Denna studie beskriver med en fallstudie av matrisorganisationen Jetpak hur chefer fördelar och gemensamt tar ansvar. För att nå syftet används chefskapsmodell av Koontz och Weihrich som skildrar fem ansvarsområden; planering, organisering, personal, ledarskap samt kontroll. Jetpak som företag är ett intressant fallstudieobjekt eftersom de sedan införandet av matrisstrukturen visat en positiv tillväxt. Detta trots att matrisen som organisationsform fått utså mycket negativ kritik för att vara alltför invecklad och svårförstådd. Utmärkande för matrisorganisationer är förekomsten av dubbelt chefskap det vill säga att anställda har två likställda chefer och ovan nämnda ansvarsområdena måste därför delas upp. En kvalitativ studie med intervjuer av fyra utvalda chefer har genomförts där vardera svarande förklarat sitt förhållningssätt till rollen som ansvarstagande chef. Studien kommer fram till att hög involvering, tydlig kommunikation samt hög grad av mognad inom ledarskapet, är avgörande faktorer för att fördela och gemensamt ta ansvar inom Jetpak. Problemen beskrivs i form av otydliga gränsdragningar mellan chefers ansvarsområden samt en viss brist på samspel mellan dessa. Studien visar att det gemensamma ansvarstagandet karaktäriseras av förtroende för varandra samt aktiv kommunikation genom kontinuerliga avstämningar mellan chefer.

Flygning vid Flygvapnets flygdivisioner auktoriseras genom divisionschefernas beslut om flygning, där divisionschefen tar ansvar för både flygsäkerheten och uppgiftens lösande. Divisionschefer inom Helikopterflottiljen tar återkommande sådana beslut i utmanande situationer, där deras erfarenhet är en förutsättning för sådant naturalistiskt beslutsfattande (Naturalistic Decision Making, NDM). Samtidigt går utvecklingen mot att helikopterdivisionschefer har allt mindre flygerfarenhet, vilket riskerar att leda till felaktiga beslut med allvarliga konsekvenser. Med utgångspunkt i tidigare forskning och teori om NDM syftar undersökningen till att skapa förståelse för hur divisionschefer inom Helikopterflottiljen fattar beslut om flygning i sådana utmanande situationer. Genom att skapa en sådan förståelse samt kartlägga divisionschefernas nyttjande av tidigare erfarenheter, utbildning och tillgängliga beslutsstöd syftar uppsatsen i förlängningen också till att bidra till utvecklingen av deras utbildning, träning och beslutsstöd. Undersökningens resultat visar att divisionschefer inom Helikopterflottiljen tillämpar olika former av igenkänningsgrundade beslut (Recognition-Primed Decisions, RPD)i de undersökta situationerna, men där beslutsfattandet sker mer i team än individuellt som i RPD-teorin.Andra erfarna individer har stor betydelse för beslutsfattandet, särskilt för divisionschefer med mindre erfarenhet. Det tillgängliga beslutstödsverktyget för riskhantering nyttjas inte som föreskrivet, och kan utvecklas för att bättre passa det faktiska beslutsfattandet.