<p>Studiens syfte var att undersöka handbollsspelares uppfattning om lagsammanhållning, motivation och målsättning. Vidare undersöktes om elithandbollsspelare skildes åt gällande uppfattningar om lagsammanhållning, motivation och målsättning jämfört med icke elithandbollsspelare. Undersökningsdeltagarna var 83 män (M = 20,33 Sd = 3,37) och spelar handboll på elit- respektive icke elitnivå. Studien utfördes med hjälp av frågeformulär (Group Environment Questionnaire, Task and Ego Orientation in Sport Questionnaire och Goal Setting in Sport Questionnaire). Resultaten visade att handbollspelare uppskattar individens attraktion till gruppen som högst, att de är mer uppgiftsmotiverade än resultatmotiverade och främst använde tävlingsmål. Vidare framkom att elithandbollsspelare upplevde högre sammanhållning och i högre grad använde målsättning jämfört med icke elithandbollsspelare. Avslutningsvis uppvisades skillnader i mönster av korrelationer mellan lagsammanhållning, motivation och målsättning för elithandbollsspelare jämfört icke elithandbollsspelare. Resultaten stödde samt delvis motsade tidigare studier.</p>

Studiens syfte var att undersöka handbollsspelares uppfattning om lagsammanhållning, motivation och målsättning. Vidare undersöktes om elithandbollsspelare skildes åt gällande uppfattningar om lagsammanhållning, motivation och målsättning jämfört med icke elithandbollsspelare. Undersökningsdeltagarna var 83 män (M = 20,33 Sd = 3,37) och spelar handboll på elit- respektive icke elitnivå. Studien utfördes med hjälp av frågeformulär (Group Environment Questionnaire, Task and Ego Orientation in Sport Questionnaire och Goal Setting in Sport Questionnaire). Resultaten visade att handbollspelare uppskattar individens attraktion till gruppen som högst, att de är mer uppgiftsmotiverade än resultatmotiverade och främst använde tävlingsmål. Vidare framkom att elithandbollsspelare upplevde högre sammanhållning och i högre grad använde målsättning jämfört med icke elithandbollsspelare. Avslutningsvis uppvisades skillnader i mönster av korrelationer mellan lagsammanhållning, motivation och målsättning för elithandbollsspelare jämfört icke elithandbollsspelare. Resultaten stödde samt delvis motsade tidigare studier.

<p>Studiens syfte var att undersöka tränares ledarskap och dess betydelse för elithandbollsspelares tävlingsoro samt om det finns skillnader mellan män och kvinnor. Undersökningsdeltagarna var 116 elithandbollsspelare med medelåldern 21,81 år (SD=3,54) och åtta elithandbollstränare med medelåldern 41,38 år (SD=5,83) från åtta olika klubbar. Undersökningsdeltagarna besvarade enkäter bestående av instrumenten Developmental Leadership Questionnaire (DLQ) och Competitive State Anxiety Inventory-2 (CSAI-2) vilka avsåg att mäta utvecklande ledarskap samt tävlingsoro. Resultaten indikerade att utvecklande ledarskap har en reducerande effekt på kognitiv-, somatisk- och total tävlingsoro samt att utvecklande ledarskap har starkast effekt på kvinnliga elithandbollspelare. Resultaten indikerade även att kvinnliga spelare har högre grad av alla tre kategorier av tävlingsoro oberoende av ledarstil. Slutligen kan belysas att tävlingsoro inverkar på spelares bedömning av tränare. En slutsats är att ledarskap kan vara en modererande variabel till tävlingsoro.</p>

Studiens syfte var att undersöka tränares ledarskap och dess betydelse för elithandbollsspelares tävlingsoro samt om det finns skillnader mellan män och kvinnor. Undersökningsdeltagarna var 116 elithandbollsspelare med medelåldern 21,81 år (SD=3,54) och åtta elithandbollstränare med medelåldern 41,38 år (SD=5,83) från åtta olika klubbar. Undersökningsdeltagarna besvarade enkäter bestående av instrumenten Developmental Leadership Questionnaire (DLQ) och Competitive State Anxiety Inventory-2 (CSAI-2) vilka avsåg att mäta utvecklande ledarskap samt tävlingsoro. Resultaten indikerade att utvecklande ledarskap har en reducerande effekt på kognitiv-, somatisk- och total tävlingsoro samt att utvecklande ledarskap har starkast effekt på kvinnliga elithandbollspelare. Resultaten indikerade även att kvinnliga spelare har högre grad av alla tre kategorier av tävlingsoro oberoende av ledarstil. Slutligen kan belysas att tävlingsoro inverkar på spelares bedömning av tränare. En slutsats är att ledarskap kan vara en modererande variabel till tävlingsoro.