Syftet med undersökningen är att ta redan på hur Balkankriget i slutet av 1900-talet konstrueras i svenska läroböcker för gymnasiet. Faircloughs kritiska diskursanalys ligger till grund för analysen. I framställningen av Tito har en Tito vänlig diskurs uppmärksammats liksom en diktaturkritsk diskurs. Inom området självständighetsförklaringar har en pro-jugoslavisk diskurs och en serbkritisk diskurs registrerats. Etnisk rensning är ett känsligt ämne och undersökningen indikerar att det ges allt större utrymme i läroböckerna. Diskurser som framträder är bland annat en offer diskurs. Där fokuseras människors lidande. Är det då möjligt att tala om en diskursordning? Möjligen kan urskiljas att etnisk rensning blivit ett område som alltid tas upp i de senare läroböckerna men som i de tidigare läroböckerna bara behandlas i vissa. I samtliga läroböcker omnämns folks lidande, men man ser hur det i de senare läroböckerna alltmer kan urskiljas som ett eget avgränsat område.