Quick Response (QR) codes have been used for both non-authentication purposes and authentication & authorization of a user. The visual representation of a QR code requires a reader/decoder to convert the code to a readable resource for an application. This raises some concerns, such as: What kind of information and how much information can be stored in this representation? What kind of vulnerabilities are there when using this technology in some type of authentication? The concrete problem addressed in this thesis is whether a mobile device displaying a QR code can be used as an authenticator for an Axis Communications A8105-E Network Video Door Station. To solve this problem the thesis investigates the use of QR codes in authentication & authorization based upon displaying a QR code on a mobile device, scanning this code via a camera, and then verifying the code using a validation server. Two important issues were what information to put into the QR code (given that the QR code is to be read by a camera) and where the decoding process should be carried out. This thesis also considers multiple types of authentication. Moreover, the system contains multiple components which themselves rely on secure communication and well-designed protocols to ensure security (against popular methods of attack) and stability. A prototype of the proposed authentication process was evaluated using a testbed consisting of three door stations, an Android app, and a backend service for analysing QR codes and making an authentication & authorization decision. QR codes proved to be as secure as the current solutions, such as magnetic stripe or RFID access cards. Using QR codes together with the user’s mobile device also offered additional functionality, such as easy management of the device registration/deregistration and compatibility with multifactor authentication. The conclusion is with the current door station products and the finalized design of the software; it is possible to have a secure and scalable system which is also cost-effective by eliminating the need of human verification as well as equipment required for access card systems. / Quick-Response (QR) koder har använts både för icke autentiseringssyften men även för just autentisering av en användare. Den visuella representationen av en QR-kod behöver en läsare för att kunna omvandla koden till en läsbar resurs för en applikation. Detta leder till frågeställningarna: Vad för information och hur mycket kan man lagra i en QR-kod? Vilka sårbarheter finns det med användningen av denna teknologi inom autentisering? Det konkreta problemet i detta examensarbete är huruvida en mobil enhet som visar en QR-kod kan användas med en Axis Communications A8105-E Network Video Door Station. För att lösa detta problem så undersöker detta arbete användningen av QR-koder inom autentisering baserat på att visa QR koden på den mobila enheten, skanna denna kod med en kamera och validera denna kod med en valideringsserver. Två viktiga frågor var vilken information som skulle lagras i QR-koden samt vart avläsningen av en QR-kod tog plats. Detta arbete undersöker också olika typer av multifaktor autentisering. Systemet består vidare av flera komponenter som förlitar sig på säker kommunikation och väldesignade protokoll sam ger säkerhet (mot de mest populära nätverksattackerna) och stabilitet. Den tänkta autentiseringsprocessens prototyp evaluerades i en testmiljö bestående av tre Door Station, en Android applikation och en backend service för att analysera QR-koder samt hantera autentiserings och behörighetslogik. QR-koder bevisades vara lika säkert som befintliga lösningar som till exempel kort accesskort med magnetremsa och RFID chip. Användning av QR-koder med de mobila enheterna gör dessutom att hantering av registrering/avregistrering av enheterna kan ske på ett enkelt sätt samt även integreras med multifaktor autentisering. Slutsatsen är att med de befintliga Door Station enheterna och den slutgiltiga designen av mjukvaran ger det säkert och skalbart system som dessutom är kostnadseffektivt genom att behovet av en mänsklig verifiering samt de fysiska komponenterna av befintliga accesskortsystem, inte längre finns.