomförts. Delar av Bowlbys anknytningsteori och Antonovskys (2010) föreställning om KASAM användes vid analys av uppsatsens empiri. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner har upplevt en trygg anknytning till familjehemsföräldrarna när de var placerade som barn. En trygg anknytning i familjehemmet grundar sig på regler, rutiner, engagemang och samhörighet mellan det placerade barnet och familjehemsföräldrarna. Barn med en otrygg anknytning får det svårare att skapa nya relationer och utveckla en trygg relation till familjehemsföräldrarna vid en familjehemsplacering. I socialtjänstlagen står det att alla barn som placeras i familjehem ska ha en socialsekreterare som kontaktperson (2015:982). Familjehemsplacerade barn behöver en socialsekreterare som de känner tillit till, för att öka möjligheterna till att utveckla bra relationer i familjehemmet och att upptäcka eventuella missförhållanden. / The purpose of this study is to examine how the connection with the foster parents and the contact with the social services affects a child during a foster care placement and later in life. Furthermore, it also examines how good connection favours a foster care placement and the contact with the social services. For the study, a qualitative method was used. Five interviews took place with adults who have, at some point during their childhood, been in foster care. Parts of Bowlbys attachment theory and Antonovskys (2010) idea of KASAM was used to analyze the study’s empirics. The result shows that all adults who got interviewed in this study felt they had good relations with the foster parents and felt safe in their presence during the time they spent in foster care. Four guidelines for a good relationship between a child and their foster parents has showed to be rules, structure, commitment and affinity. Children who feel insecure with their current relations have a harder time building new relations and will have a tough time creating good relations within the foster home. The Social Service Act demands that every child in foster care shall be assigned a social secretary (2015:982). Children who has been placed in foster care needs a social secretary that they feel they can trust, this will increase the possibility of good relations within the foster home.