<p>Enligt Rädda Barnen blir mellan 100 000 och 200 000 barn varje år vittnen till våld i sin familj. Endast en tredjedel av de polisanmälningar som görs vid dessa fall då barn varit närvarande kommer till socialtjänstens kännedom. På senare tid har samhället allt mer börjat uppmärksamma dessa barn. Detta har resulterat i en ny lagstiftning som infördes den 15 november 2006 som innebär att barn som bevittnat våld i hemmet numera skall ses som brottsoffer. Syftet med den-na rapport är att belysa den nya lagstiftningen och att ta reda på om man tror att detta kommer att innebära någon förändring för polisens och socialtjänstens ar-bete. Rapporten lyfter även fram hur man kan uppmärksamma barn som bevitt-nat våld i hemmet. I det inledande kapitlet redogör vi för innebörden av den nya lagstiftningen. I resultatkapitlet försöker vi inledningsvis förklara hur barn på-verkas som bevittnat våld i hemmet. Därefter följer resultatet av våra genom-förda intervjuer med poliser i inre och yttre tjänst samt Kriminalinspektör Carin Bernström och Socialsekreterare Anders Wallengren. Den mest framträdande slutsatsen är att det fortfarande finns brister i samverkan mellan polis och soci-altjänst, samt att informationen om att barn varit närvarande vid bråk inte alltid framkommer i polisanmälningar. I avslutande kapitel diskuteras en del möjliga åtgärder till förbättring.</p>

<p>Som poliser kommer vi dagligen i kontakt med barn i olika situationer. Det kan vara i den brottsförebyggande verksamheten, i den repressiva verksamheten eller i den hjälpande verksamheten. Syftet med vårt arbete har varit att ta reda på vilka förstahandsåtgärder som är viktiga att vidta när barn finns med i bilden och vikten av hur vi poliser bemöter barn i dessa situationer. Information angående ämnet har vi bland annat hämtat genom lagtexter, förarbeten och olika rapporter. Vi har även samtalat med ett antal poliser/barnutredare och personal inom Rädda barnen. Under rubriken resultat presenterar vi sammanfattningar av dessa samtal. De har visat sig att utvecklingen inom detta område gått framåt väldigt mycket de sista åren men att det fortfarande finns saker att arbeta på. När det gäller just förstahandsåtgärder är utbildning, erfarenhet och förmågan att se helheten viktig. Här finns även en del lagstiftning att ta hänsyn till beroende på om barnet är misstänkt, målsägande eller vittne. När vi kommer till bemötande är det på den enskilde polismannens ansvar att se barnet som en självständig individ med egna rättigheter, kunna läsa den för stunden speciella situationen och agera på bästa sätt därefter.</p>

<p>Är individer som arbetar som poliser generellt mer benägna att ta till våld än individer i det övriga svenska samhället? I denna komparativa studie presenteras statistik grundad på rapporter från polisens personalansvarsnämnd respektive statistik från Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet mellan åren 2000 och 2003. Utifrån denna statistik skapas sedan en kvot som beskriver hur många av tio tusen individer som har utfört ett våldsbrott utifrån en given definition. Studien visar att svenska poliser generellt sett är mellan trettio och sjuttio procent så våldsbenägna som samhället i övrigt. Förslag på de orsaker som kan ligga bakom polisers jämförelsevis lägre benägenhet att ta till våld diskuteras i denna studie utifrån vissa kriminologiska teorier såsom differentiella associationer och sociala band. En intressant detalj är att poliser dock begår en större andel våldsbrott i förhållande till det totala antalet brott (d.v.s. inte bara våldsbrott) jämfört med samhället i övrigt. Med den information som presenteras i denna studie är det möjligt att göra vidare studier där ytterligare jämförelser görs med exempelvis mer demografisk och socioekonomisk inriktning.</p>

<p>Rapportens syfte var att försöka ta reda på om polisbilskörningsutbildningen på de tre polisutbildningarna i Sverige på något sätt skiljer sig åt, i så fall hur och om detta spelar någon roll för polisers framtida yrkesutövning. Det ryktas en del om polisutbildningarna och vad man gör och inte gör och jag har genom mina efterforskningar fått fram en del skillnader. För att få reda på detta bad jag respektive ansvarig lärare att så detaljerat som möjligt redogöra för hur deras polisbilskörningsutbildning ser ut. Jag har bland annat studerat Rikspolisstyrelsens utbildningsplan, utbildningarnas kursplaner, polisutbildningsförordningen och intervjuat några personer som har en del att tycka om ämnet. Resultatet visar på vad Riskpolisstyrelsen kräver, hur många timmar de olika utbildningarna har och vad de gör under sina lektioner.</p>

<p>En homogen och gemensam polisutbildning i Eu-anda? Är det så vi vill se polisen i framtiden? Gränserna inom Europa suddas ut mer och mer och likheterna mellan länderna blir större. Hur lika/olika är polisväsendet och polisutbildningen i olika länder i Europa? I den här undersökningen har jag studerat skillnader och likheter mellan Sverige och Holland i det avseendet. Intervjuer med holländska poliser har legat till grund för den jämförelse jag har gjort. Respondenterna har olika bakgrund, olika tjänstegrader, olika arbetsuppgifter och har alla berättat om sitt yrke och sin utbildning. Dessutom visar jag på tänkbara möjligheter att förbättra den nuvarande svenska polisutbildningen för att möta den kritik som har framkommit under senare år och för att möta framtida behov. Min undersökning har visat att det finns både likheter och skillnader, men hur stora är dessa skillnader egentligen? De största skillnaderna visar sig ligga i antagningskrav och undervisningsmetoder. Frågan om hur den framtida utbildningen kommer att se ut och om vi kommer att ha en gemensam utbildning i Europa behandlas också i slutdiskussionen.</p>

<p>Polisyrket innefattar många olika uppgifter. Allt från taktik, vapenhantering, bilkörning, till akutsjukvård och att vara en hjälpande och stödjande serviceperson. Inställningarna till den del som gäller akutsjukvården är många. Bland några anses den som en av de viktigaste uppgifterna till att det endast utgör ett svagt intresse hos ”vissa poliser”. När det gäller vapen, bilkörning eller självskydd så är det aldrig tal om att det skulle vara ett ”intresse” hos enskilda individer inom polisen, utan det är en viktig och självklar del i polisarbetet. Syftet med detta fördjupningsarbete är att ta reda på om polisstudenterna förstår och känner att de kan tillämpa L-ABCDE, där även hjärt- och lungräddning på både vuxna och barn ingår. Arbetet innefattar både enkätundersökningar på samtliga tre polisutbildningar och bland poliser samt intervju med ambulanspersonal för att ta reda på vad de har för förväntningar på poliser som anländer först till en. Det framkommer att det är få tillfällen för repetition ute på myndigheterna. Eleverna på skolorna vill ha mer övningar och praktiska tillämpningar. Kunskapsnivån är generellt låg, både bland eleverna och bland poliserna. I lagtexter står det att polisen får och skall använda sig av våld i visa situationer. Inte någonstans går det däremot att läsa att polisen också skall ta hand om den eller de som polisen verkat mot efter det att önskad effekt uppfyllts och kontroll över situationen skapats. Kunskaperna om Första hjälpen kan rädda liv!</p>

<p>Fördjupningsarbetet på polisutbildningen i Umeå är ett omtvistat ämne bland studenterna på utbildningen. Det är många som har bestämda uppfattningar huruvida det är något som ska finnas på utbildningen eller inte. I mitt arbete har jag velat ta reda på vad studenterna egentligen tycker och därför genomfört en enkätundersökning där jag inhämtat studenternas åsikter. Är majoriteten negativ? Vad beror detta på i sådana fall och vad vill studenterna göra istället för fördjupningsarbete? En polis, tidigare student på Polisutbildningen i Umeå, har fått ge sin syn på fördjupningsarbetet. Ansvarig lärare på Polishögskolan i Stockholm och Polisutbildningen i Växjö har även kontaktats då jag ville få en bild av hur fördjupningsarbetet bedrivs där. Den bild jag har fått av studenterna är att deras inställning till fördjupningsarbetet som det är utformat idag är negativ. Tiden som nu läggs ner på fördjupningsarbetet vill de flesta studenter ägna åt praktiska övningar och färdighetsmoment såsom bilkörning. Studenterna skulle även gärna se att det fanns alternativ till vad man kunde göra i stället för ett fördjupningsarbete. Mitt förslag är att man inför alternativ till fördjupningsarbetet då det är något som efterfrågas och tar fram en plan för hur man bättre ska förklara för studenterna varför ett fördjupningsarbete finns på utbildningen och vilken funktion det fyller.</p>

<p>Denna rapport behandlar om hur vissa polismyndigheter och polisutbildningen i Umeå ser på utbildningsnivån på de blivande aspiranterna eller de aspiranterna samt om det finns en skillnad i synerna på utbildningsnivån finns det en relation till schemaläggningen på polisutbildningen i Umeå. Rapporten utgår från intervjuer med rekryteringsansvarige i Dalarna Kjell Hansson och aspirantansvarige i Stockholm City Jan Stålhamre samt 14 myndigheters svar på Rikspolisstyrelsen förfrågan om vilka synpunkter myndigheterna har på polisutbildningen.</p>

<p>Denna rapport ger inledningsvis en bakgrund till aspirantansökningsförfarandet och de problem som kan uppstå i samband med detta. Bakgrunden ger vidare en översikt av gällande lagar som reglerar förfarandet. Syftet med rapporten är att redogöra för den lagstiftning som finns gällande statlig tjänstetillsättning samt att undersöka hur polismyndigheterna tolkar den lagstiftning som finns. Lagstiftningen ges ett eget kapitel där den gås igenom grundligt. Under samtal med studenter så visar det sig att stor osäkerhet råder angående gällande lagstiftning och att studenterna därigenom inte kan ta tillvara sina rättigheter under förfarandet. Resultatet visar att gällande lagstiftning åsidosätts av vissa myndigheter, detta då vissa myndigheter bla sorterar bort andrahandssökanden och tredjehandssökanden, detta trots en överenskommelse mellan myndigheterna och RPS om att myndigheterna skall se alla ansökningar som förstahandsansökningar. Resultatet visar att skicklighetsbegreppet väljs bort av vissa myndigheter till förmån för irrelevanta saker som anknytning till länet man söker till. Vidare så brister det i informationen till de studerande detta då det är upp till de olika myndigheterna att informera och detta sköts med mycket varierande kvalité. Sammanfattningsvis kan sägas att en hårdare kontroll av de olika myndigheterna välkomnas samtidigt som att en genomgång av gällande lagstiftning för de som söker aspiranttjänst skulle vara till förmån för hela processen.</p>

<p>Detta arbete handlar om våld i nära relationer och avgränsar sig till mestadels kring kvinnornas situation i fråga. Mitt syfte med denna rapport är att, dels förhöja mina kunskapsnivåer inom problemområdet samt dels att utvidga och förhoppningsvis förbättra mina initiala åtgärder i mitt framtida polisiära arbete. Visserligen döms gärningsmännen idag enligt drygare dom vid brott i nära relationer än tidigare. Men de största problemen är dock fortfarande att målsägande inte vågar anmäla att de har blivit utsatta för sådana brott samt att de drar tillbaka anmälningar innan brotten hunnits utredas. Detta medför stora problem för polisens brottsbekämpning inom detta område men utgör samtidigt en oerhört viktig informationskälla för en del av den siffra över hur många sådana ouppklarade brott som årligen begås. För att sammanställa denna information i rapporten har jag tagit hjälp av litterära samlingar ur polisutbildningen termin 4, respektive fältstudier hos polismyndigheten i Skåne samt rapporter från brottsförebyggande rådet. Resultaten förblir tydliga, polisens initiala åtgärder är avgörande för hur hela utredningen bearbetas och uppklaras i slutändan. Samtidigt är samarbetet av de olika aktörerna i en kommun för brottbekämpningen och förebyggandet oerhört viktigt. Därmed säger slutsatsen i denna rapport tydligen att en skärpt disciplin inom rättsväsendet är av behov och att fullfölja dess skyldigheter i deras initiala utredningsarbeten.</p>