Uppsatsens syfte är att studera hur Victoria Mas roman De galna kvinnornas bal (2022) anspelar på traditionen female gothic och motivet den galna kvinnan i en kontext av 1800-talets patriarkala strukturer. Romanen studeras därför i relation till Charlotte Brontës Jane Eyre (1847), Charlotte Perkins Gilmans The Yellow Wallpaper (1892) och Selma Lagerlöfs Spökhanden (1898), för att urskilja hur motivet den galna kvinnan har använts i 1800-talets klassiska gotiska litteratur, och om några signifikanta skillnader förekommer i Mas (2022) moderna roman. Den komparativa och intertextuella studien utförs med en kvalitativ textanalys som inbegriper närläsningar och tolkningar av materialet i syfte att tolka och förstå den galna kvinnans framställning och funktion. Yvonne Hirdmans teori om genussystem och genuskontrakt tillämpas för att analysera hur den galna kvinnan underordnas en manlig auktoritetsfigur, och vilka oönskade egenskaper som hon fångar upp. Slutsatserna visar framför allt hur den galna kvinnan i De galna kvinnornas bal (Mas 2022) fyller en samhällskritisk funktion, eftersom romanen med en samtida röst slagkraftigt kritiserar den manliga auktoritetsfiguren till skillnad från jämförelsematerialet. Den galna kvinnans oönskade egenskaper framställs heller inte som orimliga eller farliga, vilket särskiljer sig från Jane Eyre (Brontë 1847) där den galna kvinnan framställs med aggressiva och farliga egenskaper. En annan signifikant skillnad i Mas (2022) roman är att den galna kvinnan framställs som ett intressant forskningsobjekt att experimentera på och visa upp för allmänheten, till skillnad från de galna kvinnorna i 1800-talstexterna.