Studiet av post-sovjetisk litauisk emigrantlitteratur är ett forskningsområde som har vuxit fram först de senaste åren. Forskningen har hittills fokuserats på hur litauiska emigranter bevarar eller inte bevarar sin litauiska identitet utanför hemlandet. Denna uppsats har en annan inriktning. Med utgångspunkt från de kronotopmodeller som tagits fram av litteratur-vetaren Juris Rozītis analyseras två böcker av litauiska författare som skriver om liv i Storbritannien respektive Irland med syfte att undersöka hur det upplevda emigrantlivet framställs. Forskningsfrågorna är: Hur avbildas emigrantlivet i post-sovjetisk litauisk emigrantlitteratur? Hur skiljer sig den avbildning från den som framkommer i lettisk efterkrigslitteratur? Den nya ”Inspärrad i det nya landet”-modellen visar sig vara mycket lik en av Rozītis modeller, dock inte den som avbildar livet i det nya landet utan den modell som avbildar livet i flyktinglägren. ”Inspärrad i det nya landet”-modellen visar hur emigranterna lever i värld där det inte finns utrymme för det egna jaget eller intima förhållanden. De lever i en grå zon. I det nya landet men inte riktigt en del av det nya landet. Den närmaste omgivningen utgörs av andra som är marginaliserade i samhället: andra migranter, kriminella osv. Emigranterna är inspärrade i denna gråa zon. De stängs in av ett osynligt men ändå påtagligt stängsel mellan dem och det inhemska samhället. En väsentlig skillnad mot Rozitis flyktinglägersmodellen är dock att banden till hemlandet inte har skurits av utan utgör en levande del av emigrantens liv. / The study of post-Soviet Lithuanian emigrant literature is a research field that only recently has emerged. The research published so far generally concentrates on “identity”: how Lithuanians conserve or do not conserve their Lithuanian identity while living abroad. This paper has another approach. Based on the chronotope models elaborated by literary scholar Juris Rozītis, two books by Lithuanian authors writing about life in the UK and Ireland are analysed with the aim to investigate how emigrant life is depicted. The research questions are: How is emigrant life depicted in post-Soviet Lithuanian emigrant literature? How does this image differ from the one in Latvian post-World War II exile literature? The resulting “confined in the new country model" turned out to be very similar to the "life in the refugee camps model" presented by Rozītis. The “confined in the new country model" shows emigrants living in a world where there is no space for personal self or for intimate relations with family or loved ones. Instead they live in a grey zone, IN the new country but not really as a PART OF it. Their immediate environment is constituted by other ”outsiders”: other immigrants, petty criminals, etc. Confining this zone of ”outsiders” there is an invisible but no less real delimitation from the normal society of the host country. However, there is a significant difference from the "life in the refugee camp model": the presence of active contacts with the home country.

В работе рассматривается поэтика и проблематика романа Пьетро ди Донато "Христос в бетоне". Произведение анализируется в контексте биографии автора, а также в контексте итало-американской литературы как особенного направления в мультикультурной литературе США. Данное исследование является первым в отечественной науке о литературе трудом, посвященном роману Пьетро ди Донато, что составляет его актуальность. / The work examines the poetics and problems of Pietro di Donato's novel "Christ in Concrete". The novel is analyzed in the context of the author's biography, as well as in the context of Italian-American literature as a special trend in multicultural literature of the USA. This study is the first work in the Russian science of literature dedicated to the novel by Pietro di Donato, which makes it relevant.