This paper investigates the viability of two different mappings of two parameters of the digital musical instrument Force Ghost. The instrument produces sound by having an  ambience (a recording of rain or of waves on the beach) filtered by bandpass filters  whose center-frequencies are controlled by a midi-keyboard. Five bandpass filters are assigned to each note, corresponding to the fundamental frequency its and its multiples (2f,3f,4f,5f). The mapped parameters are the Q-factor of the bandpass filters and the timbre, defined as the relative level between the even and odd multiples harmonics. These two parameters are mapped to the modulation wheel and the pitch bend wheel. The mappings of the parameters are investigated with the help of musical tasks completed by musicians rounded up with semi-structured interviews. The interviews revealed that the modulation wheel was to be prefered due to the lack of a spring mechanism (which is an attribute of the pitch bend wheel), forcing the wheel back to its default position (in the middle) when released. The results from the musical tasks suggested an indication that none of the sensors have better controllability than the other, regardless of parameter it controls. In conclusion, a sensor that gravitates towards a resting state does not seem to be suitable to control a parameter (scaling) that lacks a “resting value” (as perceived by musicians). / Denna artikel utreder två mappningar av två parametrar hos det digitala musikaliska instrumentet Force Ghost. Instrumentet ljuder genom att en ljudkälla filtreras av bandpassfilter. Ljudkällan i detta fall är ljudet av regnfall i en skog. Varje tangent på ett keyboard är kopplat till minst ett bandpassfilter, vars MIDI-not kopplat till motsvarande frekvens. Denna frekvens är bandpassfiltrets centerfrekvens. När en tangent nedtrycks genereras bandpassfiltret, vilket skapar en ton ur ljudkällan. De två parametrarna i fokus är kopplade till bandpassfiltrerna. De är Q-värdet (kopplat till bandpassfiltrernas bandbredd) och klangfärgen (kopplat till övertonerna; vilka de är och deras amplitudrelation för varje not). Dessa två parametrar är mappade till modulations-hjulet och pitchbend-hjulet. Mappningen av dessa parametrar är undersökt genom musikuppgifter och självständig utforskning genomförda av musiker. Detta spelades in och sedan utfördes en semistrukturerad intervju med musikerna. Intervjuerna visade att modulations-hjulet föredrogs på grund av avsaknaden av fjädermekanismen som finns hos pitchbend-hjulet. Denna mekanism tvingar pitchbend-hjulet tillbaka till sin utgångsposition (i mitten) när den släpps. Resultaten från musikuppgifterna indikerar att ingen av sensorerna har bättre kontrollbarhet än den andre, oavsett vilket parameter den kontrollerar. Sammanfattningsvis, en sensor som graviterar mot ett viloläge verkar inte vara lämplig för att kontrollera en parameter (-skalning) som saknar ett “vilovärde” (så som uppfattat av musiker).