Bakgrund: Glaukom är en sjukdom i synnerven som orsakar skador i synfältet. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar livet hos vuxna personer med glaukom. Metod: Detta arbete utfördes som en litteraturöversikt innehållande 11 vetenskapliga artiklar, varav 2 kvalitativa och 9 kvantitativa. I analysen identifierades meningsbärande enheter som resulterade i 3 rubriker och 8 underrubriker. Resultat: Glaukom medförde svåra känslor, rädsla för blindhet och depression såväl vid diagnos som under sjukdomen. Glaukomdrabbade hade svårare att utföra dagliga synkrävande aktiviteter och problemen ökade med sjukdomens allvarlighetsgrad. De försökte anpassa sig till sjukdomen och acceptera förändringar känslomässigt. Personerna upplevde bristande förståelse från såväl omgivning som sjukvårdspersonal. Diskussion: Livet för personer som lever med glaukom påverkades på olika sätt, bland annat negativa känslor vid diagnos, depression och svårigheter att utföra synkrävande dagliga aktiviteter. Förståelsen för personer med synnedsättning kunde vara bristfällig, både från omgivning och sjukvårdspersonal. Slutsats: Forskningen var huvudsakligen inriktad på personernas praktiska förmåga och knapphändig vad gällde personernas egen uppfattning om hur det är att leva med glaukom. Ytterligare forskning för att öka förståelsen för hur det är att leva med glaukom är viktigt för att kunna förbättra omvårdnaden, stödet och bemötandet av personer som lever med glaukom.

<p>Sammanfattning:</p><p><strong>Bakgrund:</strong> Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av.</p><p><strong>Syfte: </strong>Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens.</p><p><strong>Metod: </strong>I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning.</p><p><strong>Resultat: </strong>Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL.</p><p>Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens.</p><p>Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.</p>

<p>Individer med Reumatoid artrit (RA) kan ha svårigheter när det gäller att ta hand om sina barn vilket påverkar deras upplevda förmåga att klara rollen som förälder. Det behövs förståelse för deras situation för att som arbetsterapeut kunna bidra med lämpligt stöd. Syftet: Syftet med studien var att få en förståelse för hur kvinnor och män med RA upplever sin vardag som föräldrar samt vilken betydelse omgivningen har för deras föräldraroll. Syftet var även att undersöka hur individen upplever de arbetsterapeutiska insatserna i förhållande till föräldraskapet.</p><p>Metod: En kvalitativ inriktning baserad på semistrukturerade intervjuer valdes som metod. Inklusionskriterierna utgjordes av att personen var diagnostiserad med RA, förälder till barn i åldrarna 0-18 år samt var inskriven på reumatologmottagningen i en stad i Mellansverige. Sju personer (sex kvinnor och en man) deltog slutligen i studien. Dataanalysen resulterade i följande huvudkategorier: upplevelser av föräldrarollen, begränsningar, strategier, känslor, förståelse, stöd, arbetsterapeutiska insatser och kontakt.</p><p>Resultat: Diagnosen hade i flera fall stor betydelse för rollen som förälder. Det kunde handla om en ny uppdelning av aktiviteter eller att föräldrarna intog en helt ny roll. Svårigheter att lyfta och bära sitt barn samt problem i samband med städning, matlagning, matinköp och tvätt beskrevs. Vissa upplevde begränsad delaktighet samt svårigheter att räcka till. Stöd från familj och vänner samt i vilken utsträckning dessa visade förståelse hade stor betydelse för föräldrarna. Studiedeltagarna förknippade arbetsterapeutiska insatser med tillhandahållande av hjälpmedel, ett fåtal visste inte vad en arbetsterapeut gjorde. I övrigt upplevdes arbetsterapeuten som förstående och förtroendeingivande och dennes tillgänglighet beskrevs som viktig. Föräldrar med RA upplever ett brett spektra av svårigheter i vardagen. Symtom såsom smärta och trötthet medför en rad praktiska problem men har även en negativ effekt på tålamod och humör. Denna studie ger arbetsterapeuter ökad insikt i hur vardagen kan se ut för föräldrar med RA samt lyfter deras behov av både praktiska och psykosociala interventioner.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva på vilka sätt personer med Multipel Skleros (MS) hanterar sin livssituation samt om, och i så fall hur det påverkar utförandet av aktivitet.</p><p>Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie. I studien ingick tio stycken artiklar som valdes enligt uppsatta inklusions- och exklusionskriterier. De tio inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades.</p><p>Resultatet visade att det var en omöjlighet att leva med MS utan att bli påverkad av dess inverkan då MS inkräktade på många områden i en persons liv. Den variation på symptom som följer med MS begränsade och hade negativ påverkan på aktivitet, sysselsättning och välmående. Det visade sig vara av stor vikt och betydelsefullt för personer med MS att hitta sätt att hantera sina svårigheter på. Resultatet visade också att personer med MS använde sig av olika typer av coping- eller anpassningsstrategier för att hantera sin sjukdom och sin livssituation. Vilka strategier en person använde i hanteringen av sin sjukdom varierade, men vissa strategier visade sig vara mer använda än andra. Genom att hitta sätt att hantera sin sjukdom och sina svårigheter på, och på så sätt återfå kontroll över sitt liv, kunde personer med MS öka sitt välmående och sin aktivitet och genom detta uppnå bättre fysisk, psykisk och social anpassning.</p><p>Slutsatsen som drogs var att användandet av coping- och anpassningsstrategier är en viktig del för personer med MS. Genom dessa strategier kan personer med MS återfå kontroll, uppnå bättre hälsorelaterad livskvalitet och aktivitet trots sin sjukdom och dess symptom. Att diskutera kring och ge tips på olika sätt att hantera svårigheter i livet och vardagen, som uppkommer på grund av sjukdomen, är av stor vikt och angeläget för arbetsterapeuter att vara medvetna om och arbeta kring.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva begränsningar i aktivitetsförmågan hos personer med reumatoid artrit ( RA). En samsökning gjordes i databaserna Amed, Cinahl och Medline. Sökorden som användes var Rheumatoid arthritis, daily living, impairment och personal impact. Resultatet visade att aktiviteten duscha/bada inom aktivitetsområdet personlig vård var den aktivitet som begränsades mest till följd av RA. Inom aktivitetsområdet boende var det aktiviteten laga mat som begränsades mest till följd av RA. Begränsningar inom aktivitetsområdena fritid och arbete påverkade personers välbefinnande negativt mer än begränsningar i de andra områdena. Den största anledningen till aktivitetsbegränsning var smärta. Slutsatsen var att arbetsterapeutens fokus bör ligga på personers totala livssituation och inte endast på aktivitetsbegränsningarna inom aktivitetsområdena personlig vård och boende.</p>

<p>För de människor som lider av muskuloskeletala smärttillstånd orsakar smärtan ofta aktivitetsbegränsningar. Syftet med studien var att beskriva vilka följder långvarig smärta har på människors aktiviteter i det dagliga livet. Vi har gjort en litteraturstudie med artikelsökning på databaserna Cinahl, Medline, Elin@Örebro och Amed. I resultatet framkommer det att följderna av långvarig smärta på aktiviteter i det dagliga livet är individuellt. Det finns många faktorer som styr vilka följder långvarig smärta har hos en individ. Kvinnor blir ofta mer begränsade i sitt aktivitetsutförande än män av långvarig smärta, liknade gäller även mellan åldersgrupperna där yngre personer blir mindre påverkade än de äldre. Arbetande kvinnor mår allmänt bättre än icke arbetande kvinnor med långvarig smärta. Hur stor aktivitetsbegränsningen blir beror bland annat på vilken sorts aktivitetsmönster dessa människor ta till sig och om de kan acceptera smärtan.</p>

Individer med Reumatoid artrit (RA) kan ha svårigheter när det gäller att ta hand om sina barn vilket påverkar deras upplevda förmåga att klara rollen som förälder. Det behövs förståelse för deras situation för att som arbetsterapeut kunna bidra med lämpligt stöd. Syftet: Syftet med studien var att få en förståelse för hur kvinnor och män med RA upplever sin vardag som föräldrar samt vilken betydelse omgivningen har för deras föräldraroll. Syftet var även att undersöka hur individen upplever de arbetsterapeutiska insatserna i förhållande till föräldraskapet. Metod: En kvalitativ inriktning baserad på semistrukturerade intervjuer valdes som metod. Inklusionskriterierna utgjordes av att personen var diagnostiserad med RA, förälder till barn i åldrarna 0-18 år samt var inskriven på reumatologmottagningen i en stad i Mellansverige. Sju personer (sex kvinnor och en man) deltog slutligen i studien. Dataanalysen resulterade i följande huvudkategorier: upplevelser av föräldrarollen, begränsningar, strategier, känslor, förståelse, stöd, arbetsterapeutiska insatser och kontakt. Resultat: Diagnosen hade i flera fall stor betydelse för rollen som förälder. Det kunde handla om en ny uppdelning av aktiviteter eller att föräldrarna intog en helt ny roll. Svårigheter att lyfta och bära sitt barn samt problem i samband med städning, matlagning, matinköp och tvätt beskrevs. Vissa upplevde begränsad delaktighet samt svårigheter att räcka till. Stöd från familj och vänner samt i vilken utsträckning dessa visade förståelse hade stor betydelse för föräldrarna. Studiedeltagarna förknippade arbetsterapeutiska insatser med tillhandahållande av hjälpmedel, ett fåtal visste inte vad en arbetsterapeut gjorde. I övrigt upplevdes arbetsterapeuten som förstående och förtroendeingivande och dennes tillgänglighet beskrevs som viktig. Föräldrar med RA upplever ett brett spektra av svårigheter i vardagen. Symtom såsom smärta och trötthet medför en rad praktiska problem men har även en negativ effekt på tålamod och humör. Denna studie ger arbetsterapeuter ökad insikt i hur vardagen kan se ut för föräldrar med RA samt lyfter deras behov av både praktiska och psykosociala interventioner.

Syftet med studien var att beskriva på vilka sätt personer med Multipel Skleros (MS) hanterar sin livssituation samt om, och i så fall hur det påverkar utförandet av aktivitet. Metoden som valdes var en systematisk litteraturstudie. I studien ingick tio stycken artiklar som valdes enligt uppsatta inklusions- och exklusionskriterier. De tio inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet visade att det var en omöjlighet att leva med MS utan att bli påverkad av dess inverkan då MS inkräktade på många områden i en persons liv. Den variation på symptom som följer med MS begränsade och hade negativ påverkan på aktivitet, sysselsättning och välmående. Det visade sig vara av stor vikt och betydelsefullt för personer med MS att hitta sätt att hantera sina svårigheter på. Resultatet visade också att personer med MS använde sig av olika typer av coping- eller anpassningsstrategier för att hantera sin sjukdom och sin livssituation. Vilka strategier en person använde i hanteringen av sin sjukdom varierade, men vissa strategier visade sig vara mer använda än andra. Genom att hitta sätt att hantera sin sjukdom och sina svårigheter på, och på så sätt återfå kontroll över sitt liv, kunde personer med MS öka sitt välmående och sin aktivitet och genom detta uppnå bättre fysisk, psykisk och social anpassning. Slutsatsen som drogs var att användandet av coping- och anpassningsstrategier är en viktig del för personer med MS. Genom dessa strategier kan personer med MS återfå kontroll, uppnå bättre hälsorelaterad livskvalitet och aktivitet trots sin sjukdom och dess symptom. Att diskutera kring och ge tips på olika sätt att hantera svårigheter i livet och vardagen, som uppkommer på grund av sjukdomen, är av stor vikt och angeläget för arbetsterapeuter att vara medvetna om och arbeta kring.

Sammanfattning: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva begränsningar i aktivitetsförmågan hos personer med reumatoid artrit ( RA). En samsökning gjordes i databaserna Amed, Cinahl och Medline. Sökorden som användes var Rheumatoid arthritis, daily living, impairment och personal impact. Resultatet visade att aktiviteten duscha/bada inom aktivitetsområdet personlig vård var den aktivitet som begränsades mest till följd av RA. Inom aktivitetsområdet boende var det aktiviteten laga mat som begränsades mest till följd av RA. Begränsningar inom aktivitetsområdena fritid och arbete påverkade personers välbefinnande negativt mer än begränsningar i de andra områdena. Den största anledningen till aktivitetsbegränsning var smärta. Slutsatsen var att arbetsterapeutens fokus bör ligga på personers totala livssituation och inte endast på aktivitetsbegränsningarna inom aktivitetsområdena personlig vård och boende.

För de människor som lider av muskuloskeletala smärttillstånd orsakar smärtan ofta aktivitetsbegränsningar. Syftet med studien var att beskriva vilka följder långvarig smärta har på människors aktiviteter i det dagliga livet. Vi har gjort en litteraturstudie med artikelsökning på databaserna Cinahl, Medline, Elin@Örebro och Amed. I resultatet framkommer det att följderna av långvarig smärta på aktiviteter i det dagliga livet är individuellt. Det finns många faktorer som styr vilka följder långvarig smärta har hos en individ. Kvinnor blir ofta mer begränsade i sitt aktivitetsutförande än män av långvarig smärta, liknade gäller även mellan åldersgrupperna där yngre personer blir mindre påverkade än de äldre. Arbetande kvinnor mår allmänt bättre än icke arbetande kvinnor med långvarig smärta. Hur stor aktivitetsbegränsningen blir beror bland annat på vilken sorts aktivitetsmönster dessa människor ta till sig och om de kan acceptera smärtan.