SammanfattningBakgrund: Arbetsterapeuter som arbetar med barn har oftast verkat inom hälso- och sjukvården. Det har blivit vanligare att de kommer in i andra sammanhang, där ett exempel är skolan. Alla barn har rätt till att gå i skolan och få en utbildning. Barnen ska bli inkluderade och känna sig delaktiga, något arbetsterapeuter kan hjälpa till med genom sin kompetens kring aktivitet och delaktighet. Arbetsterapeutens roll i skolan är att hjälpa eleven hitta rutiner och få mer struktur på skoldagen och förskriva hjälpmedel som kan underlätta barnets skolgång.Syfte: Syftet är att sammanställa erfarenheter och upplevelser av arbetsterapins roll i skolan. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sökningen gjordes i databaserna Cinahl, ERIC och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Willmans mall och analyserades enligt Fribergs metod. Resultat: Resultatet visade på att många hade en positiv syn på skolbaserad arbetsterapi där samarbete och teamarbete ansågs viktigt för en bra intervention. Det framkom även att det saknas kunskap kring vad arbetsterapeutens roll är i teamet jämfört med andra yrkesgrupper i skolan. Detta redovisas i fyra teman: “Vikten av ett bra samarbete och teamarbete”, “hur arbetsterapin och arbetsterapeutens roll i skolan upplevdes”, “uppfattning om arbetsterapeuten och arbetsterapeutiska interventioner” och “faktorer som försvårar arbetsterapi i skolan”. Slutsats: Denna litteraturstudie visar att samarbete, kommunikation och att bygga en relation ansågs som en grund för en bra upplevelse av skolbaserad arbetsterapi. Arbetsterapeuten har en viktig roll men det finns flera faktorer som försvårar arbetet såsom brist på tid, kommunikation, kunskap och erfarenhet.

Bakgrund: Demens är en folkhälsosjukdom som drabbar uppemot 25 000 personer i Sverigevarje år. Symptomen vid en demenssjukdom varierar från person till person och symptom kanvisas kognitivt, beteendemässigt och motoriskt. Vid demenssjukdom blir dagliga aktivitetersuccessivt svårare att utföra, vilket leder till att personer med demenssjukdom ofta behöverstöd och hjälp av sina närstående. För att underlätta vardagen för både personer meddemenssjukdom och deras närstående kan arbetsterapeuter behöva samverka med närstående.Enligt vår kännedom saknas fördjupad förståelse för hur arbetsterapeuter samverkar mednärstående till personer med demenssjukdom.Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att samverka med närstående tillpersoner med demenssjukdom inskrivna inom hemsjukvård.Metod: En intervjustudie med kvalitativ-design där data samlats in med semistruktureradeintervjuer med åtta arbetsterapeuter verksamma inom hemsjukvård. Data har analyserats medkvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet resulterade i tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier:Bemötande till närstående är betydelsefullt, Optimal samverkan med närstående harbetydelse och Närståendes delaktighet påverkar arbetsterapeutiska insatser.Slutsats: Sammanfattningsvis visade resultatet att samverkan mellan arbetsterapeuter ochnärstående är viktigt. Resultatet visar att ha ett empatisk förhållningssätt och ge närstående tidhar betydelse för genomförandet av arbetsterapeutiska insatser. Det visar även på attnärståendes delaktighet framförallt kan gynna men i vissa situationer försvåra dearbetsterapeutiska insatserna.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett av de största folkhälsoproblemen och de vanligaste psykiatriska tillstånden, depression och ångest kräver psykiatrisk behandling. Depression och ångest kännetecknas av nedstämdhet och brist på intresse, vilket resulterar i nedsatta funktioner och påtaglig ansträngning i vardagen. Tillstånden påverkar allvarligt möjligheten till vardagsbalans och medför på olika sätt problem för individen att vara delaktig i samhället. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att medverka i arbetsterapeutiska interventioner för vuxna med depression och ångest. Metod: En litteraturstudie där sex kvalitativa artiklar och fyra artiklar med mixad metod inkluderades. Sökningarna utfördes i databaserna Cinahl (With full text) och PsycInfo, sökningen kompletterades med en manuell sökning. De tio inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och artiklarnas innehåll analyserades tematiskt med en kvalitativ analys med avseende på deltagarnas erfarenheter av att delta i arbetsterapeutiska interventioner. Resultat: Den tematiska analysen identifierade tre huvudteman, med tillhörande underteman, av deltagarnas erfarenheter: ”Social gemenskap och stöd: att uppleva samhörighet med andra”, ”Kognitiva färdigheter och vardagsstruktur: att återvinna och förbättra färdigheter och struktur i vardagen” och ”Acceptans och självkännedom: att få ökad självkännedom och uppleva emotionell utveckling”. Slutsats: Resultatet visar på att patienter med depression och ångest upplever att arbetsterapeutiska interventioner kan förändra, utveckla och förbättra deras livssituation. I första hand upplevs interventionerna inte reducera patienternas symtom som sådana. Interventionerna tycks snarare dels erbjuda patienterna nya och adekvata verktyg och förhållningssätt att hantera sin vardag, livssituation och omgivning, dels hjälpa patienterna att utveckla befintliga kognitiva, emotionella och sociala förmågor att återfå och behålla en meningsfull vardag.

Bakgrund: Arbetsterapi fokuserar på att främja aktivitetsutförande i det dagliga livet. Inom arbetsterapi är det personcentrerade arbetssättet centralt och ligger till grund för bemötandet och för det kliniska arbetet med olika patientgrupper. En av dessa patientgrupper är kvinnor med ADHD. Forskning inom ADHD har hittills främst fokuserat på män trots att många kvinnor med ADHD upplever symtom i lika hög grad som män.Syfte: Syftet med den här litteraturstudien är att beskriva kvinnors upplevelser och erfarenheter av hur ADHD påverkar dem i det dagliga livet.Metod: Litteraturstudie av kvalitativ forskning som sammanställts genom en kvalitativ dataanalys med induktiv ansats. Tio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl with full text, Medline (EBSCO) och Psycinfo granskades och sammanställdes. En kvalitativ dataanalys med induktiv ansats gjordes där meningsbärande enheter togs ut, kondenserades, kodades och kategoriserades.Resultat: Resultatet av innehållsanalysen visade på en bred variation av upplevelser hos kvinnor med ADHD. Kategorierna som innehållsanalysen resulterade i var Upplevelse av att vara annorlunda, Upplevda svårigheter med att hantera känslolivet, Svårigheter i samspel med andra, Att inte bli tagen på allvar som kvinna med ADHD, Påverkan på kognitiva funktioner och Upplevd hyperaktivitet i det dagliga livet.Slutsats: Kvinnor med ADHD upplever ett brett spektrum av utmaningar i det dagliga livet och mer forskning behövs.

Bakgrund: Demens är en global åldersrelaterad och degenerativ sjukdom. Demens medför kognitiva försämringar samt svårigheter att klara av vardagliga aktiviteter, vilket medför att de är i större behov av stöd, hjälp och arbetsterapeutiska åtgärder. Arbetsterapeutens roll är att anpassa aktiviteter utifrån klientens behov, önskningar och förutsättningar. Att kunna utföra meningsfulla aktiviteter bidrar till hälsa och välbefinnande. Syfte: Beskriva betydelsen av meningsfulla aktiviteter som intervention för personer med demens. Metod: Litteraturstudien baseras på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar från två olika databaser, Cinahl och Medline Ebsco. Studiens avgränsningar är engelsk text, peer-reviewed samt publicerade mellan årtalen 2010–2023. Det utfördes en kvalitetsgranskning utifrån Forsberg och Wengströms kriterier för att bedöma artiklarnas kvalitet. Resultat: I resultatet framkom det att personer med demens upplever arbetsterapeutiska interventioner som meningsfulla och positiva. Detta redovisas i fyra kategorier och två underkategorier; Meningsfulla aktiviteter, Bekanta aktiviteter, Självutveckling, Klientcentrering, Det sociala sammanhanget samt Rogivande aktiviteter. Slutsats: Arbetsterapeutiska aktiviteter har en stor betydelse för personer med demens.

Titel: Svenska arbetsterapeters upplevelser av hur arbetsterapeutisk kompetens används inom palliativ vård    År: 2023 Författare: Anna Brolin anna.brolin@telia.com Handledare: Lektor och Medicine dr i arbetsterapi, leg arbetsterapeut, Ulla Nygren, Umeå universitet, ulla.nygren@umu.se Nyckelord:   Arbetsterapi, palliativ vård, kompetensSammanfattning:    Introduktion: ”Palliativ vård är aktiv vård med helhetssyn, av personer i alla åldrar, med allvarligt lidande på grund av svår sjukdom, och särskilt för personer nära livets slut. Vården syftar till att främja livskvalitet för den sjuke och närstående”. Trots att arbetsterapeuten har potential att stötta patienten med att fortsätta leva till slutet, nyttjas detta sällan i hela sin potential. Syfte: Syftet var att belysa svenska arbetsterapeuters upplevelser av hur arbetsterapeuters kompetens används inom den palliaitva vården. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie. Deltagare rekryterades genom lämplighets och snöbollsurval bland arbetsterapeuter verksamma i palliativ vård, både inom slutenvård och i avancerad sjukvård i hemmet. Tio intevjuer genomfördes och analyserades med kvaliatativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett tema ”Upplevd frustration över ensidigt nyttjande av arbetsterapeutisk kompetens” och sex kategorier som beskriver positiva och utmanande faktorer för nyttjandet av arbetsterapeutisk kompetens. Till utmaningarna hör behovet av att förklara och sälja professionen, liksom begränsade resurser. Till det positiva hör känslan av tillhörighet i teamet, liksom friheten att själv styra arbetet.  Slutsats: Det finns utmaningar att arbeta med, för att minska frustration och öka ändamålsenligt nyttjande av arbetsterapeutisk kompetens. Kunskap om arbetsterapikompetens och hur den kan nyttjas inom palliativ vård behöver spridas till andra professioner och till allmänheten.

Sammanfattning Bakgrund: Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionshinder i världen. Det drabbar framför allt äldre, och kan leda till stora hinder i aktivitet. Yoga inom strokerehabilitering är ett område som det fortfarande inte forskats mycket på. Syfte: Att analysera och sammanställa befintlig vetenskap om yoga inom strokerehabilitering. Att ta reda på i vilka skeden av strokerehabilitering yoga används, hur det används som intervention, och att redogöra för effekter av yoga samt upplevelser av yoga och dess betydelse. Metod: Artiklarna som litteraturöversikten grundas på söktes fram genom databaserna PubMed, Cinahl, Ahmed och Psycinfo. Elva artiklar som matchade urvalskriterierna valdes ut och klarade kvalitetsgranskning. Resultat: Tio av de elva studierna använde yoga i kroniskt skede. Rote practise var den interventionsform som förekom mest, men även Aktivitetsfokuserad utbildning. Effekterna var mestadels ej signifikanta, förutom avseende vissa delar av fysisk funktion. Deltagarnas upplevelser var till stor del positiva och yoga upplevdes över lag vara betydelsefullt. Slutsats: Sammantaget är evidensen låg då mycket av resultaten ur de kvantitativa studierna saknar signifikans. Dock framkommer positiva upplevelser av yoga bland deltagare i de kvalitativa studierna. Fler och mer omfattande studier behövs för att tydliggöra effekterna av yoga för personer som haft stroke.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa och beskriva arbetsterapeuters och lärares erfarenheter av samverkan i grundskola. Metod: Examensarbetet genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Urvalet bestod av tidigare studier som berör arbetsterapeuter och lärare som har samverkat i grundskolor, och artiklar som belyser arbetsterapeuter och lärares upplevelse av samverkan i grundskola. Datainsamlingen av kvalitativa studier utfördes genom systematisk litteratursökning i databaserna Scopus och Amed. Nio artiklar inkluderades till studien och samtliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Studierna presenterar forskning genomförd i sju länder och publicerade mellan 2013-2022. Resultatet presenteras i tre kategorier: Lärare och arbetsterapeuters positiva erfarenheter av samverkan i skolmiljö, Lärare och arbetsterapeuters erfarenheter av utmaningar med samverkan i skolmiljö och Arbetsterapeuters och lärares syn på lösningar kring ett bättre samarbete i skolmiljö. Slutsats: Arbetsterapeuter och lärare har positiva erfarenheter av samverkan i skolbaserad praxis i grundskolan. Lärarna upplever att en arbetsterapeut i klassrummet är en tillgång för elever. Trots de positiva upplevelserna finns det omständigheter som försvårar samarbetet såsom bristande kunskap bland lärare av arbetsterapeutens kompetens och profession samt en bristande arbetsrelation, vilket påverkar samverkan professionerna emellan. / Aim: The aim of this study was to compile and describe occupational therapists and teachers experiences of collaboration in primary school. Method: The study was conducted as a general literature review. The selection consisted of articles about occupational therapists and teachers that have collaborated in primary school, and articles that illuminates occupational therapists and teacher ́s experience of collaboration in primary school. Data of qualitative studies was collected through a systematic literature search from Scopus and Amed databases. Nine articles were included in the study, and all articles were reviewed and analyzed. Results: The studies present research carried out in seven countries and published between 2013-2022. The result is described in three categories: Teachers and occupational therapists positive experiences of collaboration in a school environment, Teachers and occupational therapists experiences of difficulties with collaboration in a school environment and Occupational therapists and teachers view on solutions for better collaboration in the school environment. Conclusion: Occupational therapists and teachers have positive experiences of collaboration in school-based practice in primary school. The teachers narrated that having an occupational therapist in the classroom is an access to the students. The challenge of collaboration is the knowledge about what an occupational therapist can offer in the school setting and a lack of working relationship, which affects cooperation between the professions.

Syftet med studien var att beskriva faktorer av betydelse för arbetsterapeutisk rehabilitering av barn inom palliativ vård. Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, Cinahl, AMED och Scopus. Efter litteraturöversikten sammanställdes faktorerna av betydelse för att identifiera övergripande områden. Resultat: Utifrån litteraturöversikten identifierades följande tre teman av betydelse för arbetsterapeutisk rehabilitering: Omgivningsperspektiv med underkategorierna Fysisk miljö och Social miljö, Fritid och ADL och Multiprofessionella team. Omgivningsperspektivet beskrevs som en faktor som kan verka hindrande eller skapa möjligheter för barnet. Barn av olika åldrar värdesatte en fortsatt känsla till “normalitet” trots sjukdom och vill fortsätta delta i så många aktiviteter som möjligt såsom lek, skola och fritid. Multiprofessionella team sågs som nödvändigt för att kunna förse barnets alla behov, men även familjens behov. Konklusion: Arbetsterapi är av betydelse inom palliativ vård av barn då arbetsterapeuten kan bidra med aktivitet och delaktighet trots livshotande och livsbegränsande sjukdom. Barns behov inom den palliativa vården är omfattande och arbetsterapeuten kan med sitt holistiska synsätt bidra till delaktighet under den livshotande sjukdomsperioden.

Syftet med studien var att sammanställa olika arbetsterapeutiska interventioner för vuxna med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) samt effekterna av dessa. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med kvantitativ metod. I sökningen användesdatabaserna AMED, Cinahl, Google Scholar och Pubmed. Nio studier valdes ut och sammanställdes till fyra arbetsteraputiska interventionskategorier, de baserades på likheter samtvilken typ av intervention. Resultatet: Resultatet av interventionerna delades in i fyra kategorier: “Effekter av tekniskahjälpmedel för vuxna med ADHD”, “Effekter av självhantering för vuxna med ADHD” ,Effekter av kombinerade interventioner för vuxna med ADHD och “Effekter av funktionsträningför vuxna med ADHD”. Resultaten visade att majoriteten av studierna hade effekter av arbetsteraputiska interventioner för vuxna med ADHD, som förbättrad livskvalitet, ökadtillfredsställelse samt ökad kunskap om diagnosen ADHD. En studie kunde inte visa några effekter av en arbetsterapeutisk intervention. Slutsats: Studien visar att flera arbetsterapeutiska interventioner gav flera goda effekter för att förbättra vardagen för vuxna med ADHD. Studien bidrar till ökad kunskap för de arbetsterapeutiska interventioner och de effekter som kan förbättra vardagen för vuxna medADHD. Sammanställningen visar att fortsatt forskning inom området efterfrågas.