<p>Tidigare forskning har påvisat att ett företags produktionsförmåga påverkar förmågan att utveckla nya produkter. Faktum är att de företag som är duktiga på att producera ofta även är duktiga på att utveckla nya produkter, då flertalet produktionsaktiviteter såsom prototypframställan är viktiga i utvecklingsprocessen. Detta, i kombination med att mer än 70 % av en produkts kostnad bestäms under utvecklingsfasen, innebär att det är av yttersta vikt att samspelet mellan utveckling och produktion hanteras effektivt.</p><p>En begräsning med tidigare forskning är antingen att den tenderar att endast titta på interaktion under utvecklingsfasen eller på hur företag kan förbättra produktionsförmågan. Därför är avhandlingens syfte att vidga analysen av interaktion mellan utveckling och produktion genom att studera interaktion under såväl utvecklings- som produktionsfasen. Detta görs genom att studera hur interaktionen påverkas av viktiga kontextuella faktorer såsom organisatoriskt och geografiskt avstånd samt uppgiftens karakteristika. För att uppnå syftet studerades flertalet företag genom intervjuer, vilket utmynnade i fyra papper samt en kappa som sammanfattar och drar slutsatser utifrån dessa papper. De två första papperen fokuserar på interaktion under produktionsfasen, medan de två sista papperen behandlar interaktion under produktutvecklingsfasen.</p><p>Syftet med Papper 1 är att klargöra möjligheter och begränsningar med olika ansatser för produktionsförbättringar. Totalt studerades sju företag: två som saknade ett systematiskt förbättringsarbete och fem som jobbade systematiskt. Resultaten visar på tydliga skillnader mellan olika ansatser. De företag som lyckats bäst är de som har ett systematiskt arbetssätt, men även bland dessa företag finns det vissa skillnader. Företag där framförallt produktionstekniker är ansvariga för förbättringsarbetet har förvisso lyckats att implementera förändringar, men avsaknaden av förankring hos operatörerna har inneburit visst motstånd. Framförallt kan detta vara en nackdel i föränderliga miljöer där operatörerna kan ge stora bidrag med sin spetskompetens. Generellt sett tycktes det vara svårt att involvera operatörerna. Bredare ansatser där såväl produktionstekniker som operatörer bedrev förändringsarbetet var således svårare att införa men de som hade lyckats fick god utväxling. En faktor som tycks vara viktig för att införa en sådan bred ansats var att ledningen stödjer arbetet.</p><p>Papper 2 fokuserar på tre av de sju fallföretagen från Papper 1 för att se hur produktionsförbättringarna kan användas för att förändra och förbättra produkten. Mer specifikt syftar detta papper till att undersöka hur interaktion under produktionsfasen påverkas av samverkan mellan förbättringsansats och geografiskt avstånd mellan utveckling och produktion. Resultaten visar att systematiska förbättringsansatser ger fler möjligheter till produktförbättringar än vad osystematiska ansatser gör. Tillvaratagandet av dessa möjligheter påverkas negativt av ett längre geografiskt avstånd mellan avdelningarna, då det ofta är nödvändigt för konstruktörer och produktionspersonal att diskutera ansikte mot ansikte för att utröna vilka möjligheter som finns och hur de kan förverkligas. Det kan således konstateras att kombinationen systematisk ansats och närhet skapar de mest gynnsamma förutsättningarna för att produktionsförbättringar skall leda till produktförbättringar.</p><p>Istället för att studera interaktion under produktionsfasen vänder Papper 3 på myntet och studerar interaktion under utvecklingsfasen. Syftet med papperet är att undersöka hur interaktion under utvecklingsfasen påverkas av det geografiska och organisatoriska avståndet mellan utveckling och produktion. Totalt studerades två företag, ett företag utan egen produktion och ett med. Resultaten visar på att utvecklingsavdelningen behöver besitta relativt avancerad produktionskompetens för att kunna utveckla nya produkter effektivt. Utvecklarna behöver med andra ord jobba målmedvetet för att bibehålla och utveckla denna kompetens, vilket underlättas om de två avdelningarna är placerade i närheten av varandra. En nackdel med närhet tycks dock vara att interaktion domineras av informationsutbyte ansikte-mot-ansikte trots att mer kostnadseffektiva media såsom e-post ibland kan nyttjas.</p><p>Syftet med Papper 4 är att bredda den föregående studien genom att studera en större mångfald av företag och produktutveckling (dvs. produktutveckling baserat på föränderlig såväl som mer mogen teknologi). Mer specifikt är syftet att se hur interaktion mellan utveckling och produktion påverkas av samverkan mellan geografiskt/organisatoriskt avstånd och uppgiftens karakteristika. Totalt studerades sju företag där fyra av dem baserar sina produkter på mogen teknologi (tre med egen produktion och två utan) och två företag utvecklar högteknologiska produkter (ett med egen produktion och ett utan). Resultaten visar att olika kombinationer av avstånd och uppgift skapar olika utmaningar som måste hanteras med hjälp av olika interaktionslösningar:</p><p>(1) i en turbulent miljö utan egen produktion är utmaningen att säkerställa att utvecklarna har tillgång till relevant produktionskompetens.</p><p>(2) i en stabil(are) miljö utan egen produktion kan utvecklarna enklare förstå produktionsprocessen. Utmaningen ligger snarare i att få feedback från leverantörerna så att produkten kan tillverkas till lägre kostnad.</p><p>(3) i en turbulent miljö med egen produktion har utvecklarna hög kompetens. Utmaningen är att utnyttja spetskompetensen inom produktionsenheten.</p><p>(4) i en stabil(are) miljö med egen produktion är utmaningen att formalisera interaktionen till en högre grad. Det tycktes som att dessa företag nyttjar ansikte-mot-ansikte interaktion fastän billigare media såsom e-post kunde nyttjats.</p><p>De fyra papperen studerar således såväl utvecklings- som produktionsfasen. Genom att vidga analysen av interaktion och studera båda faserna visas på vikten av att styra och hantera interaktion under båda faserna. Det konstateras att effektiv styrning av interaktion under utvecklingsfasen leder till effektivare produktion medan den under produktionsfasen ger möjligheter till produktförbättringar. Således bör vi inte se projektavslut som slutet för interaktion mellan utveckling och produktion. Det är troligtvis inte ens början på slutet utan möjligen slutet på början.</p> / <p>Previous research has highlighted the fact that at least 70% of a product’s cost is committed during the design stage of new product development projects. Thus, how firms manage interaction between design and manufacturing really matters. Although many studies have demonstrated that manufacturing capabilities affect product development performance, there is little research investigating how firms can improve manufacturing and use these improvements to modify and improve product designs. Thus, the purpose of this thesis is to extend the analysis of design-manufacturing interaction by studying interaction during both the new product development and manufacturing phases, taking into account important contextual variables such as geographical and organizational distance, and task characteristics.</p><p>To fulfil this purpose, two questions are posed that relate to the manufacturing phase, and two that relate to the new product development phase:</p><p>1. What are the implications of different continuous improvement approaches for manufacturing performance?</p><p>2. How do these approaches affect design-manufacturing interaction during the manufacturing phase, when various levels of geographical distance are taken into account?</p><p>3. How is design-manufacturing interaction during new product development influenced by different sourcing strategies?</p><p>4. How is design-manufacturing interaction during new product development influenced by different sourcing strategies, when the task characteristics of the product are also taken into account?</p><p>By studying multiple cases and conducting semi-structured interviews, this thesis makes two distinct contributions. First, the findings illustrate that successful interaction during the manufacturing phase is influenced both by the selected approach to manufacturing development, and the geographical distance between design and production departments. While the approach affects the number of improvements, the distance affects the nature of the interaction. In essence, a combination of systematic approach and proximity between design and manufacturing seems to be the most effective combination.</p><p>Second, the findings illustrate that different combinations of sourcing strategy and task characteristics result in different challenges, which require different kinds of interaction. When reviewing how firms manage these challenges the findings both support and challenge the contingency theory. On the one hand, the paper supports the theory in terms of promoting organic procedures in unstable environments and mechanistic procedures in stable environments. On the other hand, it challenges contingency theory advocates for downplaying firms’ ability to shape their future. In fact, this research has shown that companies generally have many different feasible options. The implication is that it may be more important for managers to be aware of how to manage the pros and cons of these options than to choose a particular organizational structure.</p><p>By taking an extended view on analysis of interaction, the thesis demonstrates that interaction matters during both the new product development and manufacturing phases. Thus, while effective management of interaction during the new product development phase could lead to improved manufacturability, interaction during the manufacturing phase could lead to improved product designs.</p> / Report code: LiU-Tek-Lic 2006:72.

Tidigare forskning har påvisat att ett företags produktionsförmåga påverkar förmågan att utveckla nya produkter. Faktum är att de företag som är duktiga på att producera ofta även är duktiga på att utveckla nya produkter, då flertalet produktionsaktiviteter såsom prototypframställan är viktiga i utvecklingsprocessen. Detta, i kombination med att mer än 70 % av en produkts kostnad bestäms under utvecklingsfasen, innebär att det är av yttersta vikt att samspelet mellan utveckling och produktion hanteras effektivt. En begräsning med tidigare forskning är antingen att den tenderar att endast titta på interaktion under utvecklingsfasen eller på hur företag kan förbättra produktionsförmågan. Därför är avhandlingens syfte att vidga analysen av interaktion mellan utveckling och produktion genom att studera interaktion under såväl utvecklings- som produktionsfasen. Detta görs genom att studera hur interaktionen påverkas av viktiga kontextuella faktorer såsom organisatoriskt och geografiskt avstånd samt uppgiftens karakteristika. För att uppnå syftet studerades flertalet företag genom intervjuer, vilket utmynnade i fyra papper samt en kappa som sammanfattar och drar slutsatser utifrån dessa papper. De två första papperen fokuserar på interaktion under produktionsfasen, medan de två sista papperen behandlar interaktion under produktutvecklingsfasen. Syftet med Papper 1 är att klargöra möjligheter och begränsningar med olika ansatser för produktionsförbättringar. Totalt studerades sju företag: två som saknade ett systematiskt förbättringsarbete och fem som jobbade systematiskt. Resultaten visar på tydliga skillnader mellan olika ansatser. De företag som lyckats bäst är de som har ett systematiskt arbetssätt, men även bland dessa företag finns det vissa skillnader. Företag där framförallt produktionstekniker är ansvariga för förbättringsarbetet har förvisso lyckats att implementera förändringar, men avsaknaden av förankring hos operatörerna har inneburit visst motstånd. Framförallt kan detta vara en nackdel i föränderliga miljöer där operatörerna kan ge stora bidrag med sin spetskompetens. Generellt sett tycktes det vara svårt att involvera operatörerna. Bredare ansatser där såväl produktionstekniker som operatörer bedrev förändringsarbetet var således svårare att införa men de som hade lyckats fick god utväxling. En faktor som tycks vara viktig för att införa en sådan bred ansats var att ledningen stödjer arbetet. Papper 2 fokuserar på tre av de sju fallföretagen från Papper 1 för att se hur produktionsförbättringarna kan användas för att förändra och förbättra produkten. Mer specifikt syftar detta papper till att undersöka hur interaktion under produktionsfasen påverkas av samverkan mellan förbättringsansats och geografiskt avstånd mellan utveckling och produktion. Resultaten visar att systematiska förbättringsansatser ger fler möjligheter till produktförbättringar än vad osystematiska ansatser gör. Tillvaratagandet av dessa möjligheter påverkas negativt av ett längre geografiskt avstånd mellan avdelningarna, då det ofta är nödvändigt för konstruktörer och produktionspersonal att diskutera ansikte mot ansikte för att utröna vilka möjligheter som finns och hur de kan förverkligas. Det kan således konstateras att kombinationen systematisk ansats och närhet skapar de mest gynnsamma förutsättningarna för att produktionsförbättringar skall leda till produktförbättringar. Istället för att studera interaktion under produktionsfasen vänder Papper 3 på myntet och studerar interaktion under utvecklingsfasen. Syftet med papperet är att undersöka hur interaktion under utvecklingsfasen påverkas av det geografiska och organisatoriska avståndet mellan utveckling och produktion. Totalt studerades två företag, ett företag utan egen produktion och ett med. Resultaten visar på att utvecklingsavdelningen behöver besitta relativt avancerad produktionskompetens för att kunna utveckla nya produkter effektivt. Utvecklarna behöver med andra ord jobba målmedvetet för att bibehålla och utveckla denna kompetens, vilket underlättas om de två avdelningarna är placerade i närheten av varandra. En nackdel med närhet tycks dock vara att interaktion domineras av informationsutbyte ansikte-mot-ansikte trots att mer kostnadseffektiva media såsom e-post ibland kan nyttjas. Syftet med Papper 4 är att bredda den föregående studien genom att studera en större mångfald av företag och produktutveckling (dvs. produktutveckling baserat på föränderlig såväl som mer mogen teknologi). Mer specifikt är syftet att se hur interaktion mellan utveckling och produktion påverkas av samverkan mellan geografiskt/organisatoriskt avstånd och uppgiftens karakteristika. Totalt studerades sju företag där fyra av dem baserar sina produkter på mogen teknologi (tre med egen produktion och två utan) och två företag utvecklar högteknologiska produkter (ett med egen produktion och ett utan). Resultaten visar att olika kombinationer av avstånd och uppgift skapar olika utmaningar som måste hanteras med hjälp av olika interaktionslösningar: (1) i en turbulent miljö utan egen produktion är utmaningen att säkerställa att utvecklarna har tillgång till relevant produktionskompetens. (2) i en stabil(are) miljö utan egen produktion kan utvecklarna enklare förstå produktionsprocessen. Utmaningen ligger snarare i att få feedback från leverantörerna så att produkten kan tillverkas till lägre kostnad. (3) i en turbulent miljö med egen produktion har utvecklarna hög kompetens. Utmaningen är att utnyttja spetskompetensen inom produktionsenheten. (4) i en stabil(are) miljö med egen produktion är utmaningen att formalisera interaktionen till en högre grad. Det tycktes som att dessa företag nyttjar ansikte-mot-ansikte interaktion fastän billigare media såsom e-post kunde nyttjats. De fyra papperen studerar således såväl utvecklings- som produktionsfasen. Genom att vidga analysen av interaktion och studera båda faserna visas på vikten av att styra och hantera interaktion under båda faserna. Det konstateras att effektiv styrning av interaktion under utvecklingsfasen leder till effektivare produktion medan den under produktionsfasen ger möjligheter till produktförbättringar. Således bör vi inte se projektavslut som slutet för interaktion mellan utveckling och produktion. Det är troligtvis inte ens början på slutet utan möjligen slutet på början. / Previous research has highlighted the fact that at least 70% of a product’s cost is committed during the design stage of new product development projects. Thus, how firms manage interaction between design and manufacturing really matters. Although many studies have demonstrated that manufacturing capabilities affect product development performance, there is little research investigating how firms can improve manufacturing and use these improvements to modify and improve product designs. Thus, the purpose of this thesis is to extend the analysis of design-manufacturing interaction by studying interaction during both the new product development and manufacturing phases, taking into account important contextual variables such as geographical and organizational distance, and task characteristics. To fulfil this purpose, two questions are posed that relate to the manufacturing phase, and two that relate to the new product development phase: 1. What are the implications of different continuous improvement approaches for manufacturing performance? 2. How do these approaches affect design-manufacturing interaction during the manufacturing phase, when various levels of geographical distance are taken into account? 3. How is design-manufacturing interaction during new product development influenced by different sourcing strategies? 4. How is design-manufacturing interaction during new product development influenced by different sourcing strategies, when the task characteristics of the product are also taken into account? By studying multiple cases and conducting semi-structured interviews, this thesis makes two distinct contributions. First, the findings illustrate that successful interaction during the manufacturing phase is influenced both by the selected approach to manufacturing development, and the geographical distance between design and production departments. While the approach affects the number of improvements, the distance affects the nature of the interaction. In essence, a combination of systematic approach and proximity between design and manufacturing seems to be the most effective combination. Second, the findings illustrate that different combinations of sourcing strategy and task characteristics result in different challenges, which require different kinds of interaction. When reviewing how firms manage these challenges the findings both support and challenge the contingency theory. On the one hand, the paper supports the theory in terms of promoting organic procedures in unstable environments and mechanistic procedures in stable environments. On the other hand, it challenges contingency theory advocates for downplaying firms’ ability to shape their future. In fact, this research has shown that companies generally have many different feasible options. The implication is that it may be more important for managers to be aware of how to manage the pros and cons of these options than to choose a particular organizational structure. By taking an extended view on analysis of interaction, the thesis demonstrates that interaction matters during both the new product development and manufacturing phases. Thus, while effective management of interaction during the new product development phase could lead to improved manufacturability, interaction during the manufacturing phase could lead to improved product designs. / Report code: LiU-Tek-Lic 2006:72.