Att få tillräckligt med sömn är väsentligt för att klara av vardagen samt för att uppnå god hälsa. Det är viktigt att ha regelbundna sömnrutiner för att inte rubba dygnsrytmen. Det är även väsentligt att ha ett samspel mellan begreppen vanebildning, viljekraft och utförandekapacitet för att uppnå aktivitetsbalans. Syftet med detta examensarbete var att beskriva gymnasieungdomars upplevelse av sömnvanor relaterat till aktiviteter i skolan. I metoden användes en kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Urvalet genomfördes med ett bekvämlighetsurval och en kvalitativ innehållsanalys användes vid databearbetningen. Resultatet visar att gymnasieungdomar har oregelbundna sömnrutiner. På vardagarna går målgruppen och lägger sig på regelbundna tider men somnar sent. Målgruppen går upp på varierande tider beroende när skolan börjar. På helgerna förskjuter målgruppen sin sömn genom att stanna uppe längre och sova ut. I skolan är det stressigt, de har höga krav på sig själva och från omgivningen vilket gör att sömnen blir lidande. Sömnen har en påverkan på målgruppens prestationer, delaktighet och motivation till att utföra aktiviteter relaterade till skolan. Slutsatsen är att gymnasieungdomar upplever sig ha oregelbundna sömnrutiner. Sömnen blir ofta lidande och har en påverkan på hur motiverade deltagarna var till att utföra skoluppgifter samt kvaliteten på uppgifterna.

Sammanfattning Vid pensioneringen har personen lämnat sitt arbete som kan ha varit den största aktiviteten i vardagen. Det blir en omställning som kan leda till både förändrad hälsa och inverka på aktivitetsbalansen. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur nyblivna pensionärer upplever sin hälsa och aktivitetsbalans i vardagen. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 nyblivna pensionärer. Intervjuerna genomfördes gemensamt av författarna med en deltagare åt gången. De transkriberade intervjuerna analyserades i två domäner med kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i totalt fem kategorier. Resultat: Översiktligt visade resultatet att övergången till pensioneringen i huvudsak var positiv men det fanns även en saknad efter tidigare arbetskamrater och strukturen de hade när de arbetade. Resultatet visade två domäner med kategorier. Domänen Hälsa med kategorierna: Kroppens styrka och Positiv och negativ energi. Det centrala inom domänen Hälsa visar att fysisk kapacitet och att ha energi till att utföra meningsfulla aktiviteter ger en god hälsa. Socialt nätverk, sjukdomar och väder är aspekter som påverkar hälsan. Domänen Aktivitetsbalans beskrevs inom kategorierna: Självbestämmande utan tidspress, Variationer i aktivitet och Stressorer som påverkar.  Det övergripande inom domänen Aktivitetsbalans visar att deltagarna uppfattar sig ha aktivitetsbalans när de har en självbestämmande vardag utan tidspress. Slutsats: Slutsatsen är att deltagarna upplever hälsa och aktivitetsbalans i vardagen när de har energi och fysisk kapacitet för att kunna utföra självbestämmande och meningsfulla aktiviteter utan tidspress. Med kunskap från aktuell studie och mer forskning kan arbetsterapeuter med en ökad förståelse vägleda individer i övergången till pension och ge stöd till att implementera meningsfulla aktiviteter.

Höftfraktur är en vanligt förekommande diagnos som medför allvarliga hälsorisker och risk för nedsatt förmåga till aktiviteter i dagliga livet (ADL) för äldre personer. ADL är väsentlig vid arbetsterapi, men det saknas nationella rekommendationer för val av bedömningsinstrument. En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga vilka bedömningsinstrument som användes inom aktuell forskning vid bedömning av ADL-förmåga hos patienter över 65 år med höftfraktur. Följande frågeställningar undersöktes: Vilka bedömningsinstrument används och vad kännetecknar dessa instrument? Hur motiverades valet av bedömningsinstrument för äldre personer med höftfraktur? Vilka erfarenheter framkommer vid användningen/tillämpningen av dessa instrument? Vilka psykometriska egenskaper refererades till? Sökningen utfördes i två steg, först en sökning i databaserna Pubmed och Cinahl samt manuellt via referenslistor och i nästa steg söktes information om de inkluderade bedömningsinstrumentens psykometriska egenskaper. Åtta bedömningsinstrument inkluderades och kategoriserades till tre olika grupper; Två av grupperna bedömde grad av oberoende/beroende vid utförande av P- eller I-ADL och den tredje gruppen bidrog till målformulering och ökad delaktighet vid ADL. Resultatet visade att instrumenten var standardiserade och visade god till hög reliabilitet. I de fall validiteten nämndes var den god men orsaken till val av bedömningsinstrument och erfarenhet av dessa redovisades sällan. I studiens diskussion konstateras att syftet med bedömning av ADL-förmåga bör styra valet av bedömningsinstrument och genom att välja flera instrument kan arbetsterapeuten få en bredare och tydligare bild av patientens förmåga. Utifrån studiens resultat föreslås att arbetsterapeuten väljer ett bedömningsinstrument för att bedöma grad av beroende och sedan kompletterar med ytterligare ett instrument som bidrar till målformulering och ökad delaktighet vid ADL.

<p>Syftet med studien var att undersöka hur och i vilket syfte arbetsterapeuter använder musik i behandling. För att besvara syftet valdes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Sex yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades. Intervjuerna analyserades och resulterade i nio kategorier: <em>Att uppnå välbefinnande, Att uppnå känsla av kompetens, Att stimulera till aktivitet, Att uppmuntra social kontakt, Att skapa lugn, Att minska smärta, Att träna och bibehålla fysiska funktioner, Att träna och bibehålla kognitiva funktioner</em> och <em>Att skapa struktur i en aktivitet.</em> Sammanfattningsvis visar denna studie att arbetsterapeuterna tyckte att musik var ett lättillgängligt och bra medel i behandling samt att det gick att använda för de flesta patientgrupper. Ofta var syftet att patienter skulle få göra något lustfyllt och roligt, påminnas om att de klarade att utföra och stimuleras till att utföra aktiviteter. Musik användes för att skapa social kontakt och gemenskap. Som smärtlindring var musik effektivt då det tog bort fokus från smärtan. Det visade sig även att musik motiverade till rörelse och användande av kognitiva funktioner. Lugn och rogivande musik användes för att uppnå avslappning. Det framkom i resultatet att musik kunde användas för att skapa struktur i aktivitet. I slutsatsen uppmuntras vidare forskning kring musik som struktur i aktivitet då författarna inte hittat tidigare studier om det. </p>

<p>Många patienter är osäkra på vad arbetsterapi innebär och vet därför inte vad de ska förvänta sig av</p><p>behandlingen. Förväntningarna på arbetsterapin påverkar också hur själva behandlingen upplevs.</p><p>Syftet med denna uppsats var att beskriva patienters förväntningar på arbetsterapi, upplevelser av den</p><p>arbetsterapi de fick samt den upplevda nyttan av arbetsterapi. Metoden som valdes var en kvalitativ</p><p>semistrukturerad intervjustudie eftersom den ger möjlighet att få förståelse för deltagarens upplevelser</p><p>kring ett visst område. Fem intervjuer genomfördes. Deltagarna var mellan 65-86 år, båda könen var</p><p>representerade och de hade någon form av stroke eller ortopedisk åkomma. Samtliga deltagare bodde</p><p>ensamma i lägenhet. De arbetsterapeutiska åtgärder de deltagit i var bostadsanpassning, ADL-träning,</p><p>hjälpmedelsförskrivning samt balansträning. Deltagarna hade fått arbetsterapi mellan 3-10 gånger.</p><p>Intervjuerna analyserades utifrån Malteruds modifiering av Giorgis fenomenologiska analys.</p><p>Analysprocessen ledde fram till olika kategorier. Under området förväntningar på arbetsterapi</p><p>framkom kategorierna Osäkerhet om vad arbetsterapi kunde ge och Hopp om förbättring. Under</p><p>området upplevelser av arbetsterapi framkom Delaktighet, Alienation och God relation till</p><p>arbetsterapeuten. Under området upplevd nytta av arbetsterapi framkom kategorierna Självständighet,</p><p>Meningslöshet och Trygghet. Slutsatser som kunde dras från resultatet var att några deltagare inte</p><p>visste riktigt vad de kunde förvänta sig inför arbetsterapi medan andra väntade sig att bli mer</p><p>självständiga inom ADL eller att få handarbeta. Deltagarna upplevde relationen med arbetsterapeuten</p><p>var avgörande för hur de upplevde arbetsterapin. Att ha fått en förklaring på vad arbetsterapi innebär</p><p>och hur den kan hjälpa deltagaren upplevdes vara viktigt för att kunna vara delaktig i arbetsterapin och</p><p>se mening i behandlingen. Deltagarna tyckte att de blivit mer självständiga efter arbetsterapin och</p><p>kände sig tryggare men några saknade en förklaring om vad arbetsterapi är.</p>

<p>Syfte: Studiens syfte är att beskriva det nuvarande kunskapsläget gällande användning av skapande aktiviteter inom arbetsterapi.</p><p>Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som undersökningsmetod och tio stycken vetenskapliga artiklar granskades utifrån Fribergs förslag. Artiklarna anträffades via en gemensam systematisk sökning i databaserna Cinahl, Amed och Medline. Sökorden som användes var creative therapy, creative activity, craft, handicraft, art therapy samt creativeness. Alla i kombination med occupational therapy.</p><p>Resultat: Skapande aktiviteter används inom arbetsterapeutisk bedömning och behandling, både i grupp och individuellt. En rad värden har påvisats i samband med användandet av skapande aktiviteter – de ger framgångskänsla, möjlighet att bearbeta sin livssituation samt möjlighet att strukturera sin dag och distrahera tankarna. Deltagande i skapande aktiviteter skapar också glädje, engagemang och motivation. Några rekommendationer kring användandet tas upp. De behandlar individens förutsättningar och miljön. Resultatet framhåller också att det krävs mera forskning inom området skapande aktiviteter inom arbetsterapi.</p>

<p>Att drabbas av stroke innebär ofta kognitiva funktionsnedsättningar. Betydelsen av en snabb bedömning av strokepatienters kognitiva funktioner i det akuta skedet efter en stroke betonas i flera studier. Syftet med den här studien var att med hjälp av en enkätundersökning kartlägga de kognitiva bedömningar som genomförs av arbetsterapeuter på landets strokeenheter. Undersökningsgruppen utgjordes av arbetsterapeuter på 58 strokeenheter. Det insamlade materialet bearbetades med beskrivande statistik. Av resultatet framkom att de vanligast förekommande bedömningsinstrumenten/observationerna var MMT, RBMT, DBF samt AMPS. En kombination av bedömningar gjordes på de flesta strokeenheter, typvärdet var 4 bedömningar. Resultatet visade även att arbetsterapeuternas kunskap om bedömningarnas reliabilitet och validitet var god. Någon avgörande skillnad har inte observerats när det gäller valet av bedömning hos de olika strokeenheterna med hänsyn tagen till sjukhusets storlek eller antalet arbetsterapeuter som arbetar på strokeenheten. Vår slutsats är att strokepatienter som vårdas på de strokeenheter som ingår i den här undersökningen bedöms med bedömningsinstrument/observationer av arbetsterapeuter på ett likvärdigt sätt oavsett var i landet de vårdas.</p>

Många patienter är osäkra på vad arbetsterapi innebär och vet därför inte vad de ska förvänta sig av behandlingen. Förväntningarna på arbetsterapin påverkar också hur själva behandlingen upplevs. Syftet med denna uppsats var att beskriva patienters förväntningar på arbetsterapi, upplevelser av den arbetsterapi de fick samt den upplevda nyttan av arbetsterapi. Metoden som valdes var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie eftersom den ger möjlighet att få förståelse för deltagarens upplevelser kring ett visst område. Fem intervjuer genomfördes. Deltagarna var mellan 65-86 år, båda könen var representerade och de hade någon form av stroke eller ortopedisk åkomma. Samtliga deltagare bodde ensamma i lägenhet. De arbetsterapeutiska åtgärder de deltagit i var bostadsanpassning, ADL-träning, hjälpmedelsförskrivning samt balansträning. Deltagarna hade fått arbetsterapi mellan 3-10 gånger. Intervjuerna analyserades utifrån Malteruds modifiering av Giorgis fenomenologiska analys. Analysprocessen ledde fram till olika kategorier. Under området förväntningar på arbetsterapi framkom kategorierna Osäkerhet om vad arbetsterapi kunde ge och Hopp om förbättring. Under området upplevelser av arbetsterapi framkom Delaktighet, Alienation och God relation till arbetsterapeuten. Under området upplevd nytta av arbetsterapi framkom kategorierna Självständighet, Meningslöshet och Trygghet. Slutsatser som kunde dras från resultatet var att några deltagare inte visste riktigt vad de kunde förvänta sig inför arbetsterapi medan andra väntade sig att bli mer självständiga inom ADL eller att få handarbeta. Deltagarna upplevde relationen med arbetsterapeuten var avgörande för hur de upplevde arbetsterapin. Att ha fått en förklaring på vad arbetsterapi innebär och hur den kan hjälpa deltagaren upplevdes vara viktigt för att kunna vara delaktig i arbetsterapin och se mening i behandlingen. Deltagarna tyckte att de blivit mer självständiga efter arbetsterapin och kände sig tryggare men några saknade en förklaring om vad arbetsterapi är.

Att drabbas av stroke innebär ofta kognitiva funktionsnedsättningar. Betydelsen av en snabb bedömning av strokepatienters kognitiva funktioner i det akuta skedet efter en stroke betonas i flera studier. Syftet med den här studien var att med hjälp av en enkätundersökning kartlägga de kognitiva bedömningar som genomförs av arbetsterapeuter på landets strokeenheter. Undersökningsgruppen utgjordes av arbetsterapeuter på 58 strokeenheter. Det insamlade materialet bearbetades med beskrivande statistik. Av resultatet framkom att de vanligast förekommande bedömningsinstrumenten/observationerna var MMT, RBMT, DBF samt AMPS. En kombination av bedömningar gjordes på de flesta strokeenheter, typvärdet var 4 bedömningar. Resultatet visade även att arbetsterapeuternas kunskap om bedömningarnas reliabilitet och validitet var god. Någon avgörande skillnad har inte observerats när det gäller valet av bedömning hos de olika strokeenheterna med hänsyn tagen till sjukhusets storlek eller antalet arbetsterapeuter som arbetar på strokeenheten. Vår slutsats är att strokepatienter som vårdas på de strokeenheter som ingår i den här undersökningen bedöms med bedömningsinstrument/observationer av arbetsterapeuter på ett likvärdigt sätt oavsett var i landet de vårdas.

Syfte: Studiens syfte är att beskriva det nuvarande kunskapsläget gällande användning av skapande aktiviteter inom arbetsterapi. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som undersökningsmetod och tio stycken vetenskapliga artiklar granskades utifrån Fribergs förslag. Artiklarna anträffades via en gemensam systematisk sökning i databaserna Cinahl, Amed och Medline. Sökorden som användes var creative therapy, creative activity, craft, handicraft, art therapy samt creativeness. Alla i kombination med occupational therapy. Resultat: Skapande aktiviteter används inom arbetsterapeutisk bedömning och behandling, både i grupp och individuellt. En rad värden har påvisats i samband med användandet av skapande aktiviteter – de ger framgångskänsla, möjlighet att bearbeta sin livssituation samt möjlighet att strukturera sin dag och distrahera tankarna. Deltagande i skapande aktiviteter skapar också glädje, engagemang och motivation. Några rekommendationer kring användandet tas upp. De behandlar individens förutsättningar och miljön. Resultatet framhåller också att det krävs mera forskning inom området skapande aktiviteter inom arbetsterapi.