Wuppertal, Univ., Diss., 1999. / Computerdatei im Fernzugriff.

Wuppertal, Univ., Diss., 1999. / Computerdatei im Fernzugriff.

Wuppertal, Universiẗat, Diss., 1999.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar upplever att deltagandet i en föräldrautbildning har påverkat samspelsförmågan och relationen till sitt/sina barn. Undersökningen vill skapa en förståelse för betydelsen av stöd till föräldrar i form av föräldrautbildningar när det gäller att förhindra utvecklingen och fortgången av riskbeteenden hos barn. Undersökningens övergripande frågeställningar är följande; Hur upplever föräldrar som deltagit i en föräldrautbildning att de samspelar med sina barn?, Har insatsen inneburit några förändringar i jämförelse med hur det såg ut tidigare? samt Vilka nya verktyg och användbara strategier anser föräldrarna att de fått efter genomförd föräldrautbildning? I studien har kvalitativ metod använts. Metodvalet grundas i ambitionen att få en djupare insikt i intervjupersonernas specifika upplevelser och erfarenheter. Undersökningspopulationen utgörs av tre kvinnor som var och en intervjuades under cirka en timmes tid. Urvalskriterierna för undersökningenheterna var att de skulle ha deltagit i föräldraprogrammet COPE. De resultat som framkom tolkades utifrån tidigare forskning samt valda teorier; social inlärningsteori samt systemteori. Samtliga respondenter visade sig ha positiva erfarenheter av COPE, upplevde någon form av förändring i jämförelse med tidigare och ansåg sig ha haft nytta av föräldrautbildningens metoder. Ett övergripande mönster tydde på att föräldrarna upplevde att samspelet med barnen förbättrats, och nämnde då framför allt kommunikationen som den mest utmärkande förändringsfaktorn.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar upplever att deltagandet i en föräldrautbildning har påverkat samspelsförmågan och relationen till sitt/sina barn. Undersökningen vill skapa en förståelse för betydelsen av stöd till föräldrar i form av föräldrautbildningar när det gäller att förhindra utvecklingen och fortgången av riskbeteenden hos barn. Undersökningens övergripande frågeställningar är följande; Hur upplever föräldrar som deltagit i en föräldrautbildning att de samspelar med sina barn?, Har insatsen inneburit några förändringar i jämförelse med hur det såg ut tidigare? samt Vilka nya verktyg och användbara strategier anser föräldrarna att de fått efter genomförd föräldrautbildning? I studien har kvalitativ metod använts. Metodvalet grundas i ambitionen att få en djupare insikt i intervjupersonernas specifika upplevelser och erfarenheter. Undersökningspopulationen utgörs av tre kvinnor som var och en intervjuades under cirka en timmes tid. Urvalskriterierna för undersökningenheterna var att de skulle ha deltagit i föräldraprogrammet COPE. De resultat som framkom tolkades utifrån tidigare forskning samt valda teorier; social inlärningsteori samt systemteori. Samtliga respondenter visade sig ha positiva erfarenheter av COPE, upplevde någon form av förändring i jämförelse med tidigare och ansåg sig ha haft nytta av föräldrautbildningens metoder. Ett övergripande mönster tydde på att föräldrarna upplevde att samspelet med barnen förbättrats, och nämnde då framför allt kommunikationen som den mest utmärkande förändringsfaktorn.

Syfte: Efter att ha bedrivit föräldrautbildning enligt COPE-modellen (The Community Parent Education Program) under cirka fem år på en BUP-mottagning ställdes frågan av verksamhetens chef om man bör fortsätta med COPE-föräldrautbildning på BUP–mottagningen eller om man skall gå över till annan typ av föräldrautbildning. En utvärdering gjordes därför av den COPE-föräldrautbildning man bedrivit på BUP-mottagningen. Frågeställning var: ger COPE -föräldrautbildning enligt föräldrarna själva ökade färdigheter för att de ska kunna agera på ett mer funktionellt sätt mot sina barn? Metod: Man valde att intervjua föräldrar som gått någon av de två senaste föräldrautbildningarna eftersom man tänkte att de hade utbildningen mer aktuell och därför lättare skulle kunna besvara frågor om utbildningen. Ett halvstrukturerat frågeformulär utarbetades utifrån tidigare kursutvärderingar och användes som intervjustöd. Sammantaget sju föräldrar av tjugo intervjuades per telefon sedan uppnåddes mättnad. Resultat: Föräldrarna var nöjda med den föräldrautbildning de gått och barnen hade utvecklats positivt. Föräldrarna tyckte att de lärt sig nya strategier och att de blivit bättre som föräldrar. Det bästa med utbildningen enligt föräldrarna, var att de fått träffa andra föräldrar i samma situation eftersom de tidigare känt sig ensamma med sitt problem. Några föräldrar önskade att ledarna styrde hemuppgifterna mer men några tyckte att det var bra som det var.

Hannover, Universiẗat, Diss., 1998.

O gênero Phimophis possui uma ampla distribuição geográfica que abrange boa parte das Américas do Sul e Central. Apesar de recentes mudanças na composição do gênero e nas relações dentro de Pseudoboini, as espécies de Phimophis nunca foram alvo de uma revisão taxonômica ampla. No presente trabalho reconhecemos cinco taxa específicos: Phimophis guerini (DUMÉRIL, BIBRÓN & DUMÉRIL 1854), endêmica do Brasil e com distribuição principalmente em áreas de Cerrado; Phimophis guianensis (TROSCHEL 1848) com distribuição em áreas de Savana do norte da América do Sul e América Central e Phimophis vittatus (BOULENGER 1896) distribuída em áreas do Chaco Seco Argentino, Boliviano e Paraguaio. Com base na análise de caracteres morfológicos, foram identificados dois novos taxa sem nome disponível e são, portanto, propostas duas espécies novas: Phimophis sp “1” distribuída nas regiões campestres do sul do Brasil e Nordeste Argentino e Phimophis sp”2” que ocorre nas regiões de Chaco Úmido da Argentina e Paraguai. Foram identificadas e descritas a variação morfológica de cada um dos taxa bem como informações sobre a localização do material tipo e comentários taxonômicos de P. guerini, P. guianensis e P. vittatus

O gênero Phimophis possui uma ampla distribuição geográfica que abrange boa parte das Américas do Sul e Central. Apesar de recentes mudanças na composição do gênero e nas relações dentro de Pseudoboini, as espécies de Phimophis nunca foram alvo de uma revisão taxonômica ampla. No presente trabalho reconhecemos cinco taxa específicos: Phimophis guerini (DUMÉRIL, BIBRÓN & DUMÉRIL 1854), endêmica do Brasil e com distribuição principalmente em áreas de Cerrado; Phimophis guianensis (TROSCHEL 1848) com distribuição em áreas de Savana do norte da América do Sul e América Central e Phimophis vittatus (BOULENGER 1896) distribuída em áreas do Chaco Seco Argentino, Boliviano e Paraguaio. Com base na análise de caracteres morfológicos, foram identificados dois novos taxa sem nome disponível e são, portanto, propostas duas espécies novas: Phimophis sp “1” distribuída nas regiões campestres do sul do Brasil e Nordeste Argentino e Phimophis sp”2” que ocorre nas regiões de Chaco Úmido da Argentina e Paraguai. Foram identificadas e descritas a variação morfológica de cada um dos taxa bem como informações sobre a localização do material tipo e comentários taxonômicos de P. guerini, P. guianensis e P. vittatus

O gênero Phimophis possui uma ampla distribuição geográfica que abrange boa parte das Américas do Sul e Central. Apesar de recentes mudanças na composição do gênero e nas relações dentro de Pseudoboini, as espécies de Phimophis nunca foram alvo de uma revisão taxonômica ampla. No presente trabalho reconhecemos cinco taxa específicos: Phimophis guerini (DUMÉRIL, BIBRÓN & DUMÉRIL 1854), endêmica do Brasil e com distribuição principalmente em áreas de Cerrado; Phimophis guianensis (TROSCHEL 1848) com distribuição em áreas de Savana do norte da América do Sul e América Central e Phimophis vittatus (BOULENGER 1896) distribuída em áreas do Chaco Seco Argentino, Boliviano e Paraguaio. Com base na análise de caracteres morfológicos, foram identificados dois novos taxa sem nome disponível e são, portanto, propostas duas espécies novas: Phimophis sp “1” distribuída nas regiões campestres do sul do Brasil e Nordeste Argentino e Phimophis sp”2” que ocorre nas regiões de Chaco Úmido da Argentina e Paraguai. Foram identificadas e descritas a variação morfológica de cada um dos taxa bem como informações sobre a localização do material tipo e comentários taxonômicos de P. guerini, P. guianensis e P. vittatus