Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2009.

Inom synrehabiliteringen finns idag endast ett evidensbaserat rehabiliteringsprogram, hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar, vilket är rekommenderat som ett förstahandsval för patienter med åldersrelaterad maculadegeneration (AMD). Syftet med studien var att kartlägga i vilken omfattning och i vilken form hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar används på Sveriges syncentraler samt undersöka om programmet i reducerad form gav en förbättring av upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet för patienter med AMD. För att få svar på syfte och frågeställningar användes både en enkät samt en fallstudie. Enkäten skickades ut till alla Sveriges 33 avdelningschefer på respektive syncentral. Svarsfrekvensen var 28. Resultatet visade att endast åtta syncentraler använde programmet i sin helhet. Utöver dessa var det åtta syncentraler som använde programmet i reducerad form. Det var bl.a. två gemensamma faktorer som framkom till varför programmet inte användes samt varför det var svårt att implementera programmet, vilka var: svårigheter att motivera patienterna till att komma till syncentralen flertal gånger samt att det blev för många och långa resor för äldregruppen. Avdelningscheferna efterlyste också specifik utbildning i hälsoutbildningsprogrammet samt studiebesök där programmet användes. Fallstudien gjordes på en mindre syncentral i södra Sverige som använde sig av hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar i reducerad form med endast tre träffar mot det rekommenderade åtta träffar. Det var åtta patienter som föll inom kriteriet för den valda populationen. Alla patienter fick göra en självskattning tillsammans med synpedagogen av hur säkra de kände sig i 29 olika moment både före och efter programmet. Mätinstrumentet ”upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet” användes. Resultatet visade att alla patienter fick en förbättring av upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet och kunde därmed utföra fler vardagliga moment efter genomfört rehabiliteringsprogram. Ytterligare forskning behövs, om huruvida en reducering av hälsoutbildningsprogrammet kan ge evidens.

Samtiga vårdprofessioner har enligt lag krav på sig att arbeta evidensbaserat. Så även sjuk- och distriktssköterskan. Ett mycket lågt användande av evidens har trots detta fastställts. Stora förluster görs för att förlegade och ovetenskapliga metoder används. Ett stort antal studier har gjorts för att efterforska orsakerna till detta men har då fokuserat på sjuksköterskan i slutenvården. Kraven att sjuksköterskan skall utöva evidensbaserad vård ses dock ej som något odelat positivt. Bland omvårdnadsforskare debatteras om evidensbaserad vård kan påverka sjuksköterskans omvårdande roll negativt. Syftet med uppsatsen var att finna ut de kunskapskällor som distriktssköterskan i primärvården utgick ifrån vid val av omvårdnadsåtgärd, att utröna om dessa var evidensbaserade eller ej, samt att lyfta anledningarna till att dessa val gjordes. Studien var kvalitativ och bygde på åtta intervjuer med distriktssköterskor. Använd analysmetod var kvalitativ Innehållsanslys enligt Krippendorff och Hsieh och Shannon. Vid analysen framkom fem subkategorier; Intuition / eget vetande, Trovärdig kunskap, Tillitskunskap, Skriftliga direktiv och Okritiskt förhållningssätt. Dessa kunde slås samman till två kategorier; Kunskapskällor och Evidensomedvetenhet. Den övergripande kategorin blev Distriktssköterskans beslutsunderlag för omvårdandsåtgärd. Konklusionen blev att primärvårdsdistriktssköterskan har en låg tillämpning av evidensbaserade beslutsunderlag. Faktorer som tidsbrist etc anses vara bidragande men ej en huvudsaklig anledning. Den huvudsakliga anledningen anses vara att sjuk- och distriktssköterskan av tradition inte förväntas vara objektiv och kritisk.

Höftfraktur är en vanligt förekommande diagnos som medför allvarliga hälsorisker och risk för nedsatt förmåga till aktiviteter i dagliga livet (ADL) för äldre personer. ADL är väsentlig vid arbetsterapi, men det saknas nationella rekommendationer för val av bedömningsinstrument. En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga vilka bedömningsinstrument som användes inom aktuell forskning vid bedömning av ADL-förmåga hos patienter över 65 år med höftfraktur. Följande frågeställningar undersöktes: Vilka bedömningsinstrument används och vad kännetecknar dessa instrument? Hur motiverades valet av bedömningsinstrument för äldre personer med höftfraktur? Vilka erfarenheter framkommer vid användningen/tillämpningen av dessa instrument? Vilka psykometriska egenskaper refererades till? Sökningen utfördes i två steg, först en sökning i databaserna Pubmed och Cinahl samt manuellt via referenslistor och i nästa steg söktes information om de inkluderade bedömningsinstrumentens psykometriska egenskaper. Åtta bedömningsinstrument inkluderades och kategoriserades till tre olika grupper; Två av grupperna bedömde grad av oberoende/beroende vid utförande av P- eller I-ADL och den tredje gruppen bidrog till målformulering och ökad delaktighet vid ADL. Resultatet visade att instrumenten var standardiserade och visade god till hög reliabilitet. I de fall validiteten nämndes var den god men orsaken till val av bedömningsinstrument och erfarenhet av dessa redovisades sällan. I studiens diskussion konstateras att syftet med bedömning av ADL-förmåga bör styra valet av bedömningsinstrument och genom att välja flera instrument kan arbetsterapeuten få en bredare och tydligare bild av patientens förmåga. Utifrån studiens resultat föreslås att arbetsterapeuten väljer ett bedömningsinstrument för att bedöma grad av beroende och sedan kompletterar med ytterligare ett instrument som bidrar till målformulering och ökad delaktighet vid ADL.

Introduktion: För att tandvården skall kunna styras med systematiska prioriteringar tog Socialstyrelsen fram Nationella Riktlinjer ( NR ) för vuxentandvård som ett stöd. Dessa grundas på tidigare forskning och bygger på evidens. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning tandhygienister kände till och tillämpade socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för vuxentandvård avseende preventions- och behandlingsåtgärder för karies och parodontal sjukdom samt periimplantit  före respektive efter en implementeringsintervention. Frågeställningar: Var har tandhygienisterna funnit information gällande NR? Vilka karies-, parodontit-, och periimplantitpreventiva åtgärder enligt NR anser tandhygienisterna är de bäst lämpade för patienter med dessa sjukdomar samt vilken/vilka skillnader föreligger i val av åtgärder efter jämfört med före implementeringen? Metod: Trettioåtta tandhygienister fick utbildning med stöd av förändringsagenter samt genomgick ett interventionsprogram avseende NR i fyra steg. Resultat: Före implementeringen rekommenderade 52,6 % av tandhygienisterna tandtråd i kombination med fluorpreparat vid tillståndet ”Initial kronkaries” jämfört med 0 % efter. Av deltagarna valde 57,9 % Rökstopp + annan åtgärd före för att efter reduceras ned till 31,6 % , värdena avsedde ”Kronisk parodontit”. Konklusion: Implementeringen av NR visade att tandhygienister efter intervention med utbildning och stöd av förändringsagenter använde mer evidensbaserad prevention vid karies, parodontit och periimplantit än tidigare. Uppföljande utvärdering av evidensbaserad prevention inom tandvården rekommenderas, då ett mindre antal icke evidensbaserade preventiva åtgärder kvarstod.

Bakgrund Innan neuroleptikans tid behandlades patienter med psykos/schizofreni med en anpassad form av psykoanalys, som senare modifierades till psykodynamisk psykoterapi (PDT). Efter neuroleptikans inträde har den psykodynamiska psykoterapin funnits kvar som behandling men fått mindre fokus. På senare tid har man börjat använda KBT vid schizofreni och behandlingen är idag evidensbaserad. Forskningen av effekten av PDT har släpat efter och Socialstyrelsens riktlinjer är tydliga med att PDT endast ska erbjudas till patienter med schizofreni i undantagsfall. Syfte Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka evidens det finns, för eller emot PDT vid psykos/schizofreni. Därutöver, att granska och analysera evidensen bakom riktlinjerna som Socialstyrelsen ger angående PDT vid schizofreni. Metod För att kunna besvara frågeställningarna gjordes en systematisk litteraturgenomgång och en granskning av rådande riktlinjer för psykologisk behandling av schizofreni. Resultat Resultaten visar att det finns aktuella studier som talar för att PDT har effekt vid psykostillstånd, att det finns nya modifierade former av PDT som visat lovande resultat och att Socialstyrelsens riktlinjer angående PDT vid schizofreni baseras på en enda studie med tveksam kvalitet. Vidare finns det studier som talar för ett integrerat synsätt, där man anpassar behandlingen och väljer behandlingsform efter varje enskild patients behov. Konklusion Det finns evidens för att PDT har positiv effekt vid psykos/schizofreni. Man kan ifrågasätta om Socialstyrelsens arbetssätt vid arbetet att ta fram riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni har varit evidensbaserat. Ny forskning stöder tankar om ett mer integrerat synsätt på behandling av psykos/schizofreni där frågan om vilken terapiform som har bäst effekt blir irrelevant.

Psykoterapi som inte håller rätt spår benämns i forskning som ”terapeutisk drift”. Den terapeutiska driften beskrivs uppstå när terapeuter inte lyckas fullt ut med att leverera evidensbaserad behandling. Det har påvisats att egenskaper hos terapeuten påverkar behandlingsinnehållet och risken för terapeutisk drift. Nio terapeutegenskaper korrelerar till terapeutisk drift; terapeutkunskap, teoretisk inriktning, attityder till forskning, kritiskt tänkande, klinisk erfarenhet, terapeutångest, terapeutens ålder, terapeutens personlighetsdrag och kulturell kompetens. Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för KBT-terapeuters uppfattning om terapeutegenskaper och hur terapeutegenskaperna upplevs påverka behandlingsinnehåll och styrning i psykoterapi. De personer som är med i studien är socionomer och legitimerade psykoterapeuter med KBT-inriktning. Studien är en kvalitativ studie där djupintervjuer har genomförts med fyra intervjupersoner och där resultat påvisar en upplevelse att terapeutegenskaper påverkar behandling och styrning av terapi. I studien framkom bland annat ett eklektiskt arbetssätt, rädsla hos terapeuten att behandling ska påverka patienten negativt och en försiktighet i att pressa patienten till att göra vissa delar i behandlingen för att alliansen inte ska bli försämrad. Egenskaper hos patienten som till exempel samsjuklighet gör att terapeutegenskaper aktiveras och att man därför ibland modifierar behandling och utesluter vissa moment i behandlingen. Ytterligare forskning behövs vad gäller terapeutegenskapernas samverkan, medvetenheten hos terapeuter vad gäller sina terapeutegenskaper, terapeutens hälsa som en faktor till terapeutisk drift, personlighetens påverkan, känslornas betydelse samt sambandet vad gäller terapeutisk allians i förhållande till terapeutisk drift från evidensbaserad metod. / Psychotherapy that does not stay on track is referred to in research as “therapeutic drift”. The therapist drift is described as occurring when psychotherapists do not fully succeed in delivering evidence-based treatment. It has been shown that characteristics of the therapist influence the treatment content and the risk of therapeutic drift. Nine therapist characteristics correlate to therapist drift: therapist knowledge, theoretical orientation, attitudes to research, critical thinking, clinical experience, therapist anxiety, the therapist´s age, the therapist´s personality traits and culture competence. The purpose of the study is to highlight CBT-therapist´s view of therapist characteristics and how they affect the treatment content and management in psychotherapy. The people involved in the study are sociologists and licensed psychotherapists with CBT- orientation. The study is a qualitative study where in-depth interviews have been conducted with four interviewees and where results demonstrate that therapist characteristics influence treatment ang management of therapy and which factors activate therapist characteristics. The study revealed, among other things, an eclectic way of working, fear that treatment will affect the patient negatively and a caution in pressuring the patient to do certain parts of the treatment so that the alliance does not deteriorate. Characteristics of the patient such as comorbidity mean that therapist´s characteristics are activated and that therefore treatment is sometimes modified, and certain aspects of the treatment are excluded. Fear that treatment will affect the patient negatively or the alliance will deteriorate emerged as factors for therapist drive. Further research is needed regarding the interaction of therapist characteristics, the awareness of therapists regarding their therapist characteristics, the therapist´s health as a factor in therapeutic operation, the influence of personality, the importance of emotions and the connection in terms of therapeutic alliance in relation to therapeutic operation from an evidence-based method.

Denna uppsats har sitt fokus på evidens i klassrummet där samhällskunskap är ämnet. Evidens är ett begrepp som har blivit centralt när det diskuteras skolutveckling. Evidensbaserad undervisning innebär systematiserade metoder som är vetenskapligt prövade. Skolans praktik är ytterst komplex där läraren troligen behöver agera med stor skicklighet för att hantera olika oväntade situationer som inträffar. Evidensbaserad undervisning är baserad på naturvetenskaplig kunskapssyn medans samhällskunskapen är baserad på människans komplexitet. Problematiken med två olika kunskapssyner mynnar ut i att jag ställer samhällskunskapen i relation till evidensbegreppen, evidensbaserad samt informerad undervisning. Metoderna som används är kvalitativ metod som inkluderar intervju och observationer i klassrummet. Jag har haft ett systematiskt tillvägagångssätt vid tolkning av det empiriska material, vilket är tematisk analys. Genomgående visar observationerna på samtal och dialog som visar på dynamiken i klassrummet. I intervjun framträder läroplanen som central del i undervisningen samt en viss osäkerhet kring evidens begreppet. Vilket det empiriska materialet visar på. Resultatet mynnas ut i att förstå hur en evidensbaserad undervisning står i relation till samhällskunskapen samt vilka konsekvenser en evidensbaserad undervisning tycks ha i samhällskunskap. Jag argumenterar för behovet av att anpassa evidens begreppet och dess praktisering till ämnet, i detta fall samhällskunskapens mång och tvetydighet i klassrummet. En av slutsatserna är att evidensbaserad undervisning bör diskuteras vidare. Då mitt empiriska material varit tunt, borde forskning fokusera på att studera relationen mellan en evidensbaserad undervisning och samhällskunskap.

SAMMANFATTNINGSyftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva vilka nationella och internationella strategier som finns för att stödja och främja amning i den amningsstödjande omvårdnaden, samt att beskriva vetenskapliga belägg som finns för att i den amningsstödjande omvårdnaden uppmuntra, främja och stödja enbart amning i sex månader. Syftet var vidare att beskriva om amningsstrategier inverkar på amningen. Litteratursökningen genomfördes både manuellt och via olika databaser. Totalt ingår 52 referenser i studien, varav 36 är vetenskapliga artiklar. Övriga referenser är rapporter, böcker, avhandlingar, facktidning samt personlig kommunikation. Kvalitetsbedömningen av de vetenskapliga artiklarna genomfördes med hjälp av Forsberg & Wengström samt Willman & Stoltz bedömningsmallar. Resultatet visade att åtgärder har initierats för den amningsstödjande omvårdnaden både nationellt och internationellt. Dessa åtgärder innefattar dokument, kampanjer, rekommendationer och organisationer som alla verkar positivt för amningen. Studiens resultat visar även olika amningsstödjande strategier som visat sig ha en positiv inverkan på amningen. Utbildning till personal om amningens fördelar samt utbildning om åtgärder vid amningsproblem är en strategi som visat sig bidra till att mödrar fick bättre amningsstöd. Utökat amningsstöd i hemmet var också en strategi som hade en positiv inverkan på amningen. Att lära ut amningsteknik och få rätt stöd tidigt var också relaterat till en lyckad amning. I resultatet beskrivs emotionella, fysiologiska och praktiska fördelar med enbart amning i fyra månader eller mer. Enbart amning fyra månader eller mer har ett flertal medicinska fördelar också, vilket har visat sig i lägre förekomst av atopi, celiaki, HIB, UVI, luftvägsinfektioner, öroninflammationer och diarréer. Effekter av enbart amning i fyra månader eller mer har också visat sig i form av sänkt blodtryck, minskad fetma i vuxen ålder, minskade besvär vid GERD samt en positiv inverkan på den kognitiva och intellektuella utvecklingen. Slutsatsen av föreliggande studie är att det finns vetenskapliga belägg för att uppmuntra främja och stödja enbart amning i fyra månader eller mer. Vidare, att personal som arbetar med amningsstödjande omvårdnad har tillgång till en bra grund genom den digra litteratur som finns för att föra fram amningens fördelar, samt att amningsstöd som ges av välutbildad personal i hemmet har effekter på amningsdurationen.

Bakgrund: Venösa bensår är vanligt förekommande och kan orsaka problem för patienten. Såren är ofta smärtsamma, svårläkta och det kan även förekomma obehaglig lukt. Det finns flera olika förbandstyper att välja mellan vilket kan innebära en svårighet för sjuksköterskan att välja lämpligt förband till patienten och det aktuella såret. Att tillämpa evidensbaserad vård är därför viktigt och innebär att slå samman den senaste vetenskapliga forskningen med den kliniska erfarenheten. Silverförbandet används idag på venösa bensår och det finns studier som både visar att silver har bättre effekt än förband utan silver men även studier som visar det motsatta. Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns evidens för silverförbandets sårläkningseffekt för att behandla venösa bensår i jämförelse med annat förband utan silver. Metod: Metoden var en litteraturöversikt baserad på sju randomiserade kontrollerade studier (RCT) som jämförde silver med ett annat förband på venösa bensår. Studierna analyserades med hjälp av SBU:s (2017) beskrivning av evidensgradering enligt GRADE. Resultat: Efter samlad evidensgradering var det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att avgöra om det fanns evidens för silverförbandets sårläkningseffekt för att behandla venösa bensår i jämförelse med annat förband utan silver. Slutsats: Det vetenskapliga underlaget var otillräckligt för att avgöra om det fanns evidens för silverförbandets sårläkningseffekt för att behandla venösa bensår i jämförelse med annat förband utan silver. Fler studier med homogen design som undersöker detta område hade behövts för att säkerställa svaret och underlättat för sjuksköterskan vid val av förband. Det leder till en god evidensbaserad och säker vård. Rätt förband anpassat till den enskilda patienten och dess specifika sår kan förbättra sårläkningen och därmed minska lidandet och höja livskvalitén för patienten.