Syftet med studien är att undersöka hur lärare (n=7) berättar, genom semistrukturerade intervjuer att de använder utomhusmiljön i sin undervisning inom de naturorienterande ämnena. Studien utgår ifrån teorin ”produktionen av rum” som används som analysverktyg. Studien har delats upp i tre problemområden, lärares uppfattningar om utomhusmiljön som plats för lärande, föreställningar om utomhusmiljön som plats för lärande och relationer samt till utomhusmiljön som plats för lärande. Resultatet visar att lärarna har liknande uppfattningar om utomhusmiljön som plats för lärande. De delar även ett gemensamt förhållningssätt när de talar om deras föreställningar om utomhusmiljön. Slutsatsen mynnar ut i att lärare anser att utomhusmiljön passar för undervisning. Några av lärarna ansåg att det passade som ett komplement till inomhusundervisningen, till exempel när elever lär sig om ett träds livsmiljö, blir det mer konkret i utomhusundervisningen. Det resulterar i ett meningsfullt lärande. För att bedriva utomhusundervisning påpekar ett flertal lärare att lektionerna behöver vara längre och fler resurser krävs för att stötta upp. När de talar om att stötta upp menar lärarna att de anser att en pedagog utomhus inte räcker till. När de vistas i större utrymmen känner några av lärarna sig otrygga med att vara ensamma. Det kan handla om att det är svårt att hålla koll på alla elever samtidigt eller se till att alla hänger med i undervisningen.